Wicca…
Vad är wicca?
Grundläggande Den paganska (nyhedninska) traditionen Wicca dök först upp i England på 1940-talet.
Det är en initiatorisk mysteriereligion, dvs utövarna deltar och blir en del av mysterierna genom initiation i coven, kvinnorna blir prästinnor och männen präster.
Gudar och Gudinnor De gudomar vi tillber är balanserat manliga och kvinnliga förutom i vissa undantagsfall. De flesta wiccaner talar om Guden och Gudinnan, dessa kan i sin tur vara personifierade genom gudomar från olika panteon (gudavärldar) som t.ex. den romersk-grekiska, den egyptiska eller den keltiska.
Wiccaner tror INTE på himmel och helvete eller en utomstående makt som får oss att göra gott eller ont. Därför finns inte begreppet synd heller. Den grundläggande levnadsmoralen uttrycks i The Wiccan Rede: ”An harm you none, do as you will” (gör vad du vill så länge det inte skadar någon). I detta inkluderas även att man inte ska skada sig själv.
Förutom det innefattar de flesta wiccaner etiken att man ska känna kärlek och vördnad för naturen samt att man tror på den gudomliga realiteten som överskrider kön.
HögtiderWiccaner firar åtta högtider, sk sabbater. De firar vi för att de reflekterar hur naturen, som vi alla är en del av, förändras. Beroende på vilken tradition man tillhör så kan de vara mer eller mindre inriktade på olika gudomar eller mer på själva skeendet i naturen.
De uppdelas i fyra stora och fyra mindre.
De fyra stora är:
Beltane (Majfesten, Mayday) 30:e april, fruktsamheten firas. Detta är en av de keltiska eldfesterna. Gudinnan tar gestalt av jungfrun och guden är den sexuellt potente ynglingen, de firar sitt bröllop. På brittiska öarna reser wiccaner en majstång som symbol för guden.
Lughnassadh (Lammas) 1:a augusti, är skördefesten. Wiccaner tackar moder jord för hennes överflöd. I en del traditioner firas gudens död eller hans bröllop med gudinnan. Ibland bakas ett bröd i form av en man som alla deltagare äter upp. Wiccaner gör gärna korndockor som symboler för gudinnan.
Samhain (Halloween) 31:a oktober, firas som de dödas fest och i en del traditioner, som nyår. Slöjan mellan världarna är tunn och de döda kan besöka de levande denna natt. Wiccaner förbereder sig för den tid när de kommer att arbeta med underjordsmysterierna. Den stora riten bör firas.
Brigid (Oimelec, Imbolc, Candlemass) 1:a februari, är gudinnan Brigids fest. Under denna kväll ägnas konsterna stor uppmärksamhet. I alexandersk tradition firas gudinnans återhämtande efter att ha fött guden.
Oimelec firades när tackorna började ge mjölk, i vilket syfte festen firats är helt okänt. Det har varit en viktig fest men vi vet inte vem eller vilka som hyllats.
Litha (midsommarsolståndet) som firas kring den 21:a juni, solen är som högst och guden är som mäktigast. Alla örter som samlas under denna tid är magiskt mycket potenta. Den ljuse guden, ekkungen strider med sin mörke bror, järnekskungen, och vinner. Han har dock fått ett sår som försvagar honom. I några traditioner förlorar ekkungen och överlämnar regentskapet till järnekskungen.
Mabon (höstdagjämningen) som infaller kring 21:a september, sker förberedelsen inför det mörka året. Den kan också firas som en skördehögtid, allt skall nu vara skördat.
Yule (midvintersolståndet) kring den 21:a december, är den natt då solbarnet föds och årshjulet vänder mot ljusare tider.
Yule firas som en glädjens och ljusets högtid. I en del traditioner strider ekkungen med järnekskungen. Misteln är gudens säd och är en kärleksbefrämjande ört.
Vårdagjämningen (Ostara) kring den 21:a mars infaller när ljuset och mörkret balanseras mot varandra. Här skall gudinnan Ostra ha firats. Ägg spelar en viktig roll i riterna.
Förutom de åtta sabbaterna där vi firar årshjulets växlingar samlas vi även vid olika passageriter som t.ex. initiationer, handfästningar (det wiccanska/nyhedniska bröllopet) eller begravningar.
Det finns även mer praktiskt inriktade ritualer där man samlas för att uppnå magiska mål, men dessa är starkt integrerade i religionen. De följer oftast månens cykler.
