Negativ som få…

Usch i dag e det inte alls varmt ett enda dugg, riktigt kallt faktiskt. Men det ska ju bli varmare igen har dom sagt, men vi får väl se hur pass rätt dom har.

Jag fick till o med a o skrapa rutorna i morse, helt otroligt e det o gissa om värmen kom på på det allra högsta när bilen väl var igång…….HATAR KYLA!

Men denna veckan/månaden började ju såååå kanon ju. Startade datorn här på jobb som vanligt o fick upp en BLÅ skärm, inte bra alls. Startade om den sen i felsäkert läge o då blev det bara svart på skärmen o det börja pipa.

Det var den datorn det….Så går det när man inte har något virus skydd. jag har tjatat på min chef nu i snart 3 månader om att fixa ett men inte ett skit händer. Så nu kan vi varken fakturera eller något, bra ju NOT!!

Jag var tvungen att köra hem o hämta min lilla laptop så det e den jag bloggar från nu, måste ju komma ut på nätet o sen bara MÅSTE jag ju ha koll på företagets mail, o detta var enda sättet.

Har lämnat datorn nu till min kära bror så ska han se om det finns något som går att rädda. Där e ju kundregister, bokföringsprogram o annat viktigt, men så går det när man inte har virusprogram….

Så helgen då? Nja den har väl inte varit så kanon, det har varit för kallt för att sola, jag har mått riktigt pissigt p.g.a olika anledningar o det har helt enkelt inte varit någon bra helg alls. Hoppas på att nästa bli bättre….o varmare!

I går var vi ju i Borås o kollade en husbil o FY TUSAN så skrotig den var, inte alls fin! Men vi kom ut ur huset i alla fall lite vilket var jätte skönt.

Jag bara känner att på sistonde har jag varit väldigt negativ till det mesta o det känns inte alls bra. Sen sa en väldigt nära vän till mig i dag att jag skulle vara försiktig o inte vara så jätte neggo alltid, det blir att man mister sina vänner då.

(O NEJ söta underbara Du, jag tog inte illa vid mig alls, kände bara jag behövde skriva om just det vi pratade om!!!!)

Men tusan vad e det för vänner jag då skulle mista, jag har typ 2-3 st som jag anser e vänner som är nära vänner, fler finns det inte i mitt liv tyvärr. Dessa vänner som jag har nära mig nu, dom VET o har förståelse för hur jag mår o hur jag har det.

Har dom sen inte det kanske dom ska ta o tänka efter att det e inte sååå lätt att funka när man har en tumör i huvudet. Livet e inte riktigt det samma då, kan dom då inte fatta det så e det inte mitt problem.

Jag är negativ just nu för jag känner att allt har blivit såååå otroligt för mycket nu. Först får man reda på tumören o sen börjar tänderna att strula o göra ont o bråka. Det känns som om att jag inte har en chans att andas ut förrän nästa skit kommer.

Slut i nerverna e ju bara fucking förnamnet. Jag hatar att vara negativ o må så som jag gör just nu, men jag mår bara sååå kasst nu att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.

Stackars Kent får ju det mesta oxo o vi bråkar titt som tätt o jag bara hatar det, men jag förstår honom oxo. Vem fan skulle vilja leva med en sådan ragata som mig. Jag e bara negativ, besvärlig o ser inte speciellt mycket positivt just nu.

Näää jag tycker synd om Kent som måste leva med mig o träffa mig varje dag. Jag kan inte vara lätt att ha o göra med nu, gillar inte alls mig själv så som jag e nu. men jag har bara precis ork att leva just nu, allt annat orkar jag inte.

Känner att hela vårt hem börjar rasera o jag har inte ork att ta tag i det, känns inte som det e lönt, det blir ju bara skitigt igen. Eftersom jag e den som gör näst intill allt så blir inget alls gjort för att just JAG inte orkar. Kan inte hjälpa det men jag känner mig som en djäkla städerska ibland, vilket jag HATAR även det!!!!

Usch känns inte som om det finns mycket positivt alls i mitt liv just nu. O det finns det inte heller. Dom vänner som inte kan fatta o stå ut med att man e negativ o mår dåligt, dom e heller inga vänner, tycker jag.

Men visst har jag positiva saker i mitt liv, dom e bara sååå svåra att hitta just nu. Där e såååå otroligt mycket med negativt men inget jag vill skriva här för jag tycker inte att man behöver skriva just allt!

Min Kent gillar ju inte riktigt att jag skriver så som jag gör, jag vill ju ABSOLUT inte att han ska ta illa vid sig, för det e inte alls meningen!!!!

Men jag bara känner att jag behöver få skriva av mig litta, behöver få ut det o bli av med det för att det ska kunna vända, hoppas jag. Jag bara vet att jag inte hade klarat av detta med tumören utan honom.

Han e verkligen min styrka o jag e verkligen livrädd att han ska lämna mig nu när jag e så negativ o hemsk o jobbig som jag e. Jag är sååå glad att jag har honom  ( Älskar honom av hela mitt hjärta o min själ!!! ) o att han finns vid min sida, han e mitt liv o mitt hjärta!!! O att han står ut med mig o alla mina tårar e ett under!!!!!

Så nu har jag skrivit av mig en del så nu känns det kanske lite bättre, eller?!?!! Hoppas det i alla fall, allt bara känns jobbigt o jag mår inte alls bra.

Vill verkligen inte behöva gå på antidepresiva igen, hatar dom tabletterna o dom e så sjukt svåra att sluta med, men just nu så känns det som om man lever i ett vakuum. Jag har inga som helst svar i hur tumören e. E den stor? har den spridit sig? Finns det mer längre in? Kommer jag se likadan ut? Kommer jag förlora ögat? Måste jag ha glasögon? Kommer synen att påverkas?

Allt sånt går jag o tänker på dagarna i ända o jag får ångest minst 5-6 ggr om dagen o det är bara sååååå jobbigt. Jag hatar att må så här, vill inte ha ångest eller vara negativ. Jag vill vara den glada positiva smått spralliga tjej jag var innan.

Jag som såg allt från den positiva sidan, som kunde hitta dom små ljusglimtarna i vilket hemska mörker som helst. Som mådde bra som var glad nästan alltid. Men var e hon?

Jag vill bli så igen, men hur……

Känns som att jag bara springer runder i en mörk hemsk labyrint av negativitet som aldrig tar slut. Jag känner inte glädje, ingen som helst UPPSKATTNING från någon alls, känner o hittar inget positivt alls. Bara mörka hemska skuggor som jagar mig o trycker ner mig så jag aldrig kan få känns den glädjen igen.

Usch nu blev jag så svart o hemsk o tråkig igen. Förlåt men jag mår bara såå kasst. Just nu ser jag inte heller någon direkt utväg heller. Jo operationen faktiskt, för sen KANSKE mitt liv kan få gå tillbaka till vad det var innan, vi får väl se…..

Nu ska jag inte tråka er mera o detta är nog ett av dom längsta inläggen jag gjort på LÄNGE om inte det allra längsta!

Ni får ha det så bra ni kan o jag ska ta mig ett LÅNGT bad när jag kommer hem så jag kanske kan få upp värmen igen efter att ha behövt jobba med öppna dörrar här på jobb HELA FUCKING dagen. Bättre när man jobbar ensam…….*blink*