Vilse…..i mig själv….
För någon dag sedan så skrev en god o nära vän till mig att hon var vilse i pannkakan….jag kände sååå igen mig…
Idag e det verkligen en helt annan sak, det känns nästan som om att jag inte riktigt vet vem jag e…..
Som jag tappat fotfästet helt, frågan e bara varför?
Vet inte ens vart jag ska börja, tankarna bara flyger runder över allt o ingenstans…. känner mig inte alls som mig själv.
Alltid hungrig, trött, nere, lusten finns inte så långt ögat kan nå o jag bara känner mig låg….
Visst då tänker vissa av er, ja men gå till doktorn och få antidepressiva, så mår du bättre…. O till det säger jag som jag sagt innan…NEJ TACK….
Visst mår man bättre, men man e oxo så himla avtrubbat från ALLT; jag blir det i alla fall. Visst man e aldrig riktigt nere men inte heller riktigt glad o lycklig heller, så Nopp not for me….
Då säger ju en del, ja men har du testat. Ja det har jag. Jag gick på antidepressiva i ca 5 år o ALDRIG MER! det tog mig 3 år att bara sluta med dom, jäkla gift, FÖR MIG.
Men visst hjälper det många… Men tar jag dom så, visst man slipper dalarna, med du känner inte heller av topparna, sååå nej ännu en gång.
Som sagt jag vet inte ens vart jag ska börja. O det är meningen att jag ska på Kastellet ikväll, men vet inte alls om jag har orken…..det e ju knappt att jag orkar med mig själv ju…
Plus att jag vill inte ”smitta” av mig min dåliga ”svarta” energi på mina underbara vänner…..dom ska ju inte behöva må dåligt som jag, det räcker att jag gör det.
Vet inte riktigt vad det e med min kropp heller, men är väl inne i ett skov med mycket smärta o värk nu, o det gör ju knappast saken bättre eller lättare….
Ja jag klagar o gnäller mycket i dag, men jag bara måste få ut det, på något sätt……
Sen kan jag ju inte heller förstå min älskade Pege att han ens orkar stå ut med mig……för just nu kan jag verkligen inte vara lätt att leva med. Kan ju ärligt säga att hade jag varit han så hade jag nog flytt fältet….
Vart ska jag börja, vad ska jag göra….känner mig bara helt tom, tråkig, ledsen, avtrubbad, nere o bara loj….hittar ingen som helst glädje i något alls……
Visst kan o ska man se på dom positiva o roliga o trevliga sakerna i livet, men just nu hittar jag inte några av dom, faktiskt inte, det e mest bara svart o tomt vart jag än tittar…..
Det finns ett annat sätt att se på det o det är som två vargar. En svart, det negativa o mörka o en vit, det positiva o ljusa.
”Cherokee-legenden om de två vargarna beskriver en kamp som ständigt pågår inom oss. Det är en konflikt mellan vår mörka sida (den svarta vargen) och vår goda sida (den vita vargen). Det är en dualitet av gott och ont, lycka och stolthet, skuldkänslor och ödmjukhet, och något som till stor del avgör vilka vi är.”
O den vargen man matar mest är den som finns runt dig o ger dig styrka….. Kan ju lätt säga att det är den svarta som sitter i tuggar på mina ben….( lite skämtsamt ) För det är bara den jag ser just nu…..
Har du något tips, för jag e verkligen vilsen i mig själv….ur balans….
