Vänner o tacksamhet….

Jag kan ju ärligt säga att jag vet inte alls vad jag ska skriva om, men bara känner att jag behöver o vill skriva något…

Just nu så e jag mest bara tacksam, tacksam för att jag e där jag e i livet o för att jag bor där jag bor o har dom vännerna som jag har i min närhet.

Speciellt två som står mig väldigt nära T o P, ni vet vilka ni e o jag e så ofantligt tacksam för att ni finns där för mig. Har några till som finns i kulisserna som allt mer tar plats på scenen o det e C o K.

Ni har inget med varandra att göra men ni finns i mina tankar allt mer o börjar få mer framträdande roller i mitt liv ska ni veta.

Man känner när kompisar kan bli så mycket mer än just kompisar…. Dom tar mer o mer plats i ens tankar o sen gör dom sig påminda på andra sätt oxo.

Men just T o P, har jag verkligen ett speciellt band till, ett band som inte e av denna världen. Ni vet vad jag menar så jag behöver inte gå in mer på det….. Blessed Be sisters… <3

Jag tror ju att allt händer av en anledning o att allt ont har något gott med sig, om ens litet så ändå något gott. O det samma e helt klart med vänner o människor i ens liv.

Våra vägar korsas inte av slump eller av ett misstag på något sätt. Dom människorna som kommer in i våra liv, dom har en mening, ett syfte för att just dom tar plats eller passerar i våran närhet o vänkrets.

På något sätt så tror jag att allt verkligen har en mening. Som att om du exempel missade bussen i dag när du skulle till jobbet, så var det just för någon anledning.

Kanske just för att du skulle springa på den gamla klasskamraten vid jobb o ni bestämde att ni skulle ta en fika. Som sedan resulterar till att ni allt mer umgås o blir bättre o bättre vänner.

Kanske just för den anledningen så missade du bussen i morse….

Detta e bara ett av många, många exempel.

Sen e det ju det hära med gamla själar o själar som känner igen varandra. Jag e helt till 100% säker på att ”själar” känner igen varandra o att det finns gamla o nya själar.

Du vet när du träffar någon som känns såååå bekant o det känns som att ni träffats innan. Ni känner bägge likadant o det känns verkligen som ni haft kontakt innan. Ni bägge känner likadant, men ni har verkligen inte träffats innan.

Den känslan, just att ha träffat eller känt personen innan. Det e i alla fall något jag råkar ut för rätt ofta.

När den känslan kommer då e det oftast just så, att du har träffat den själen innan. Det sägs ju att ” Själar känner igen varandra” o jag bara vet att det e sant, just för att jag råkar ut för det.

Sen finns där ju gamla själar o nya själar, men det e ett helt annat blogg inlägg som kommer senare.

Nä nu ska jag ta o koka litta kaffe o sätta mig o mysa lite av det väder som e idag. Men i alla fall så har jag ett attans nice utsikt där jag sitter just nu…..

Jag e bara så lyckligt lottad att jag får bo här ute på landet o i den oerhört vackra omgivningen som jag gör. Här e bara så fint o mysigt, mer än jag någonsin skulle kunna drömma om.

Vi har äppleträd, päronträd, krusbär, hallon, jordgubbar, smultron, rabarber o körsbär. Min blåbärs planta klarade inte flytten så det blir att köpa en ny.

Bara att kunna ha den lyxen att gå ut naken så fort man vaknar e bara sååå otroligt tacksam för, o skönt e det oxo, när det e sol så klart, så otroligt befriande e det.

Nä nu e det kaffe som gäller för nu e svärföräldrarna här o hämtar en bil….

Ha det bäst o sköt om er alla underbara läsare…..

Kommer aldrig bli riktigt frisk…..

Oj oj oj så fel allt kan bli. Nu syftar jag på gårdagens inlägg….

