Jobbiga minnen….o uppvaknande….

Just idag e det just precis 6 år sedan denna mycket allvarliga o viktiga operation ägde rum. Jag lades in redan på torsdagen men fick komma hem ett par dagar innan själva operationen.

Det som slog mig som just ett slag i nacken just nu. Är att jag opererades på Samhain, den helg dagen då slöjan e som tunnas o då det verkligen e Alla helgons i Sverige o Halloween i Usa, men för mig e det Samhain, och det e väldigt speciellt….. Mycket mer kan jag skriva om en annan gång, denna dagen kommer jag aldrig att glömma….

Söndag
Sen skulle jag vara där på söndag kväll senast kl 19.30 för att läggas in på riktigt. Jag skulle duscha i som nästan kändes som frätande för både skinn o hår.
Plus att dom skulle ju ha koll på mig att jag inte åt efter kl 00.00.

Jag började kolla på en film, men fick även sömn tabletter så jag verkligen skulle få sova, vilket jag gjorde rätt så snabbt!

Måndag

På morgonen så väcktes jag kl 06.00 o skulle ta tabletter, dels lugnande o något annat.
Duschen nästa o sen var det ännu lite lugnande, redan då kände jag mig lite seg, nice. För jag var verkligen nervös men på ett konstigt sätt.

När kl var ca 07.40 så kom en jätte snäll sköterska in som skulle rulla ner mig till operation, o vi pratade lite för att tiden skulle gå o för att jag skulle slappna av lite.

Kl 07.55 så var jag nere på operationen o fick nästan direkt något lugnande in sprutat i kanylen, dom rullade in mig o sen kommer jag inte alls ihåg mer.

Jag hade fått redan på att jag skulle vara sövd i ca 4 – 5 timmar, men det blev hela 10 timmar som jag var sövd. Det var en mycket svårare operation än dom hade väntat sig.

Sen är det ju så att läkaren som opererade mig är SUPER SPECIALLIST o docent m.m så han vet verkligen vad han sysslar med.

Han e väldigt noga plus att dom hade ju hitta en till tumör när dom var där inne o rotade, en som dom inte informerat mig om, vilket jag var tacksam för. Då hade jag varit ännu oroligare.

Den satt o tryckte ordentligt mot hjärnan så det var inte alls konstigt att jag har haft dom huvud värkerna som jag har haft. Om dom båda tumörerna har någon samband kan dom inte säga.

Viktigast just nu e att dom e borta o jag håller på att läka, riktigt bra oxo faktiskt! Tycker jag i alla fall.
Jag har nästan den energin jag hade innan, o det positiva finns där verkligen. Lite ont har jag men det e ju inte så konstigt ju, vore konstigare om jag inte hade haft ont.

I alla fall så vaknade jag på NIVA vid ca 20 tiden på kvällen o mådde så där. Jag fick redan på att ju längre du e sövd ju sämre mår du. Gissa hur jag mådde då när jag varit sövd i hela 12 timmar?!?!?!?!?!?!? ( har fått min journal o jag var sövd i 12 timmat inte 10 tim som dom sa till mig )

Min läkare va inne hos mig o sa att nu e det inget som trycker på din hjärna mer, och allting gick bra. Skönt o höra från honom, även om jag inte riktigt var vid medvetandet.

Jag mådde inte jätte kasst o jag fick Kentogan ( starkt morfin liknande läkemedel ) rätt så ofta men det var inte det jobbigaste. Det var det hemska slemmet jag hade i halsen.

Det ville fan inte släppa, hur tusan jag än gjorde. Jag satt uppe o hostade, nästan spydde o harklade mig hela den natten, sov inte en blund.

Inte kunde sköterskorna ge mig något slemlösande medel heller. Näää det gick inte men dom som kom på morgon skiftet DOM gav mig, gissa om jag blev glad.
Det släppte inte riktigt helt men det blev bättre i alla fall.

Tisdag

Sen vid ca 10 så fick jag komma upp på avdelningen. Jag var inställd på att jag skulle ligga på en sal med 3 andra eller fler, men nopp. Jag fick eget rum, gissa om jag blev glad, till o med fanns där TV på rummet.

