Livet är skört…

Att sitta på akuten o vänta i denna hemska tystnaden e verkligen inte kul alls.

Den sortens tystnad är bara så otroligt fruktansvärt öronbedövande o går in i ben o märg på en.

Den sliter sönder en inifrån ut med oro o lämnar mest bara ett tomrum. Ett tomrum som sedan när man kommer hem fylls med tårar, då demonerna viskar sina lögner i örat på en, så nära själen e dom att man nästan börjar tro på dom.

Det e när man tar bort stunderna…..tillfällena o sakerna som man verkligen saknar dom. Då uppskattar man verkligen dom små små sakerna.

Det e just i det tillfället som man verkligen MÄRKER hur man tar små saker för givet. Små saker som betyder så oerhört mycket för en.

Ta aldrig något förgivet, ta inte dom riktigt små sakerna förgivet. För det e just då som du kommer att sakna dom. O det kommer att slå dig i nacken som ett bollträ, tro mig…..

Denna helgen blev verkligen inte som det var tänkt. Vi hade ju så mycket planerat o skulle fixa m huset o möblera om o litta sånt, men som sagt ta inte saker förgivet.

Så blev det inte, utan min älskling fick åka in på akuten efter det att jag stuckit till jobbet.

Jag åkte dit efter jobbet o satt där från ca 23 – 06, sen var Horton allt för jobbig o jag behövde mat. Hans fina dotter kom då dit o bytte av mig.

Innan dess så ska B ha hela äran att hon ens bara fick in honom där, envisa gubbar, det e just det PG e….^mutter^

I alla fall så har han en infektion i kroppen men dom vet inte vart den kommer från. Febern går upp o ner o han hostar fortfarande väldigt mycket.

Röntgen har han varit på både MR i lungröntgen, men inga svar har getts ännu. Vi får väl se vad dom säger i morgon. Men jag tror inte vi får besked förrän på måndag tidigast, men vi får se.

Just nu så har han fått ett rum uppe på en avdelning o han får antibiotika i dropp o sover mest, vilket e bra.

Även om det var många år sedan jag blev opererad så har jag dom minnena väldigt färska, kommer aldrig att glömma det. Så sjukhus e inte något jag tycket om, verkligen inte…..

Men jag kan ju säga det att på Akuten i Hbg finns det både fantastisk personal och det finns idioter som sitter i kassan o verkligen inte kan ta människor. OMG!

Men dom innanför dörrarna, inte kassan, dom e helt fantastiska, vilket e kanon, hoppas dom e lika bra på avdelningen. Ska dit imorgon o inspektera o pussa på min älskade make, gud i himmelen vad jag saknar honom.

Jag saknar honom så otroligt, jag saknar hans närvaro, bara att han finns i huset. Saknar hans famn, hans pussar, ja hela hans väsen… HELA HAN. Det gör ont i mig att inte ha honom hemma….

^gråter för att det gör fysiskt ont i kroppen o för att jag är så oroligt för honom^

Sen vet jag ju oxo att han e på bästa stället eftersom han inte e bra, för dom har verkligen superkoll på honom, tack o lov.

I natt sov jag jätte kasst bara just för att jag kom hem när det var ljust och för att jag e orolig såklart.

I natt vet i tusan hur det kommer att bli, känner att Horton ligger bak i nacken o lurar. Han bara väntar tills jag går o lägger mig, DÅ hoppar han fram o ger sig ordentligt tillkänna.

Nu ska jag ta o samla ihop en hög kläder som e PG´s o så ska jag lägga dom i sängen på hans sidan. Så när jag saknar honom så kan jag burra ner näsan o känna hans doft….. ( jupp jag e nördig )

Jag hoppas verkligen att ni mina kära läsare e tacksamma o rädda om det ni har, för det är ett ögonblick så kan det ändras.

Jag kan ju säga det att jag är livrädd att det ska vara något allvarligt o att jag kommer att förlora honom. Nu när jag ÄNTLIGEN har hittat den RIKTIGA kärleken, dom som verkligen e sann.

Han e verkligen det bästa som hänt mig någonsin. Jag har aldrig kännt mig så älskad, omhändertagen o uppskattad som jag gör av honom. Han e bara såååå underbara o bara så otroligt rätt för mig…. <3

HAN E MITT ALLT !

Nu bara måste jag avsluta o gå o ta tabletter för att mota Horton. Jag längtar tills imorgon när jag får köra in till honom igen….<3

Ha det bäst mina fina läsare o sköt om er o era nära o kära…….det kan gå fort o livet är skört………