Ständigt ensam…..fast ändå inte, fast ändå…

Ja det låter kanske hemskt, men det e bara min vardag.

Visst har jag min älskade Pege, men några direkt vänner som jag umgås med finns inte längre.

Kan ärligt säga att jag just nu i livet känner mig väldigt ensam….

Förutom Pege så träffar jag min mor vart 14 dag, o sen ingen alls, vilket känns väldigt konstigt o just ensamt.

O nej jag vill inte att ni ska tycka synd om mig eller tro att jag tar fram den jävla koftan igen, för det e verkligen inte det jag e ute efter……

Tror ni så om mig så kan ni sluta att läsa min blogg, för det e så långt ifrån hur jag e o tänker, då känner ni verkligen inte mig….

För mig betyder vänner väldigt, väldigt mycket. Antagligen för att jag aldrig haft så många.

Visst har man kompisar men det e inte riktigt samma sak o det e mer ytligt. Jag har EN enda vän, men just nu mår hon inte alls bra, o då vill jag inte tynga henne med mina problem, hon har nog av sina egna.

Jag e inte heller den som bjuder hem mig till andra så hipp som happ, det e inte riktigt jag.

Antagligen för att jag var väldigt mycket mobbad när jag gick i skolan o då kommer alla dom känslorna tillbaka….o känslan av värdelöshet.

När man växte upp så hade man ju en då en hel del vänner o så, men med åren så faller allt för många bort.

Han man då inte barn heller som jag så blir man bortvald, för att man e konstig.

Eller så blir man bortvald för andra saker, eller för att man inte passar in i deras liv just då.

Eller en annan vän tog bort mig för att nu var jag lycklig o då blev det fel för det, plus att jag inte kunde vara taxi mer……

Sen e det inte många som vet, men jag har problem med minnet, efter hjärntumör operationen. Så jag minns inte så jätte bra o det e något som en del inte riktigt förstår.

Ännu en sak e just för att jag har min djävla Horton som kommer på besök allt för ofta, inte det heller kan en del acceptera, vilket gör ont i hela mig.

Jag har inte alls kontroll det när migränen kommer o ibland måste jag ställa in minuter innan ett möte, men vissa vänner fattar inte det. Men dom har inte heller haft migrän i hela deras liv så dom fattar inte.

Men i alla fall tråkigt nog så är detta en del av anledningarna att man blir bortvald.

Fan oxo, detta skulle ju vara ett mer positivt inlägg än det andra, o det blev det inte riktigt, sorry älskade läsare…..

Jag antar att jag e på ett rätt mörkt ställe just nu o då e det inte så lätt att ta sig upp tyvärr……

Men som jag brukar säga att man måste nå botten innan det kan vända, så snart kommer det att bli ljust igen…..o då vet jag PRECIS vilka jag komer att välja bort.

Jag trodde att vi var familj på ett valt sätt, men nopp så fel jag hade…..

My bad! Your lost!

Ibland känns det lite som att folk/vänner ja en del tror att dom kan behandla en hur som helst o sen ska allt vara ok, men nä nä.

Så e det inte med mig, jag e långsint o jag kommer ihåg. Tro mig det e vissa saker som etsar sig fast VÄLDIGT väl i mitt minne. O det glömmer jag aldrig.

Som den som mobbade mig som mest i skolan, vem som var snäll, dom som verkligen hjälpt mig o speciellt dom som SVEK mig, sånt glömmer jag ALDRIG!!!!!

Ibland skulle jag vilja glömma det, men det håller sig fast. När man e på en sådan mörk plats som nu, då SKRIKER alla hemska demoner just dessa negativa o hemska sakerna så högt dom bara kan från bägge håll.

Sen finns det ju en del vänner som faktiskt tagit avstånd till en o plockat bort en från dras vänlista just för att dom inte tål att man ha det bra o att man e lycklig…..eller för att man är för ärlig o säger vad man tycker.

Jo jag vet då säger ni, då e det inga riktiga vänner. Nä det har ni rätt i men det känns ändå. Precis som att man inte duger att vara vän med dom er, man e inte bra nog.

Som jag skrev i början, jag känner mig väldigt, väldigt ensam just nu. O det e ingen rolig känsla, o jag vill inte ni tycker synd om mig, det e inte det jag e ute efter.

Nå nu ska jag allt sätta på tv.n o försöka fly lite o komma på bättre humör….

Imorgon e det en ny dag o då ska den dagen fan bli bättre……

Ta hand om er o era nära o kära. O framför allt era vänner, man vet aldrig när dom plötsligt bara e borta, tro mig det känns…..