Att det kunde bli så fel av det jag skrev kunde jag aldrig tro… Helt fel människor tog åt sig, när det i verkligheten var riktat till en av min avlägsna kusiner på en sajt som vi bägge e medlemmar på.

Mycket mer än så kommer jag inte skriva o till er på Ds som trodde det var om er så ber jag om ursäkt att ni skulle ta det så, för det var verkligen inte meningen… <3

Men nu till en sak som har förföljt mig hela dagen. Jag hade en telefon tid med min Neurolog i Lund i dag o det var väl inte så farligt.

Vi pratade o han tyckte att jag skulle gå på återbesök på Ögon avdelningen bara för att kolla av o det e väl bra, men sen oxo magnetröntgen. Jag sa att jag trodde jag var friskförklarad nu…

Då säger han, att det kommer jag aldrig att kunna bli, just eftersom det fortfarande sitter kvar en del av tumören o hjärnhinnan. Jag trodde knappt vad han sa…..

Jag svarade men det sa ju min förra läkare att jag var friskförklarad, då svarar han att det kommer du aldrig till att bli. Den meningen har förföljt mig hela dagen o jag kan inte släppa den…..

Nu e jag bokstavligt talat livrädd att den ska börja växa igen och att jag ska behöva gå genom samma helvete som jag gjorde innan……jag orkar inte det….

Nej jag vet att jag ska inte måla fan på väggen ännu, men ni kan inte förstå hur jobbigt det var o hur jobbigt o hur rädd jag e att det ska bli så igen….

Visserligen så går jag ju nu på kontroller så dom kan upptäcka den om det e så, men ändå…..Har ni inte gått igenom detta innan så kan ni aldrig förstå hur det e att bli opererad i HJÄRNAN….

För mig e detta jätte jobbigt, o speciellt när jag har så ont som jag har ibland med mina migräner, då blir man så mycket mer rädd, tro mig…..

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska komma runt detta, det var ju inte ett besked som jag hade väntat mig. Jag trodde ju att jag var frisk…..

Jag…….. var………. ju…………. frisk….

Just nu vill jag bara krypa in i min älskade PG’s famn o bara gråta, för jag vet inte alls hur jag ska kontra detta…. Vi har hittat på lite olika saker idag bara för att få mig på andra tankar.

Men denna om tumören, den sitter i nacken, precis som en elak liten demon jävel som viskar i ens öra hela tiden o påminner mig om att så som det var då, så kan det bli igen……

Nu e det lite tv på schemat o sen sängen, det e ju jobb imorgon för Hif spelar ju…..o helgen ska vi se vad vi hittar på för kuligt, men söndag så blir det sista föreställnigen av EvaRydberg med goa vänner o gotte gott…..

Så liiiiite kul e där o se fram emot, om jag bara kan skaka av mig den där jävla demon puckot, men det kommer bli svårt….men tro mig jag kommer göra vad jag kan för att få bort den…..

Crappy b-day o demoner…….

Ibland e det bra dagar o ibland e det inte alls bra dagar. Men just i dag e det ingen bra dag alls, men det e lite timme för timme……

Jag kan väl varna känsliga läsare, att detta kommer inte vara så positivt inlägg, en tyvärr e det ett inlägg som måste skrivas……

Men i alla fall så var det inte riktigt det jag skulle skriva om, utan en helt värdelös födelsedag som jag hade ännu en av detta året.

Jag e så dum att jag hoppas o önskar att det ska bli bättre för varje år, men vad händer? Jo jag hoppas o hoppas o hoppas o blir lika besviken varje fucking år.

Jag e bara dum mot mig själv o inget annat….men jag är väl en hopplös romantiker eller något sånt.

Varför, ja du…  jag har den uppfattningen att när man fyller år det e då som dom som älskar en verkligen VISAR hur mycket man betyder för just dom!

Dom visar med gester o med presenter o liknande hur mycket man verkligen betyder för just dom. Så betyder man MYCKET, då gör dom jätte mycket för en.