Tror lite det e därför jag blev bra så fort, jag fick eget rum, tv o medicin när jag behövde. Maten ska vi ju inte prata om för den var bara sååååå hemsk!

Hela denna dagen gick mest till att försöka må bra o försöka bli av med det hemska slemmet som satt i halsen som bara INTE VILLE SLÄPPA!

Helt otroligt var det. Här på denna avdelningen ville dom inte heller ge mig slemlösande, fattade inte alls vad det var dom sysslade med, jag behövde det ju verkligen!

Men i alla fall så fick jag smärtstillande o lugnande när jag behövde. Dom var så snälla att dom kom in med mat o fika till mig när jag ville ha, alla var jätte söta därnere.

Nästan när jag mår som sämst så kommer K o min mor in, jag hade i tankarna att jag skulle ringa o säg att jag var uppe på avdelningen, men jag skulle bara försöka må lite bättre innan jag hade kraft att ringa dom.

Nu kom dom i stället o det var absolut inte alls fel. Dom ville ju bara se så att jag mådde bra för K fick ju inga som helst besked när han ringde ner o skulle höra hur det var med mig.

Jag hade sagt att det var ok att låta folk veta att jag fanns på avdelningen, men ändå så sa dom inget alls till honom, litta kasst faktiskt tycker jag.

Märkte på K att han verkligen tyckte det var jobbigt, dels att se mig så o dels att behöva vara i den miljön, det gillar man inte alls!

Dom var där bara ett litet tag o sen körde dom igen, det var skönt o få se dom i alla fall, det gav mig lite styrka. Under tiden dom var där så kom en sjukgymnastik in till mig o gav mig något som liknade en trumpet av något slag.

Gissa om den hjälpte mig att få bukt på det hemska slemmet, när jag andades genom den så blev allt bara såååå mycket bättre o det började verkligen att försvinna. TACK O LOV!

Resten av tisdagen mådde jag så där, mådde lite illa o fick något för det o det var ju bara ännu räligare ju. Det kommer jag ALDRIG mer be om.

På natten till onsdagen fick jag ligga åter igen med dropp, mina prover var inte så bra som dom skulle vara. Så det blev ingen sömn den natten heller.
Onsdag

Nu började jag kunna äta, även om det var mega svårt. Jag hade ju sedan innan problem med min vänster käke o nu när dom var inne o rotade där så blev den riktigt illa däran. Den har inte hämtat sig ännu.

Droppen kopplades bort o jag fick någon sörja som jag skulle dricka som skulle höja mina värden, vilket den oxo gjorde. När jag väl hade druckigt den så mådde jag mycket bättre.

Jag åt inte speciellt mycket för allt luktade bara sååå otroligt mycket o som jag sa innan så maten var ju bara under all kritik, den var verkligen hemsk. Plus att den SÅG verkligen hemsk ut oxo.

K o min mor o far kom ner en runda på kvällen o tyckte att jag sååå mycket bättre ut o jag kände mig ju oxo bättre, skönt attans det var.

Under hela tiden jag var inlaggd så satt jag nästa upp varje natt o sov, bara för att svullnaden o det hemska runt ögat skulle gå ner så fort som möjligt, o det gjorde det!!!!

Jag har bild här från onsdagen för då fick jag min Iphone tillbaka så då kunde jag ta bilder, innan dess hade jag bara inte ork, men det fattar ni nog.

Torsdag

Nu började jag må riktigt bra, tittade på tv mycket o började att äta allt mer, även om det var attans himla svårt med käken, fy tusan så ont det gjorde i den. Dels så kunde jag ju inte riktigt öppna munnen heller så lätt var det ju inte heller.

Jag kan inte öppna munnen helt nu heller, men jag tror att det kommer att ta tid innan det ger sig helt.
Min mor o far kom en runda på kvällen o hade en fläkt med sig, det var ju så sjukt varmt på det rummet jag hade så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen.

Men bättre för varmt i sånna tillfällen än för kallt, men den hjälpte i alla fall. Jag hade ju fönstret öppet från det jag kom dit på tisdagen tills det jag åkte hem på fredagen, men det var ju varmt ute oxo, fick jag veta.

Läkarna var inne o tittade till mig på ronden o jag sa att jag gärna åkte hem, för det ville jag verkligen. Jag tyckte att det hade varit såååå skönt o bara få komma därifrån.

