Vänskap, ingår ärlighet då?

Det hära med vänskap, vänner o kompisar, varför ska det vara så svårt?

O varför i hela friden måste det vara så svårt att vara ärlig?

Jag har så himla svårt att förstå varför det ska vara så svårt att vara just ärlig? Säga vad man tycker o sen stå för det….

Sen när det gäller vänner, varför ska det vara så svårt att hitta o behålla? E det så jäkla mycket fel på mig att ingen riktigt vill umgås med mig?

Ja jo jag vet att jag inte alltid e så jätte mega positiv, men var ärlig om det mot mig, e det så jäkla svårt? Eller e jag så hemsk?

Nu en tid tillbaka har jag haft mycket skit med sjukdom, död o annat i mitt liv, så näää jag har inte varit positiv alls. Men jag har alltid trott att ”riktiga” vänner har förstående för det, men tydligen inte…..

Jag har oxo en mor som e gammal o sjuk från o till. Som jag själv får hjälpa då andra i familjen inte orkar eller har lust o hjälpa till. Även om det tar dom 4 min o köra dit o det tar mig 30 min o bara köra in till stan.

Så e det JAG ( jag bor inte ens i samma kommun längre ) som får handla till henne o ta hand om henne när hon behöver hjälp, vilket kan vara lite jobbigt då o då.

Men det e min älskade mor, så så klart hjälper jag henne så mycket jag bara kan, det e en självklarhet för mig , men inte för andra…….

Jag kan ärligt säga att jag känner mig verkligen ensam just nu o har gjort en lång tid tillbaka, vilket inte alls känns bra, men inte mycket o göra.

o NÄ INGEN JÄVLA OFFERKOFTA!!!!!!

Man kan känna sig så här utan att ha koftor på sig, för just nu e det för varmt för just koftor…..

Vet att en del av mina läsare, vilket just nu e rätt många inte har mig på Fb, så ni vet inte alls om det.

Men för ca en vecka sedan fick vi avliva min älskade Attilla efter en lång tid av sjukdom o efter ha provat en hel del medicin, som inte längre funkade.

Det var fruktansvärt att behöva göra det men han var gammal, 11 år. Men det hände på absolut bästa o värdigaste sättet som det kunde bli. O nu slipper han att lida mer.

Han fanns alltid hos mig o var alltid vid min sida, så saknaden e enorm just nu. Han var bland det bästa jag någonsin haft i mitt liv.

Men åter till just detta med vänner. Tänk er att komma till en tillställning o ni känner er inte alls välkommen, att känna sig utstött.

Det e ca 2-3 st av dina så kallade vänner som ens pratar med dig, resten hälsar knappt på dig bara. Då känner men sig inte riktigt välkommen eller ens önskvärd.

Att bli behandlad på det sättet tycker jag inte alls e ok, så nu har jag tagit ett beslut.

Ett beslut som skyddar MIG. Visst jag kommer ju bli mer ensam än jag e nu, men jag kommer i alla fall slippa all negativ energi.

Så från med nu kommer jag INTE att gå på fler tillställningar eller annat, just för jag orkar inte att må så som jag gör nu. Det e helt enkelt inte värt det.

Jag har helt enkelt fått nog nu……o det e bara att inse att jag e ensam, jag har min make, det får helt enkelt räcka.

Sen e det ju så att inbjudningar o annat inte heller haglar in precis, men det e ju för Coronan, det e vad jag intalar mig i alla fall…..

Jag kan absolut ha fel i min inställning o hur jag känner o mår, men jag tror faktiskt inte det, o har jag det så snälla rätta mig.

Jag har bara en sak att säga o det e :

Sen när det gäller vänskap så går det två håll. Jag frågar 2-3 ggr om vi ska fika, när jag sen inte får svar, då ger jag upp.

Måste faktiskt säga att jag har en mycket gammal vän som bor i Ängelholm, M, hon hör av sig lite då o då. Jag kan ärligt säga att jag har inte haft tid eller ork senaste tiden, men det ska verkligen bli ändring på det.

( Ringer dig i nästa vecka Crazy Catlady, när jag kommit på fötter igen <3 )

Hon var den ENDA som ringde mig dagen efter jag hade fått avliva Attilla, hon var den enda……och jag fick ett sms från en annan god Snuggels…

Visst var det många som beklagade sorgen på Fb, absolut o det värmde ska ni veta, så tack för omtanken.

Sen när det gäller nya vänner o vänner som bor långt borta, då e det verkligen svårt o ännu svårare när bara jag har bil o körkort o inte den andra.

Tyvärr så har jag inte råd att köra 12 mil tur o retur varje gång man ska ses…. Sorry, har tyvärr inte råd med det.

O snälla ni kan ni inte säga något positivt om detta inlägget så snälla säg inget alls. Det negativa sköter mina demoner SÅ OTROLIGT bra själva, o tro mig dom e INTE NÅDIGA!

Så ni som har vänner, var rädd om dom, dom e verkligen guld värda o ärliga sånna är lika sällsynta som stardust……

Ta hand om varandra o njut av sommaren så mycket ni bara kan.