Då e det ballonger, blommor, presenter o mycket uppvaktande, o e det som det e med mig, då visar man inget alls…. typ….

Det kändes verkligen som att jag inte betydde något alls för någon…. Det enda jag fick på min födelsedag, det var just en Weet lady shave av min älskling o en Love spell….

Ja jag hade önskat mig just dom sakerna o jag behövde verkligen oxo dom, men inget annat…

Kanske e jag störd sedan min barndom att jag har den uppfattningen på hur man blir uppskattad o bekräftat, jag vet inte… men nu var det hur JAG uppfattar saker…..

Kanske låter jag bortskämd o gnällig o så, men jag bara känner att det e verkligen INGEN som bryr sig förutom mina föräldrar o lite min älskade PG oxo, men thats it!

Visst var det många fina o goa som skrev på Facebook, men det e inte riktigt samma sak, inte det jag menar i alla fall….

Detta e något som alltid följt efter mig, då jag näst intill alltid antingen fått köpa mina presenter själv, eller så har jag firat min födelsedag helt ensam…..tråkigt men sant….

Måste ju säga at det var faktiskt en födelsedag för inte så länge sedan som jag faktiskt kände mig verkligen älskad o omtyckt. O det var när min DÅ läderfamilj firade mig.

Visst lite jobbigt var det, men ändå, det e en födelsedag som jag aldrig kommer att glömma. Tyvärr finns den familjen inte längre, då vi alla gått olika vägar, men min älskade syster, hon fins kvar o hon vet precis vad jag menar…. <3

Men just denna födelsedagen så hade jag hoppats, men sen ändå så vågade jag inte riktigt. Men ändå så gjorde jag det, dum som jag var….

Det jobbiga e bara att jag i mitt undermedvetna, hoppades o när jag blev besviken så var det verkligen som någon slog undan benen för mig…..

Jag bara blev så tom, ledsen o besviken. Sen att komma med just kommertaren….*Det får du sen….* Jag e bara så trött på det, eftersom när det gäller mig, så glöms det alltid bort….

Det blir alltid så, o den enda anledningen som jag tror att det blir så, e just för att den glöms bort för att jag inte betyder så mycket….ännu en sak som e tråkig men sann…..

Så nu har jag fått kräka av mig vad jag tänker o tycket o vad som försegår i mitt huvud…..

Nu ska jag försöka att ta mig från det stället jag nu e, men i bland så e det svårt, svårt att få tyst på demonerna…..

Tro mig det e inte det lättaste att få tyst på dom, men jag ska absolut göra mitt allra bästa. Jag e inne i en lite mörk period just nu eftersom jag har mycket migrän just nu….

Men i morgon då har jag något verkligen kul att få se fram emot, det ska bli sååå kul.

Nu ska jag avsluta detta inlägg o gå o grilla korv med min älskling på bakgården. Just nu sitter jag på våran mysiga veranda o skriver i solskenet…o koltrastarna sjunger i bakrunden….

*sakta börjar jag kravla mig upp mot kanten*

…för dom jävlarna ska inte få vinna, inte denna gången heller…..

Skärpning o snart vår….

Ja nu tycker jag nog att det e dags att skriva ett inlägg, det var ju ett tag sedan. Lite väl längesedan, jag vet.

Man kan ju undra om jag har några läsare kvar, för jag kan ju erkänna att jag inte varit så värst flitig att skriva inlägg, men mycket har hänt o då har man inte riktigt ork eller lust.

Det blir så att man tappar fotfästet o allt blir bara jobbigt. Inte lust till något o det man måste o bör göra känns bara jobbigt.

Nu e det skärpning som gäller från min sida tycker jag allt. Det känns lite som att nu börjar saker att falla på plats, jag börjar få styrkan igen o börjar mer o men gå upprätt om ni förstår vad jag menar.

Kanske e det för att det börjar ljusna allt mer o just för att det kanske börjar rätta till sig till det bättre för mig….