Wiccaner använder ofta verktyg i sitt utövande. De vanligaste är
Athamen; en dubbeleggad dolk som tjänar som en riktare av utövarens vilja, bägaren där man har rituellt vin eller vatten, staven och pentagrammet. Även ljus och rökelse används flitigt.
Man måste inte rusa iväg och köpa en hel arsenal av prylar; det är alltid utövaren som är viktigast. Låt allt komma eftersom, det är inte bråttom!
Den mest använda symbolen för wicca är pentagrammet (nästan uteslutande med en spets uppåt). Pentagrammet har haft många olika betydelser i olika religioner; för oss symboliserar det många olika saker som t.ex. de fyra elementen samt ande eller de fyra väderstrecken samt ande.
Coven och initiation.
Man måste vara arton för att få bli initierad in i ett seriöst coven. Wicca är ingen missionerande religion, vi försöker inte värva nya medlemmar. Vill man bli medlem i ett coven får man ta första steget själv och be om att bli initierad. Efter den förfrågan följer en ”försöksperiod”, vanligtvis ett år och en dag, där både initianden och covenet känner efter att det stämmer, att detta verkligen är vad den personen önskar.
Det är en utbredd missuppfattning i Sverige att wiccaner (häxor) bara är kvinnor. Det är fel, både män och kvinnor kan vara wiccaner.
Wiccaner kallar sig också för häxor, något som blivit allt mer populärt i Sverige. Men kan vem som helst vara en häxa?
Här följer ett utdrag ur Laila Wibergs D-uppsats om wicca:
I en intervju i tidningen Pagan Dawn, nr 121 Samhain 1996, säger Dolores Ashcroft-Novicki, att smycken, svarta kläder, färgat hår och magisk jargong, gör ingen häxa. Det är viktigt att lyssna till vad någon säger som kallar sig häxa. Även om det inre arbetet i ett coven är hemligt, så vet aktiva wiccaner vad som pågår hos de flesta grupperna.
Det är ett ständigt diskussionsämne om
1) vad som gör en häxa, och
2) vem har rätt att kalla sig häxa?
Åsikterna går tydligt isär, många anser att man måste ha blivit undervisad och initierad av en annan häxa; ”only a witch can make a witch”, andra söker själv och initierar sig själva.
En tredje grupp söker den personliga utvecklingen och hittar wicca, en fjärde grupp säger att man måste bli född till häxa, alltså ha varit häxa i ett tidigare liv.
Det finns alltid de som vill bli häxor för att öka sin personliga makt, det finns också de som vill bli häxor, men inte finner någon grupp och måste därmed initiera sig själva.
I Sverige har det blivit mycket populärt att kalla sig häxa. Vad dessa personer utövar är en New Age inspirerad, andlig gudinne – inriktning med starka inslag av folkmagi och modern shamanism (eng. urban shamanism).
Dessa träder också gärna fram i tidningar och TV, något som engelska och amerikanska wiccaner är mycket försiktiga med.
Under Pagan European Wicca Convention juni 1993 sade Vivienne Crowley att självinitierade bör genomgå ytterligare en initiation om de söker sig till en grupp. Inte för att underkänna själva initieringen, utan för att personen i fråga kommer ingå i en annan tradition.Min slutsats blir att vem som helst kan bli häxa, om det finns en uttalad önskan till detta.
Om möjlighet finns bör man försöka hitta en grupp, detta för att komma i kontakt med en viss tradition, men om det inte går, så gör man en egen initiering. Enda kravet är att personen ifråga är över 18 år gammal, dvs myndig.
Detta gäller även barn som växer upp i neo-paganistiska familjer.
Olika wicca-traditioner(Av Laila Wiberg) Det finns en oerhörd mängd traditionslinjer inom wicca.
Den största skillnaden från tradition till tradition, coven till coven, är HUR de utövar wicca. Vilken struktur följer de? Är det den vanliga ritualstrukturen med: öppning, kasta cirkel, åkallan av gudinnan och guden, åkallan av väderstrecken, praktiskt arbete, avslutning, eller arbetar de enligt helt fria principer?
Har man en överstepräst och översteprästinna som leder ritualen eller skiftar ritual ansvaret?
Är man ”working covens ” eller ”training covens”? Det finns många skillnader.Här följer några traditioner.
