Andas inte…

Jag vet inte ens vart jag ska börja, så kasst mår jag.

Tack o lov så har jag en del vänner som bryr sig men många e det verkligen inte.

Jag mår så kasst att jag vet inte vad jag ska ta mig till, ska till läkaren, ögon då i veckan o jag har precis till det läkarbesöket.

Skulle behöva gå till en annan hjärn doktor oxo men har fan inte råd till det.

Skulle ha behövt gå till vetrinären oxo med Atte men har inte råd med det heller för jag måste till Sjukhustandvården för att behålla min plats där.

Går jag inte dit o tar den tiden dom har till mig, mister jag min plats där o det tar år innan jag kan komma till i gen. Dom ska ju hjälpa mig med min tandläkare skräck, hade glömt bort det helt, men måste.

Jag känner verkligen att jag måste nog få hjälp nu, om jag bara visste vart jag skulle gå. Har ju ögonläkare tid på tisdag med där kan jag ju knappast ta det, vet inte vart jag ska ta vägen.

Den hur tusan ska jag ha råd att ta ut medicin om jag nu får det, jag vet inte jag känner bara att jag orkar snart inte mer…..

Orkar inte ens skriva mer om det, för det gör riktigt ont i själen på mig. Jag känner till o med att jag kan inte andas ordentligt.

Tar bara ytliga andetag o känner som att kroppen inte ens VILL andas ordentligt mer, jag får nästan anstränga mig i bland för att ta ett riktigt långt ordentligt andetag.

Känner nästan som att jag har sånn ångest som jag hade innan operationen o jag bara hatar det!

Ena sekunden tänker jag att jag vill ha hjälp o andra så känns det mer som att vad e det för mening…jag e liksom obehagligt ogiltig o vill bara att allt tar slut!

Jag hade en tablett kvar nu som jag har tagit, tänk om jag hade haft 30 st till. Himla tur att jag inte har det, för jag VILL inte avsluta mitt liv.

Men i bland så känns det som att jag inte har något val, för detta tar ju aldrig slut!

Känns som att advokaterna inte gör sitt jobb, förlåt men det gör det. Dom går bara med på vecka efter månad efter vecka, ska inte dom sätta stopp för det????

Känns som att det e så otroligt orättvist att åklagarna kan göra hur dom vill…

Vet inte alls hur det går till o ingen finns det att prata med heller, ingen som ställer upp o ingen att ringa som har koll på hur detta funkar.

Sen om man inte hade haft det skit nog så det jobbet jag hade hoppats på det visar sig att dom gärna ser att man har bil då.

Jag ska kunna vara inne på 30-45 min i stan o det finns det inte en chans till utan bil.

Tåget i sig tar 20 min o sen ska man ha en buss som ska köra runt halva Hbg innan man e där, så det jobbet kan jag inte alls räkna med, tyvärr.

Jag får väl söka vidare o hoppas att det finns något där ute till mg, för lätt e det verkligen inte. Ska kontakta alla kreditbolag o se om jag kan låna til en liten skit bil så jag i alla fall kanske kan få det jobbet, det hade varit sååå gott.

Men ska se om jag får lån, men ser ju svart ut för pricken finns ju där tills mars, sen kanske kanske kanske jg kan köpa en bil….

Äntligen så känner jag att jag kan andas igen, ta djupa andetag o jag har inte det jobbiga trycket över bröstet längre…..måste nog försöka låna pengar så jg kan gå till läkare o få hjälp, men VART?

Tycker bara så synd om Attilla att han inte kommer ut något, jag har inte ens ork att gå ut med honom o jag har sånns skuldkänslor för hans del.

Visst han har ju trädgården men det e ju inte riktigt samma sak som att komma ut o gå. Men jag ska försöka senare ändå….

Bara måste nämna att jag har två väldigt speciella vänner som finns där för mig o som e som andliga systrar för mig.

Fantastiska Annelie som skrev till mig här på bloggen i går o sen Isabelle som ringde mig o var helt förtvivlad när hon märkte hur ledsen jag var.

Sen måste jag oxo nämna Gunilla, som jag tyvärr inte träffat ännu, hon bryr sig oxo o det känns skönt att dom finns där oxo. Sen e där ju fina  Cilla oxo så klart, så några finns det ju men många e dom inte ….

Men det e som söta Isabelle o kloka Gunilla sa i dag att jag ska ju inte ändra mig hur jag e o så som jag bearbetar detta e ju MITT sätt o dom som inte gillar det, det e ju deras problem.

Det e ju som en annan vän skrev till mig på Fb, att det har inte med saken om hur många vänner du har, utan om hur pass dom ställer upp för en…. o det e så sant så…

Nu ska jag försöka se om jag kan fixa lite mat. Hade velat grilla, men starta grillen för att grilla en bit kött, känns rätt onöding, så det blir det inte. Näää det blir nog en pan pizza en liten som jag har ätigt nu i en vecka.

Innan när jag åt dom så gick jag upp i vikt, nu så bara går jag ner o ner….. -11 kg e det nu, och tror inte det e så bra, men skit samma, vem bryr sig.

Ha det så bra ni kan o vara glada att ni slipper sitta ensam dag in o dag ut. Hade jag haft hur mycket cash som helst så hade jag åkt in till Hbg varje dag, men det e för dyrt. 30 :- dit o 30:- hem, det e fan så mycket dyrare än att köra.

Nää får försöka stå ut o se om jag kan försöka ta mig till en läkare om jag kan försöka låna till det.

Ha det så bra ni kan o ta hand om er….