Låt se, vad e det jobbiga som hänt nu senaste tiden då?

• Det har varit lite jobbigt på jobbet.
• Min far har fått diagnos sarkom=tumör
• Min bror har det jobbigt på sitt håll
• Jag har fått rejält sänkt på min inkomst, mer än 50 %
• Min kära mor mår inte så bra
• Jag har kronisk smärta i mina leder, som bara blir värre
• Även jag har fått ännu en diagnos, artros i mina händer
• Mina axlar börjar värka allt mer o värre
• En muskelbristning som inte vill läka
• Jag har en lägenhet att tömma som hänger över mig, då jag har mycket värk

Men det som har varit jobbigast e nog faktiskt varit att min far varit hos läkare fram o tillbaka o att min mor inte mår så bra.

Jag gör ju så gott jag kan med det jag kan, min tid. Mycket mer än så kan jag ju inte göra, men det e jobbigt att se hur ens far blir tunnare o går ner mycket i vikt o verkligen inte mår bra.

O NEJ jag har ingen jävla offer kofta på mig, jag bara skriver om mitt liv. Jag söker inte efter att någon ska tycka synd om mig på något sätt. Tror ni det så känner ni verkligen inte mig……

I alla fall så min far väntar just nu på vad provsvaren säger om vad o hur sarkomet ska åtgärdas. Jag bara hoppas på att tumören är godartad och att det går att ta bort, för tydligen e den stor.

Men sen har det ju hänt lite positiva saker oxo i mitt liv, så dom får vi ju oxo ta.

• Jag har träffat en underbar man
• Jag lever med det som jag håller varmt om hjärtat dagligen <3
• Jag har blivit sambo men min älskade SilverRäv
• Jag har aldrig haft så mycket 6 som jag har nu
• Jag har 5 underbara kattungar omkring mig när jag e hemma
• Det börjar bli vår snart
• Vi ska behålla en liten kise katt. Lea
• Jag har tyst o lugnt omkring mig i huset
• Jag har börjat allt mer få sinnesro
• Jag bor med den mest underbaraste, omtänksammaste mannen som finns
• Jag får somna i min älsklings famn VARJE natt
• Jag får lyckan att bo ute på landet, bort från lägenheter o stress
• Jag har fått en plast dotter….hahaha….hon e bara sååå underbar…
• Denna våren kommer att bli magisk
• Vi har snödroppar redan i trädgården
• Jag har en trädgård!!!!

Så om man kollar på listorna så har jag verkligen mycket positivt i mitt liv just nu, o jag  bara längtar tills det blir vår o vi kan sitta ute o mysa o dricka kaffe i solen o bara ha det bra.

Ja det finns ju annat kuligt o göra när det e fint väder o varmt oxo…..hahahhaha

Men men i alla fall så börjar jag att komma på banan igen o det känns bara så skönt. Även om vissa saker börjar gå upp för mig mer o mer.

Sånna saker som man egentligen bara vill blunda för, man vill inte riktigt se dom för att dom e just så jobbiga. Jag vet inte ens hur eller om jag klarar att hantera det när det väl kommer….

Men det bara måste jag, men det är så jobbigt. Det kommer ju att hända vare jag vill det eller ej, mina föräldrar kommer ju inte finns där för alltid. O just när det e sjukdomar det är ju då som det kommer upp för en allt mer.

Allra helst så vill man bara blunda för det, men det funkar ju inte så bra, men det hade varit det lättaste. Men men det tar vi när det kommer, ingen mening att ta ut det i förtid, det kommer tids nog.

I dag e det tvätt o lite annat som står på schemat för mig, o mysa med kisarna, för på fredag lämnar mina 2 favoriter.

Men det känns ändå bra för det e en kompis kompis som ska ha bägge, o så dom får komma till ett super bra hem med en riktigt djurvän, vilket glädjer mig mycket. Men kommer ändå sakna dom som attans….

