Jag e som JAG e…..take it or leave it…

Det här med att visa vem man är o hur man mår. Ja det e verkligen inte det lättaste.

Visar du att du e glad o positiv får du skit för det o visar du att du e dålig o har ont, ja då får du skit för det med. Kanske e det bara att man vill o behöver lite stöd just då.

Men näää då e man ett offer i ställer o söker sympati o vill att folk ska tycka synd om en o så kommer det jävla ordet upp. OFFERKOFTA….

Fy fan vad jag hatar det ordet för jag e så jävla långt i från det. Jag kämpar varje jäkla dag emot så mycket mer än många tror.

Jag har en hjärntumör som absolut kan komma tillbaka, eller snarare det e bara en fråga om när den kommer. Jag har en migrän som jag kämpar emot varje dag att hålla borta.

Det som många inte vet, e att när jag blev opererad för tumören, så blev mitt minne lite skadat så jag har problem med mitt minne, jag glömmer tyvärr saker, i bland mycket saker som e viktigt o så.

Detta vet en del av mina vänner, dock inte alla, men kanske fler får reda på det nu o jag hoppas dom har i alla fall lite förståelse för det.

Om inte det vore nog, så har jag även ångest som kommer o går vilket jag inte har någon som helst medicinering emot. Och en depression som jag oxo kämpar dagligen emot, även den utan medicinering.

Sen ska vi inte gå in på all värk som jag oxo har dagligen, artros, fibromyalgi o sletna gamla leder, o det e en smärta o värk vi absolut inte ska gå in mer på. För då blir jag verkligen riktigt jävla nere.

Nu tänker ni, men varför inte få medicinering mot det då. Nää jag vill inte gå o ta en massa tabletter som gör mig bedövad o känner mig bortkopplad från allt o allt som händer omkring mig.

Ja jag e kanske dum, men detta e mitt val. Livet har upp o ner längst hela sin väg o det hör bara till livet. Sen tycker jag att det är mer biverkningar än fördelar med just antidepressiva, därför väljer jag bort dom.

När det gäller ångesten så har jag den som en sten runt halsen, dagligen. Vart den kommer i från har jag ingen aning om, för jag har ett bra liv nu. Men jag har läst mig till att det kan komma nu när man e i övergångsåldern.

Var enda jävla dag så kämpar jag emot dessa sakerna. Depressionen, ångesten o oron, o det e jobbigt. Men att jag skulle vilja att någon skulle tycka synd om mig, näää det e verkligen inte meningen.

O att jag skulle vara ett OFFER, eller ha en OFFERKOFTA på mig, DET e verkligen inte meningen, då blir jag bara sååå förbannad!

Jag bara hatar det ordet o det e inget jag använder alls i mitt ordförråd, just för att jag bara hatar det. O att någon ska tycka synd om mig, nääää då känner du verkligen inte mig.

Jag e en kämpe o jag kämpar varje dag med att hitta det positiva o se det ljusa i livet. Visst trillar jag ner i mina hål då o då, men det e bara sånt man får ta.

På något sätt tycker jag det e just det som e livet. Har du inte dina dalar med svarta hål, hur hemska dom än e så kan du inte heller uppskatta o njuta av när allt e bara såååå underbart bra o fantastiskt.

Sen när det gäller sociala medier, nää jag e tydligen inte så jätte positiv alltid. Men jag försöker alltid att om det e något negativt, så finns det ändå något positivt i det hela.

Men visst jag kan göra fel, o skriva fel, men om jag nu e så hemsk o negativ, varför följer du då mig? Jag e som jag e, en väldigt öppen människa som mer än gärna hjälper o stöttar mina vänner om jag har energin o kraften till det.

Ibland räcker inte ens min egen energi till mig o min ångest, mörka tankar o fruktansvärt hemska negativitet tar helt över. Dom dagarna så blir jag mest bara hemma o försöker nå botten, så jag kan vända o gräva mig upp mot ljuset igen.

Många av mina vänner säger, men varför då skriva en massa negativt om att du har ont o att det e jobbigt på Fb o annat…..

Jag ser det hellre som att kanske kan jag hjälpa någon som har det liknande som mig, eller kanske kan jag låta andra får reda på att dom e inte ensamma om att ha det jobbigt o kanske känns det då bättre att veta att man inte e ensam om att ha det jobbigt.

Jag vet inte riktigt men MIG hjälper det att veta att det e fler som har det jobbigt, riktigt varför kan jag inte säga, men det hjälper. Det känns inte lika svårt o jobbigt då, jag vet inte jag e kanske knäpp.

Sååå nu har jag fått skriva av mig, ni som orkade o ville läsa detta. Till er säger jag bara tack snälla ni, det värmer mitt hjärta att veta att det e någon som vill läsa det jag skriver.

Kanske kan det hjälpa någon av att läsa. Hjälper det bara en människa med det jag skriver så blir jag jätte glad.

Nu ska jag ta o bleka bort lite negativitet från mitt liv, jag ska bleka bort mina utväxta rötter….hahaaha. Mina slingor behöver fyllas i…..hehe.

Ni får ha det så jätte bra o hoppas att jag inte babblade på för mycket, jag bara kände att jag behövde skriva av mig.

Tråkigt nog fick jag mycket negativt från många håll i dag o jag kämpar just nu för att hitta det positiva i det hela, vilket inte alls e lätt.

Ord kan verkligen såra, men även läka o glädja oxo, dock inte i dag när det gäller min situation.

Men hellre att det gör ont o att det är ärligt, det gör ont bara ett litet tag, sen blir det bra igen…..eller så förlorar man en vän eller tre…..

Men då e det oxo meningen, för allt som händer har en mening o det finns inget negativt som inte har något positivt med sig….

Näää nu måste jag få litta gjort i dag, imorgon e det jobb på Rögle med underbara o fantastiska kollegor, det ska bli såååå kuligt, som vanligt….

Sköt om er o ta hand om era nära o kära, jag ska verkligen ta hand om min älskade make o det blir myyyyyys ikväll för det e vi värda…. <3