Tårar i badkaret…
Ja jag sitter just nu vid datorn o har kommit upp från badkaret, så skönt. Men fick en del insikter.
Varmt mysigt bad, klassisk piano musik i bakrunden, varmt skönt o lungt, Då bara kommer känslan att….
Jag bara känner mig lämnad ännu en gång, jag börjar tänka på vad jag egentligen vill med livet. Men då jag var lycklig, i alla fall nästan så lycklig man kan vara….. Det har jag haft och det bara tog slut o förvann….
Kanske e jag inte värd en mer gång? Kanske var det just min chans o jag sumpade den? Får vi bara en chans?
Jag hade det, jag hade hus, jag hade bil, jag hade man, inga barn och det e jag ju tacksam för.
Men jag har ju oxo fått reda på att jag inte kommer kunna få några p.g.a min hälsa….. inget mer har jag kvar….. allt e bara borta…..
Var det min chans som jag fick????
Just nu ser det mest bara mörkt ut, man träffar någon o sen så går man vidare, man slängs bort o glöms…..man e inget värt…
Undrar just om det e så här det ska vara, ensamt, kallt o mörkt??!!
Visst har jag vänner som lyser upp en del av min tillvaro, men mycket mer e det inte just nu, känner mig mest bara ensam o bortslängd….
Jag tror inte riktigt jag vill erkänna det, men när jag riktigt känner efter så e det mest bara mörkt…..o kallt…..o ensamt…
Jobbigt e det oxo att man mer o mer märker hur vänner blockar en på Fb bara för att man inte skriver positiva saker hela tiden…Fler o fler bara försvinner o det gör sååå ont.
Visst jag kan ärligt säga att jag oxo tycker det e lite jobbigt när vissa skriver mycket negativt hela tiden, men jag bara låter bli att läsa….
Mer o mer så har jag slutat nu att skriva på Fb, och funderar väldigt starkt på att ta bort det helt, jag e bara så trött på det….Men det e ju den enda sättet nu mera att ha kontakt m vänner.
När jag satt där o tårarna bara forsade så kom min lilla äskade Attilla, vad hade jag gjort utan honom???
Han lade huvudet på snee o la upp tassen på min arm o satte nosen mot min kind o fångade upp tårarna med sin nos……
Han e bara det bästa som finns i mitt liv just nu, han e den enda jag kan lita på, den enda som alltid finns där för mig……han e verkligen mitt allt…
Då kom ju bara tårarna mer o mer o han puffade till mig på axeln , precis som om att, ”Du kom igen nu, allt ordnar sig….”
Jag e bara så ofantligt glad att jag har honom., han finns alltid där……o han älskar mig, när ingen annan gör det……
Men som jag har fått insikt om innan, så har ju allt en mening, alls som händer har ju en mening. O allt har en plats o en tid.
Det e väl meningen att jag ska vara ensam, kanske för resten av mitt liv, vem vet, kanske hade jag min chans, det vet man inte. Men det finns inget ont som inte har något gott med sig, och efter regn kommer solsken….eller?!?!
Men just nu känns det mesta bara tungt, kallt o mörkt…..jag kan inte riktigt hjälpa det……
Men snart så e det ju Halloween, Samhain o då vänder allt, allt det gamla dör och det nya föds på nytt…..
Kanske kan det bli min tur då, att få känna lycka, kärlek o värme……kanske får jag en chans till om nu universum känner sig givmild….
Nu tror jag nog att jag ska försöka att skaka av mig dessa känslor o liknande och gå o lägga mig på min spikmatta med min kristall och rensa mina chakran, för det behövs!!!!
Ni får ha det så bra mina kära läsare, om det nu finns några överhuvudtaget kvar…..
Sköt om er o njut av dom ni har i erat liv, man vet aldrig vad morgon dagen har med sig i sin famn….