Nä nu ska jag ta o ta mig en kopp kaffe, titta på ”Hem till gården” o sen ta i tu med tvätten o disken… Ännu har vi ju inte en diskmaskin här, så jag får göra det lantiga, diska för hand….

Sen blir det pubträff med massa kinky folk ikväll med min älskling <3

Ha det så underbart mina kära läsare o ta hand om er o era nära o kära o njuuuuut av livet….

Rädsla, oro o dumma kryp…..

Varför ska jag ha så svårt att lita på människor? Varför ska det vara så svårt att ha tillit till någon?

Jag är hela tiden så rädd att om jag visar vad jag känner, o hur jag känner så kommer jag att bli sårad o lämnad.

Jag bara får såna jobbiga känslor o har så otroligt svårt för att släppa in någon i mitt innersta.

Och om det inte är att jag kommer bli sårad så e jag så otroligt rädd att dom ska vara otrogna, eller ljuga o föra osanning eller liknande, jag bara hatar det när dessa känslor o oro kommer.

Jag tror dock nog att just att dom ska vara otrogen e värre, jag fixar inte det en gång till, o dessutom inte heller att bli lämnad. Men vad ska jag göra?

Kan ju inte bara stanna hemma o inte träffa någon. Jag måste ju chansa, men ändå e jag bara så himla rädd, vilket jag bara hatar.

Jag vill ju vara säker, stark o självsäker på mig.

Vet inte alls vad jag ska göra när dessa jobbiga hemska känslorna kommer, jag bara känner att jag drar mig undan o vågar inte riktigt visa eller vara mig själv riktigt.

Tror nog för att jag får så dumma tankar so att vem skulle vilja ha mig, o VARFÖR just mig? Jag har väl inget direkt att erbjuda någon…… Varför skulle någon vilja ha mig??????

Jag ser bara felen o skavankerna, jag ser inte det lilla som e bra.

Ja jag vet att det e fel att tänka så, men kan bara inte hjälpa det när dom tankarna o känslorna kommer………..

HATAR DET, men e så rädd……..

Kanske e det inte meningen att jag ska ha någon, kanske e det meningen att jag e ensam stark, då e det ju ingen som kan såra mig då…..

Allt kan ju börja så bra o så o sen kommer dessa dumma tankar o känslor in i bilden. Man hör ett sms komma, eller liknande o direkt e det dumma tankar som snurrar och den dåliga självkänslan som kommer krypande.

Kan inte den äckliga lilla kryp till dålig självkänsla krypa tillbaka till den lilla sten den en gång var under o sen stanna där…. Jag vill inte ens se den, än mindre känna av den…..

Kanske e det vara så att jag bara ska sättas på prov på något sätt, det e kanske helt enkelt meningen att jag ska må skit o sen jobba mig genom just detta jobbiga.

Eller så e du universums sätt att säga till mig att jag helt enkelt ska vara själv, jag ska inte ha någon, jag ska sköta mig själv o vara stark i mig själv……hmm……

Dom säger ju ”Ensam e stark”, förr så tyckte jag det vara bullshit, men börjar förstå vad o hur dom tänker….

En annan liten sak som e så jobbigt just i detta tillståndet, e att jag är så nära till tårar hela tiden, jag känner mig jobbigt svag, vilket även det jag hatar.

Bland det värsta jag vet e just att gråta framför en annan människa, jag bara hatar det att visa mig svag o ynklig……

Usch vet inte alls vad jag ska tänka o tycka….. Mår ju inte så jätte bra av att vara ensam, men att ha dessa tankar i känslor som nu e ju inte heller så kul.

Jag vet inte alls vad jag ska göra eller känna eller agera, jag e bara så rädd. Rädd att, att bli sårad o sviken igen, klarar det inte, inte en gång till……

Snubblade över en låt idag som texten bara var sååååå bra, så klart Lisa Nilsson, min favorit…..