Kändes lite som ett fängelse, även om det inte var det. Jag hade ju tv på rummet o så men man kände sig ändå låst, ogillades.

Men dom ville inte släppa iväg mig på torsdagen utan jag fick vänta tills på fredag tyckte dom. Det hade med att jag hade varit sövd så länge att göra.

På kvällen kom min läkare in ÖL Dr Gunnar Skagerberg in till mig o skulle höra hur det var med mig o hur jag mådde. han berättade om operationen o hur det hade gått till, tiden innan att jag hade mått så dåligt o att han verkligen förstod att jag mått dåligt.

Han sa det att vi skulle kolla upp nu efter operationen hur det blir o att jag kommer vara sjukskriven länge  o kommer inte vara presentabel, som han sa, på en lång tid framöver.

Men det tycket jag e en självklarhet, det e ju ingen lite operation dom gjort ju o det e ju självklart att man kommer vara svullen o liknande en tid efter.

Resten av den dagen blev att kolla tv o bara ta det lugnt somnade rätt tidigt faktiskt. Ringde min mor. K o pratade bara sen nannade jag nästan hela den natten.

Fredag
Bara 4 dagar efter operationen så fick jag åka hem. Läkarna var inne hos mig o så till att jag mådde bra o jag frågade allt möjligt om vad jag inte fick göra o så.

Min föräldrar kl ca 10 tiden o skulle hämta mig. Jag fick själv springa eller leta upp läkare så dom skrev ut tabletter o liknande till mig.

Jag ville ju bara komma hem!!!!!

Hade jag inte gjort det så hade det tagit såååå mycket längre tid.
Jag tror vi lämnade sjukhuset o Lund ca kl 11.20, gissa om jag var glad då!!!!

Sååå underbart skönt det var att få komma hem o bara att komma ut från sjukhuset var en sådan underbar känsla så det går inte o beskriva.

Jag kände när jag gick till parkeringshuset så kändes det att jag hade varit stilla i ett par dagar o inte gjort något alls.
Men det var bara sååå skönt att få komma ut att jag bara åsidosatt dom känslorna o känningarna.

Nu har jag inte riktigt ork att skriva mer, det var mycket nu tycker jag o jag skriver ju inte bara för eran skull, utan för min egen oxo, lite dagbok faktiskt.

Men jag ska ju inte jobba mer detta året då jag e sjukskriven en bra tid framöver. Skönt så kan jag vila upp mig ordentligt o jag e rätt så trött ibland så det behövs nog verkligen.

Ni får ha det så jätte bra o sköt om er så gott ni bara kan. Jag ska göra mitt allra bästa med att bara ta det lugnt o inte anstränga mig för mycket m.m.

Detta skriver jag inte alls för att ni ska tycka synd om mig eller något, utan detta skriver jag för att påminna mig själv att jag kan lösa allt…

Klarade jag mig genom detta o sitter här, o en skildsmässa, då klarar jag fan vad som helst, så det så…….
Nu ska jag o min älskling krypa upp i soffan o mysa, så det så……Ha det gott för det ska jag!!!!!

Ja detta var ju ett bra tag sedan men tro mig, detta ligger fortfarande färskt i mitt minne…. Och snart e det den årliga kollen om jag klarar mig ett år till utan operation o liknande…

Ta hand om er alla mina underbara vänner o lev i nuet o ta hand om era älskade <3

 

Share on Facebook

Nikkiz666

Nikkiz666
Posted by Intagrate Lite

Share on Facebook

Nikkiz666

Nikkiz666
Posted by Intagrate Lite

Share on Facebook

Nikkiz666

Nikkiz666
Posted by Intagrate Lite

Share on Facebook

Nikkiz666

Nikkiz666
Posted by Intagrate Lite

Share on Facebook

Nikkiz666

Nikkiz666
Posted by Intagrate Lite

Share on Facebook

Nikkiz666

Nikkiz666
Posted by Intagrate Lite

Share on Facebook

Nikkiz666

Nikkiz666
Posted by Intagrate Lite

Share on Facebook

Nikkiz666

Nikkiz666
Posted by Intagrate Lite

Share on Facebook

WordPress Themes