Elaka viskande demoner…

Så snabbt allt kan vända…….

Varför ska just mina demoner vara så elaka?

Varför ska dom kommas krypande när man minst anar det?

Varför ska dom viska i mitt öra så fort jag sitter ensam en folkmassa?

Varför kan jag inte stå emot bättre? Varför får dom mig att falla?

Allt vet jag att det började i min barndom, när jag var väldigt retad o mobbad. Näää jag vet att man inte ska hålla fast vid det gamla utan att gå vidare. Men det e inte så lätt alltid.

O ännu en gång jag tar inte alls på mig någon jävla offerkofta, snälla sluta att tro o tänka det om mig, jag e verkligen inte sånn. O tror du inte mig så ge då fan i o läsa…..

Men i alla fall så har allt grunden i min barndom o just den känslan jag får när demonerna viskar i mitt undermedvetnas öra e…

”Nu sitter du ensam, för ingen vill ha dig. Ingen vill veta av dig, ingen vill prata med dig, För du har ändå inget vettigt att säga….

Ingen vill inte ens sitta vid dig för att du e så vidrig o ointressant. Du e så ful att ingen vill veta av dig. Du säger ingenting vettig så varför ens öppna munnen.

Du ser ju själv att ingen vill veta av dig, ingen bryr sig om dig ändå, varför e du ens här. Ingen tycker om dig eller älskar dig. Ingen vill inte ens ta i dig så vidrig o fet o ful som du e.

Nu sitter du här ensam i ett rum fullt med människor o ingen ens ser dig…. För du e obetydlig, du e värdelös, du e vidrig, du e fet, du e hemska, du e meningslös, du e osynlig för du betyder inget för någon!”

Allt detta hörde jag ikväll när jag var på en tillställning som jag annars inte någonsin suttit ensam på, men ikväll satt jag ensam i 30 min o detta viskades till mig allt tydligare o klarare.

Till slut gav jag upp, jag gick där ifrån. För sitta ensam det kan jag göra lika gärna hemma, o där e jag inte ensam, där har jag min älskade Attilla som ALLTID finns där.

Visst kunde jag försökt o ta mig in i den diskussitonen som gruppen höll, men jag kände endast en människa i den klungan.

O när man hört dessa hemska sakerna om en så har man inte riktigt en sån bra självkänsla så man kan ta sig in i en klunga på ca 10-12 pers som sitter o pratar, o man känner endast EN av dom.

”….varför skulle dom lyssna på någon som dig? varför skulle dom ens titta på dig?…..”

Nä jag e inte sån o kommer aldrig att vara det heller. Så jag tog på mig o gick.

Ändå ingen som märkte att jag gick, förrän jag hade kommit hem efter att ha kört hem med tårarna rinnande ner för mina kinder.

Till slut fick jag stanna bilen vid sidan för att torka bort tårarna så jag kunde köra sista biten.

Det e sällan men så ensam jag kände mig ikväll har jag inte gjort på länge, väldigt, väldigt länge. Visst var där en del jag kände men ändå…..

Samma känsla som jag hade där nere var just den när man blir mobbad o man ser alla andra stå i en cirkel o prata o man får inte själv vara med.

”…..du e värdelös, du e vidrig, du e äcklig…..”

Just så kändes det ikväll, o jag vet inte om jag någonsin kommer att utsätta mig för det igen……

Resten av denna kvällen har jag bara suttit i soffan o gråtigt o gråtigt, kan inte få stopp på tårarna. Känns som att jag mist något som jag nog inte har ändå….

Man TRODDE man var omtyckt, man trodde man betydde något för vissa, men jag har ju verkligen fel för mig.

”…..varför skulle dom tycka om DIG???? Du e vidrig, du e fet, du e ful, du e meningslös, du e obetydlig…….”

Ja jag satt med min telefon o kollade på Fb, men det var mest bara för att jag inte skulle se ut som en trånande idiot som satt o glodde ut i tomma intet….

Som mina demoner säger…..

”…….du e inte värd något, du e ingenting, du e meningslös o obetydlig……”

Hör man det tillräckligt många gånger så tror man på det, det kan jag lova er.

O som jag sa, ingen märkte när jag gick ändå o jag vill inte störa när alla sitter o diskuterar, för då får jag uppmärksamheten o den e jag inte värd…..

Jag vet inte om ni blev något klokare, för det blev inte jag. Men en sak e säker o det e att jag kommer att låsa in mig nu en tid framöver o inte utsätta mig för sånna hära saker igen.

Jag varken orkar med det eller vill det…..hatar att nå så här…. Så det blir bakom lås o bom för min del, så ser o hör ni inte från mig så vet ni varför.

Ta hand om varandra o var snälla mot varandra. Ni som har familjer, var glada för att ni har det o vårda sen gemenskapen som ni har…..

Tro mig att vara helt ensam e verkligen inte kul, men vissa av oss har inte den turen som ni har, utan vi e ensamma o lär få vara det…….det e bara så världen ser ut….