Sår som aldrig läker….

Ja hur hemskt det än låter så är det så. Vissa sår som jag har kommer aldrig att läka, dom är helt enkelt för djupa.

O näää det e inte alls att jag inte vill att dom ska läka, det e helt enkelt så att dom sitter alldeles för djupt o det är inget alls jag kan göra något åt.

Det är inte heller att jag älter det om o om igen, utan snarare att jag sätts i situationer som gör att dom slits upp om o om igen.

Jag tror det e så att dom sitter så djupt i själen att dom har helt enkelt växt fast.

Dom jag växte upp med som var med om detta, mina klasskamrater, dom såg det inte från mitt håll så dom tycker säker att det inte var så farligt.

Men för den som blir skrattad åt o utpekad o spottad på e det inte kul alls. För mig var det en plåga att gå till skolan varje dag. För jag visste vad som skulle hända…..

Jag VISSTE att jag skulle bli retad å att jag började gråta, jag visste att det var alltid någon som snackade en massa skit om mig o jag visste att jag skulle bli kallad planka, hora o annat liknande.

Jag visste oxo att skulle fröken be mig att läsa upp något högt, så skulle det suckas, stönas o smällas i bänklocken, just för jag jag inte var jätte duktig på att läsa. Jag visste att klasskompisarna skulle tycka att jag var både trög o korkad. För det fick jag alltid veta efter varje lektion……

Jag har alltid haft lätt till mina känslor, alltid lätt att gråta, vilket många av mina klasskompisar tyckte var jätte kul, för då fick dom ju en reaktion. För mig var det inte alls kul kan jag säga.

O NEEEJJJ detta e ingen jävla offerkofta jag tar på mig nu, utan detta är ett sätt att försöka plåstra om mina sår på bästa sätt jag kan. O gillar du inte vad du läser, nä men sluta då.

I alla fall så detta med utanförskap, det e verkligen inget kul. Men jag har nu i äldre år börjat att acceptera det, mycket mer kan jag inte göra.

Acceptera att jag ÄR utanför, jag är en människa som alltid kommer att vara just utanför. Ja det kanske låter hårt men det e bara så det e.

Så jag kan inte riktigt hjälpa det, men när jag inte kan vara med på något så kommer dom känslorna o tankarna direkt, inget jag kan göra. För dom bara e där.

Det är absolut inget jag vill, men det e ju bara så det e. Om man inte varit med om det, så kommer man aldrig att förstå, o det e inte ens lönt att försöka.

För det e bättre att acceptera o försöka att hitta det positiva i det hela än att bara gräma sig för att det e jobbigt. Visst kan det kännas tungt att alltid känna sig utanför o alltid känna att man inte passar in eller hör hemma.

Men när man blir äldre så får man en annan acceptans på livet o allt runt omkring en. Man hittar ljuspunkterna helt enkelt, o det positiva. Gör man inte det så går man helt enkelt under…..

Det e något jag verkligen inte kommer att göra, men just nu så känns det tungt faktiskt. Väldigt högljudda demoner som bara sitter på mina axlar o skriker…

Om o om igen så borstar jag bort dom, men lika fort som dom träffar golvet är dom tillbaka igen, o skriker allt högre för varje gång jag slänger ner dom.

Det jobbiga med detta är att man snart inte orkar att kasta ner dom, utan deras lögner blir tillslut sanningen o det man tänker……känner……..o tror på.

För varje gång dom klättrar upp så borrar dom ner sina klor allt längre i mina axlar så dom får allt djupare grepp för varje gång….

Och varje gång blir dom allt elakare o hemskare i deras lögner o påstående.

Tillslut är deras ord o lögner det som man tror på, det som man lyssnar o litar på. Man bryts ner helt enkelt, tillslut orkar man inte stå emot….tråkigt nog är det nära just nu…..

Men nääää jag ska inte ge upp o kommer inte göra det heller, men ibland e det bara så svårt. Men jag har en fantastisk make där hemma som lyfter mig varje dag, han e bara så fantastiskt underbar.

O på något konstigt sätt så får han mig att skratta nästan varje dag, förstår inte riktigt hur men han lyckas.

Nä nu tror jag allt att jag har kräkt av mig tillräckligt för idag. Slutar snart o ska hem o fundera ut vad tusan man ska ha på sig på lördag, blir Da Club då.

Vi kommer jag antagligen inte fira midsommar alls i år, så det blir att gå på klubben istället på lördag o träffa våra underbara vänner……

Min make har ju träffat dom mer än mig på sistonde, men jag har varit krasslig o sen har jag jobbat så jag har inte kunnat o JAG SAKNAR DOM!!!!

Men nu ska jag ta o rycka upp mig lite o försöka att skärpa mig nu den sista timmen, vilket inte e det lättaste. Men jag e ju ledig imorgon o det ska bara bli såååååå skönt……även om jag har vääääldigt mycket att göra imorgon….

Fläderplockning, städning, tvätta, gräsmattan (igen) o lite annat smått o gott, det e stressigt att vara ledig…..hahahha

Ha det nu så jätte bra mina underbara läsare o njut av sommaren o det fina vädret, för imorgon ska det bli jätte fint.

O glöm inte att vara tacksam för det du har o det du får…….