Gardneriansk wicca – räknar sin linje direkt från Gardner och hans första coven. Man kan inte vara gardnerian utan att vara initierad av någon annan gardnerian. De är nakna i cirkeln, använder sig av rituell piskning, och många speciella symboler. Folktro är framträdande.
Alexandersk wicca – härstammar från Alex och Maxine Sanders. De sysslar mer med ceremoniell magi. De har tregradssystemet, men initiander får inte vara med i cirkeln innan de blir 1°-initierade.
Brittisk traditionell – blandar mellan Gardnerianskt och keltiskt. De använder sig ofta av det material som Janet & Stewart Farrar har gett ut. De har 3°-systemet.
Keltisk wicca – använder sig av keltiska gudomar, druidiskt material och lite gardnerianska tankegångar. I det magiska arbetet använder man sig av träd, blommor, alver dvs hela den brittiska floran av väsen.
Ceremoniell häxkonst – bygger på klassisk västerländsk ceremoniell magi; Agrippa, John Dee, Kabbalah, egyptisk magi osv.
Dianisk häxkonst – bygger till stor del på Lelands ”Aradia” och Murray´s ”The witchcult in western Europe”. Primärt fokus är gudinnan, man har inga grader, män är oftast inte tillåtna i grupperna. Ritualerna är mycket enkla. De anses vara den starkaste, feministiska rörelsen inom wicca.
Eklektisk wicca – utmärker dem som inte följer någon speciell tradition. De lär sig och studerar många olika panteons och magisystem. Detta är den största gruppen av wiccaner.
Ärftlig häxkonst – är mycket svårt att bevisa. De som kallar sig så, hävdar att häxkonsten ärvs ned inom familjen, eller kan delges någon som blir upptagen inom släkten. Om det finns riktiga, ärftliga häxor så är de oerhört skickliga på att dölja sig.
Kökshäxor – kallas de som använder det som finns hemma; köksknivar, uppläggningsfat, vanliga dricksglas osv. Termen används också ibland i nedsättande mening.
Piktisk häxkonst – sägs vara skapad av Aidan Breac (1897-1989), som skall ha varit ärftlig häxa. Det är svårt att veta hur riktigt detta är, då pecti wicca helt tillskrivs Raymond Buckland.
Seax-wicca – en saxisk form av häxkonst grundad av Raymond Buckland 1973. Den bygger på saxiskt material, med lite germanskt inflytande. Man använder sig av runor och germanska gudomar. Buckland använder sig av wiccastrukturen med initieringar.
Stregas – hämtar sin tradition från Lelands ”Aradia” och italiensk folkmagi.
Teutoniska häxor – försöker återskapa den fornskandinaviska traditionen, den kallas ibland för ”asatru” men fortfarande är basstrukturen wicca. Asatroende kommer dessutom alltid att få dras med kopplingarna till nazismen.
Starhawk wicca – bygger på Starhawks böcker och föreläsningar. En keltiskt inspirerad, jungiansk form av eklektisk wicca.
Faery wicca – USA-grenen grundades i mitten på 1970-talet av Victor Andersen, Starhawk är en av hans initiander. Brittisk Faerywicca kan delas in i irisk, walesisk, skotsk, bretonsk och brittisk FW.
Walesisk/brittisk faerywicca – bygger på keltisk mysticism främst odlad av författarna R.J Stewart och John & Caitlin Matthews. Den har vissa drag med Santeria/Condomblé då utövarna låter sig besättas av gudomar. Dessa ses som personifierade, inte arketyper eller energier. De är ofta drakdyrkare och tar in Arturianska mysterier.
Cyberpagans – är en gruppering som började växa i och med att Internet skapades. Det finns paganer som aldrig har kontakt med andra förutom via sin dator. T.o.m. årshjulsritualer har utförts via nätet. Detta är en grupp som är helt omöjlig att få något grepp om, men den existerar!
Detta var några av de större inriktningar som existerar idag. Eftersom wicca är mycket rörlig, kan de flesta av dessa vara borta redan nästa år och andra kommit i deras stället. Det finns vägar att nå de flesta större organisationer och idag, när de flesta har kontakt med datorer, är Internet den stora mötesplatsen.
Så detta e vad jag hittade på nätet om just wicca, hoppas ni gillade läsningen o inte tröttnade efter halv, jag VET att det e mycket o läsa, men det e i alla fall något som intresserar mig MYCKET! Nu dra jag till blå kulla………..HAHAHAHAAHAH
Nää nu ska jag ha kaffe……..
Blessed be…..