Nu finns du inte mer o jag känner en tomhet jag aldrig kännt innan, du var verkligen mitt allt. Vissa kanske tycker att det e starka ord, men så var det verkligen, hon gav mig en ovilkorlig kärlek o ett lugn o en tröst som ingen på denna jorde kan ge o nu känns det hemskt att vara här hemma utan henne.

Hon fanns alltid där för mig o kom till mig när jag var ledsen o fick mig att må bättre, hon var den som alltis sken upp när jag kom hem o alltid fanns där för mig o nu finns hon inte mer o jag mår bara så otroligt dåligt just nu, det känns nästan som om att jag ska gå in i väggen igen.

O det betyder att bli depprimerad igen så pass deprimerad så jag måste börja ta medicin igen bara för att kunna komma bort från allt, o jag vill inte det. Sist när jag tog sådana piller så tog det ca 6 år att sluta o det vill jag inte , men allt känns så tungt just nu o då menar jag verkligen tungt.

Jag går omkring här hemma som en zombi o slow motion o mår jätte kasst,  känner mig så otroligt tom inombords o vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, känner mest att jag bara vill lägga mig i sängen o aldrig behöva vakna upp igen…..aldrig mer.

Skulle behöva städa undan henns grejor o så men kan bara inte, det gör så ont o då e det ju verkligen som hon e borta, men det e hon ju oxo……. Jag älskade den katten av hela mitt hjärta, själ o sinne hon var mitt allt. När jag fick låte Misan somna för ca 7 mån sen så kändes det inte så illa för då hade jag ju Cessan kvar men det har jag inte nu, nu har jag ingen alls o det känns så hemskt.

Ingen som finns här när jag kommer hem, ingen som kommer upp o kelar i knät, ingen så väcker mig på morgonen för att dom e hungriga o för att dom tycker att jag sover för länge o ingen som behöver mig mer.

Älaskar eller älskade den kisen av hela mitt hjärta o hon var verkligen en del av mig, o hon e redan jätte mycket saknad. Känns inte som jag vill vakna mer nu när jag snart somnar, känns inte som det finns så mycket mening………Nu ska jag gråta mig till söms………

Cessan du var det finnaste som fanns!