Mår inge vidare…

Usch så jobbigt det mest e just nu. Åter igen så kan jag inte skriva vad det gäller tyvärr.

Ni som känner mig väl vet precis vad jag menar o ni som inte vet, sorry.

Inte mycket just nu som e bra faktiskt, o det hela kanske reds upp imorgon, men bara kanske.

Gör det inte det har jag inget jobb mer o då har jag ingen inkomst alls o då MÅSTE vi flytta.

Usch vill verkligen inte det, vi trivs ju så otroligt bra där vi e nu o har det så mysigt, men men kanske får det bli en liten sketen 2:a i Hbg i stället.

Vi lär ju få leva på Kent då eftersom jag inte har rätt till någon ersättning förrän i slutet på augusti ( om jag har jobb tills dess, annars inte alls )….

Åhhhh gissa om jag får ångest nu…..åhhhhh!

Jobbigt e det att bara gå o vänta oxo, tack o lov har man folk man kan ringa o prata med o få lite info så man inte går o mår dåligt hela tiden.

Sen när ens tankar snurrar i väg e det ju inte heller så bra o det kan dom verkligen göra….

Näää denna pärsen tar nog litta mer kol på mig än vad jag skulle vilja erkänna att det gör. Sen ska vi ju inte prata om det som hände när jag kom hem igår….. OMG!

Det var ju verkligen först gången för min del, o tyvärr kommer det säkert inte att bli sista heller. Det tog verkligen på mina nerver, mer än jag trodde faktiskt.

När det hela var över bara rasade jag i soffan. Under tiden höll jag tårarna i styr o verkligen stål satte mig. Sen ska jag nog oxo efkänna för mig själv att jag har nog blivit litta bättre i nerverna efter operationen.

Hade detta varit innan så hade jag brötigt ihop totalt! Men nopp gjorde jag inte o inte i dag heller när jag mådde som värst, då bara tryckte jag tillbaka dom, så litta bättre har det ju blivit.

Hade det varit förr hade jag stor bölat för minsta lilla….hahahaha

Usch näää detta e bara så jobbigt just nu, men jag har folk som stöttar mig till 110% o det känns verkligen jätte bra o skönt att veta att dom finns där för en, verkligen!

Tack så otroligt mycket för att ni finns där, det uppskattar jag ovärderligt mycket! Ni vet vem ni e….

Det jobbigaste e nog om vi måste flytta på oss, det kommer ju avgöras i veckan då ju. Hoppas inte det för jag o Kent trivs ju såååå otroligt bra där vi bor.

Nu ska jag snart ut o ta ett bad o sen e det tid för litta mat, e lite hungrig. Men någon aptit finns det inte riktigt….även om jag vet att jag måste äta något så har jag svårt för det just nu.

Ni får ha det så bra ni kan o ta hand om era nära o kära, man vet aldrig när dom rycks bort o inte dom finns vid eran sida mer, tro mig!!! Så ta vara på era tid tillsammans…