Nu har min andra lilla kise blivit dålig, vet inte om hon kommer leva resten av veckan ens, går hon bort eller om jag måste ta bort henne så e jag helt ensam………..vet inte om jag kan klara det.

Visst har jag Ch men det e ändå inte samma sak, jag har haft henne sedan hon var 2 månader tills nu när hon e 17 år. Jag älskar denna lilla katt med hela mitt hjärta o o hela min själ o sinne.

Vet inte om jag klarar ut o vara helt själv….. Hon fyller en del av mig som aldrig någon eller något kommer att kunna ersätta, en villkorslös kärlek som inte alls går att beskriva. Antar att man kan liknade den med att jag inte kommer få barn o en kise e på ett sätt ett supstitut för just det, jag vet inte allt känns så himla jobbigt just nu, vet inte alls om jag kommer kunna somna.

Hon har lite svårt med balansen o sen e hon orolig o får inte riktigt ro o ligga ner en längre tid. I bland liknar det som om hon får lite panik o bara måste spy men kan inte o tappar balansen totalt o det e bara sååååååå otroligt jobbigt o se.

Men sen så har jag ju koll på henne nästan hela tiden, vilket inte heller e så bra. Men hon har inte ätigt alls i dag, bara druckigt lite mjölk o väldigt lite vatten. Trodde först att det var varmen så nu i kväll när det e svalare så fick hon ett sånt anfall igen, tappade balansen o så. O jag vet att det e inte alls bra när det gäller en katt.

Sen trampar hon i luften oxo lite, viilket min andra katt oxo gjporde innan hon var så dålig att hon fick somna in. O det var bland det värsta jag gjort i mitt liv, men mina kisar ska bara inte lida, o det ska inte Cessan heller, hon har haft 17 underbara friska år o nu e det kanske tid o säga tack för dom o låta henne somna.

Jag får helt enklt se hur hon e imorgon, just nu så bara går hon runder o e orolig vilket e jätte jobbigt att se, så vi dår väl se hur mycket JAG kommer sova inatt…….

Jobbig natt framför mig…