Blandat,  Hälsa,  Insikt

Små, små sprickor….

Hus….ja just det hus…..

Människor är faktiskt just som hus….

Det finns små hus, stora hus, låga hus o långa hus….

Alla har dom en fasad, husen alltså, men oxo människorna.

Sen har vi utsidan på husen, dom kan vara så otroligt vackra men insidan är bara så shabbig, skitig o rälig.

Det kan oxo vara precis tvärtom. En hemsk utsida, men insidan är så ljuvlig o fin att man man nästan bländas så vacker den e.

Men i alla fall det jag ville komma till jag en annan sak o det var just fasaden. I alla o nu menar jag verkligen alla fasader.

Oavsett om det är ett nytt hus eller ett gammalt, ett fint eller ett shabbigt så finns där sprickor.

En del har gapande sprickor som syns på flera meters håll, o en del har små, små, små sprickor som knappt syns, men dom finns där likväl.

O det e just det som jag vill lägga lite ljus på i detta inlägget….. Huset kan vara så otroligt fint o till o med nymålat, men sprickorna finns där oavsett.

Visst du kan smeta på en massa färg o spackel, men sprickorna finns där. Samma är det med oss människor ju.

Vi kan smeta på en massa smink o annat ändå finns dom där, sprickorna.

Även på oss kan dom vara stora o gapande o synas på långt håll. Men oftast så e dom bara små. små som knappt syns, men dom är där likväl.

En människa kan ge skenet av att hen mår jätte bra, allt är frid o fröjd men under masken, sminket o bakom leendet så är det inte en vacker syn.

Jag kan bara se till mig själv. Ofta sätter jag på mig en mask, en fasad, ett yttre när jag ska ge mig ut bland folk, o det e inte många som kan se genom den fasaden, tro mig.

Utåt ser jag säker ut, ser ut som jag har ALLT i världen, o inget kan få mig att vackla. Men snarare e det tvärtom.

Ett litet fel ord, en fel blick eller en liten, liten sak som går emot mig o hela min värld rasar.

Man skulle kunna se det som att man går balansgång på ett rep…. minsta lilla vind pust o du faller…..

Tyvärr e det nog så för många, vi sätter på oss just ett yttre som inte får vara svagt eller se trasigt ut. Men i själva verket är det mest bara en röra under ytan……

En människa kan var så otroligt vacker, vara snygg, ha en perfekt kropp, ha hur mycket pengar som helst o bo i det finaste huset i världen. Men sprickorna finns där ändå…..

Då kanske du undrar var e det sprickorna är då?

Jo det e besvikelser, tvivel, osäkerhet o all dom gånger man har blivit sårad.

( Jag fick just en tanke, hur in i helvete står jag då ens upp? Hur kan jag ens hålla ihop???? Jag borde ligga som ett stofft på marken då, för alla dom gångerna jag blivit sårad, besviken o lämnad…… )

Visst läker man igen efter man blivit sårad. Sprickorna är ju alltid gapande, jätte djupa o stora när man väl precis blivit sårad, men dom läker……men läker dom verkligen helt? Jag tror ju inte det.

Jag tror att vissa av dom sprickorna, såren. Dom går så djupt att dom till o med når själen, hur hemskt det än låter. När just själen är skadad då är det så otroligt mycket djupare sår o sprickor som aldrig kommer att riktigt läka, så kvittar det vad du än gör.

Visst kanske det låter hemskt o tråkigt. Men jag tror att det är det som formar oss till dom vi är. Det är såren o sprickorna som formar våran personlighet.

Inte alla av oss lär oss av våra sår, o en del kommer aldrig att lära sig, ( som jag då ) men det är helt enkelt bara något som tillhör livet. Vi SKA bli sårade, lämnade o ledsna för att lära oss…..

Visst finns det färg att dölja sprickorna o skapa en perfekt fasad, men dom finns där under, hur mycket vi än målar o spacklar, så finns dom där…..sprickorna.

Spackel kan ju vara olika för oss alla. En del tar godis o tröstäter, en del tar sprit o försöker glömma o en del tar till förnekelse, men ändå finns dom där……sprickorna.

Hur vi än gör så kan vi nog inte riktigt laga dom, för dom är det som gör oss till oss. Alla har vi olika sprickor och olika lagningar.

Det är därför som alla på denna lilla planet är olika, alla har vi olika mönster och alla har vi olika själar……….men ändå finns dom där under fasaden……..sprickorna…..

Så tänk på det nästa gång du ser den vackra människan, eller en mannen som verkar ha allt….eller den vännen som har lyckats med just allt i sitt liv…….

Alla har vi sprickor i fasaden alla försöker vi dagligen på ett eller annat sätt att laga dom……

Lite av det som rör sig i min hjärna just nu….. men nu ska jag ta o dricka lite spackel, eller jag menar kaffe o njuta av att regnet äntligen smattrar mot veranda taket o att just jag är jag, med alla mina lagningar o sprickor……

Share on Facebook

Allt som händer har en mening, stanna upp o andas o njut av livet...

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.