Vilken tabbe…

Ja det var det verkligen det jag gjorde när jag kom hem i dag från Väla.

Hade en jätte mysig dag med lite shopping , väldigt lite o sen en go fika.

Var riktigt nice i dag faktiskt.

Men när jag kom hem så gjorde jag den MEGA tabben att jag ringde Kents tele svar, bara för att få höra hans röst….

Jag saknar ju honom så mycket att det gör fruktansvärt ont i själen….

Jag har aldrig saknat någon så som jag saknar honom, trodde inte det var möjligt alls.

Men i alla fall när jag väl hörde hans röst så bara kom tårarna o inte lite heller, jag har inte kunnat sluta ännu o det e snart 3 timmar sedan….

Jag vet inte riktigt om jag faktiskt måste söka läkar hjälp för att klara ut detta. I bland så känner jag att detta klara jag.

O ibland så känner jag att detta finns det inte en chans att jag löser, vet ju inte alls när o OM han kommer…. det känns bara sååå otroligt jobbigt just nu.

Att man som jag skrev kan sakna en människa på detta sättet trodde jag inte alls var möjligt, o det gör så otroligt ont…

Det var länge sedan jag kände mig så här ensam som jag gör nu. Eller snarare så har jag aldrig känt mig så här ensam o nästan övergiven, även om jag inte e det.

Himla tur e i alla fall att jag har min älskade Attilla, jag hade absolut inte klarat det utan honom.

Just nu så ligger han här hos mig i sängen o jag e så otroligt tacksam för hans sällskap.

Så fort jag e ledsen o gråter här hemma så kommer han direkt med bakåt lagda öron o bara sätter sig hos mig.

Han känner ju av att jag behöver honom o att jag verkligen e ledsen, bara önskar o hoppas att Kent kommer hem snart….

Måste ju säga det att jag har väldigt många nya vänner som faktiskt hör av sig o verkligen bryr sig om mig.

Sen har man oxo så kallade vänner på FB som absolut inte alls hör av sig, inte ens en rad eller ett gilla från dom…

Näää när detta e klart o över så kommer det att rensas på FB, den saken e verkligen säker!!!

Fy fan för dom som kallar sig vänner….

Det e ju just sånna hära situationer som visar vilka som verkligen e ens vänner.

En del har REDAN visat att dom absolut inte finns där, o trist e det oxo att det e just dom man TRODDE skulle ställa upp för en.

Men som sagt RENSNING blir det sen!!

Nu ska jag inte hänga upp mig på det mer men det e svårt, för jag blir bara sååå sneeee på sånna människor som tror dom e bättre än andra!

Jag har så otroligt svårt att äta o sova, kommer nog snart att gå in i väggen om jag inte får lite info.

Det e ju just detta att inte få reda på något alls som e det absolut jobbigaste…det e det som tar kol på mig.

Jag har en inre stress som inte e av denna världen…. Måste nog ta o försöka få tag i en läkar tid nästa vecka, annars går jag helt in i väggen.

Eller snarare så springer jag in i väggen med huvet före…. hatar må så här….

Jag vet inte riktigt heller hur länge jag orkar jobba. Hade det bara varit halvtid hade jag fixat det, eller 6 tim om dagen, visst.

Men som det e nu o jag inte får sova så kommer detta gå riktigt illa…..o då blir det inget jobba alls….

Vet inte hur länge jag står ut med det…..

Nä nu ska jag skriva på annat håll o det e till min älskling. Det e därför jag inte bloggar så mycket just nu.

Jag sparar mitt skrivande till annat, men det fattar ni nog….

Ni får ha det så bra ni kan o sköt om er o era nära o kära….Jag ska göra mitt bästa för att inte springa in i väggen, vilket kommer snart, det bara vet jag, tyvärr….

Må gott o ha det så gott ni kan……jag gör mitt bästa även om det e riktigt illa just nu…