Saknad…
I natt så grät jag mig till sömns. Jag saknar min lilla Cessa så otroligt mycket så det gör så himla ont, o det känns alltid som värst när man e ensam, helt ensam. o det e när min Ch måste åka i väg o jobba o jag blir lämnad alldeles själv efter en helg men mycket närhet.
Trodde inte det skulle ta så här hårt på mig, men hon betydde verkligen mycket för mig, hon var som ett barn jag aldrig kommer att få. Hon fanns där alltid för mig o gosade med mig o bara fanna där. O när jag var ledsen o nere som jag e nu så kom hon o puffade på mig med sitt lilla huvud så jag skulle få andra tankar…..men nu e det inte någon som gör det mer o det känns så hemskt o tomt.
Det e en tomthet jag aldrig skulle kunna föreställa mig innan, visst hon kanske låg o sov i ett hörn men man visste ändå att hon fanns där. Det var som en mycket god vän sa till mig, att det e själen man saknar, o hon har bara så otroligt rätt i det. Det e en själ o en när het som INGEN människa någonsin kommer att kunna ersätta.
Visst har jag min Ch o det hjälpen men det e ändå inte samma sak, tyvärr inte. Hans närhet e oxo viktig men denna närheten o kärleken går inte o få av en människa, det e precis som om att den ligger på en högre nivå eller ett annat plan av medvetande o känslor. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men ni/du som haft kise eller hund vet nog vad jag försöker förklara.
Jag har ingen som hels energi idag, känner mig bara nere o ”waste of space” bara helt mega nere e jag idag, känns inte som om jag kommer få något alls gjort idag, o det kommer jag nog inte o göra heller, har ingen lust alls.
Ska bara bädda ner mig i soffan o deppa o nå botten, känns inte som om jag kan göra så mycket annat. Hoppas ni får en bättre dag än vad jag kommer att ha…..