Lands luft o tiden som tickar fram….

Ja vad ska man säga, lands luften, den mår jag bara bra av. Det var längesedan jag mådde så bra som jag gör just nu.

Men det var ju oxo länge sedan jag var på landet så mycket som jag e nu. Det e ett lugn här ute som bara inte finns inne i stan.

Jag känner mig hel o i harmoni med, typ allt. Här e tyst o här e bara ro fyllt. Visst kan det ha med sällskapet oxo så klart, men det var i alla fall väldigt längesedan.

Men det e verkligen rätt tid o rätt plats som jag e på just nu. Jag bara känner det i varje cell i hela min kropp att detta bara känns så rätt o så otroligt bra.

Visst e det kanske så i början men på något annat sätt så känns detta bara så äkta, inga lögner, inga osanningar eller saker som inte stämmer.

Det känns bara så bra, vilket e så skönt. Speciellt efter allt jag varit med om innan. Men män som ljuger för mig o som inte vill ha något meningsfullt o äkta.

Jag e så trött på just folk som ljuger för mig o inte kan tala sanning. Eller som bara e ute efter en fucking kk o bara skiter fullständigt i MIG.

Men så känns inte alls detta, kanske e detta verkligen rätt, kanske detta något som jag behöver o som kanske kan bli något. För äkta e det verkligen.

Så till något helt annat, o det e att Rögle snart börjar, tack o lov så blir det till att börja jobba igen o som jag längtar.

Det 8 sept så e det träningsmatch o sen den 22 sept så drar det hela igång på riktigt….Åhhh ska bli sååå kul o få jobba med den bästa personalen i Skåne.

Sen på fredag så e det tid för att lägga sig under nålen igen. Det kommer att bli en väldigt trevlig sittning, dock kommer den att göra ont, ont, ont.

Men det e det sååååå värt, för fint attans kommer det att bli. Det kommer en bild här när det e klart, o har läkt klart.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, så då e det kanske tid att avsluta detta inlägget.

Just nu sitter jag i köket o nästan alla har gått o lagt sig, för dom ska upp tidigt imorgon.

Det ska visserligen jag oxo för jag ska köra min far till Ängelholm o han ska opereras. Usch inget kul alls, men vissa saker bara måste man göra här i livet.

Men i alla fáll sitter här i köket o skriver o det enda jag hör e tystnaden o klockan som sakta tickar sig fram, sekund för sekund.

Helt plötsligt kommer husets katt in genom ett av fönsterna o ska kelas. Hon e bara för go den lille hårbollen.

Men snart e det tid för mig att dricka upp mitt kaffe o snart köra hem till mitt lilla monster.

Men varje gång jag ska köra härifrån blir det bara svårare o svårare. Men jag har ju mitt lilla monster där hemma som jag måste ta hand om.

Jobbigt e det bara när ens hjärta o själ e här ute, ute å landet. I tystnaden som bara e så ljuvlig…. Där tiden tickar fram sekund för sekund….

Näää nu måste jag bara sluta för det står lite mys på schemat nu innan jag åker hem.

Ni får ha det så jätte bra mina kära läsare o ta hand om varandra för man vet aldrig vad som morgondagen kan komma med….