Jag vet inte vem du är
Var du kommer ifrån
Är du en räddande ängel
Eller en förlorad son
Jag vet inte vad du gjort i ditt liv
Eller vad du vill med mig
Så lyssna nu på vad jag har att säga dig

Att innan jag vänjer mig
Innan det är försent att säga nej
Ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand

Älskling i natt är månen full
Den speglar sig i gatan
Det lyser som guld
In genom förnstret där vi sitter
Bredvid varann

Så släck cigaretten nu och lägg dig ner
Det är tyst i huset
Ingen hör och ingen ser
Om en liten stund går solen upp igen

Men är du här när jag vaknar
När morgonen kommer
Och innan jag vänjer mig
Innan det är försent att säga nej
Ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand

Jag har blivit lämnad så många gånger
Jag orkar inte en gång till
Så tänk efter vad du vill
Och ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand

Svåra beslut o djupa tankar…

Ja just nu känner jag att jag har en hel del svåra beslut o ta, sånna man inte ska ta lätt på utan verkligen tänka genom.

Känner att jag måste ta ett jätte svårt beslut för att komma vidare o inte bli allt för sårad, för det känns inte riktigt att VI e på samma sida. Eller hur tusan man nu ska säga….

Men jag känner i alla fall att jag måste stänga av o välja bort en viktig del i mitt liv o en stor del som verkligen oxo e såååå viktig för mig.

Jag känner det att jag kommer att bli så sårad om jag inte sätter vissa känslor på OFF…..för det e väldigt tveksamt att dom e besvarade på samma sätt……. Jag önskar så att det hade varit besvarat……

Jag gillar det inte riktigt men jag bara måste……

Måste sätta mig själv först o mina känslor så jag inte blir sårad. Men jobbigt e det när det blivit en stor del av mig redan o jag bara älskar det!!!

Just nu så upplever jag det jag så länge drömt om, men jag e så rädd att jag investerar mer än jag kan förlora, men detta e bara så underbart att få uppleva o känna.

Jag har drömt hela mitt liv om detta o NU äntligen finns det någon som kan detta o e villig att välja MIG att få uppleva det med.

Mycket mer än så kan jag bara inte skriva just nu, det e för kompliserat och alldeles för privat…..även om många av mina vänner känner till mycket om mig…. 😉

Sen har jag en liten tanke o det e att människor som ska finnas i ditt liv, dom kommer alltid tillbaka på ena eller andra sättet.

Ni kanske har blivit ovänner, eller så kanske ni tappat kontakten efter många, många år.

Om det e meningen att denna människan ska finnas i ditt liv o din tillvaro så kommer den att finnas där på ena eller andra sättet, vare sig du vill eller inte.

På något sätt så hittar universum en väg eller sätt som gör att era vägar korsas.

Jag vet inte om du tror som jag, för jag vet att jag kan vara lite flummig. Men det e att människor kommer inte in i ens liv av en slump, utan det finns någon mening.

O nu menar jag verkligen NÅGON MENING, kanske att hjälpa dig med att ta ett beslut, kanske komma över en viss människa, eller kanske rent ut sagt att hjälpa dig att börja om i livet.

Kanske e det så att denna människan inte kommer in i DITT liv, utan det e DU som kommer in i dennes liv…. Så kan man oxo tänka.

Kanske e det DU som ska hjälpa o stötta o kanske till o med börja förstå hur stark du egentligen e….Det e ju så som ett talesätt e….

*Du vet aldrig hur stark du är, tills styrkan blir det enda valet du har*

Något åt det hållet e det i alla fall, ni förstår nog vad jag menar.

Men i alla fall människor kommer inte in i våra liv av någon slump, utan det finns alltid en mening…

Som många av mina vänner vet så har jag ett talasätt som jag verkligen lever efter o tror stenhårt på, o det e just att allt som händer har en mening…..

O det finns inget ont som inte har något gott med sig, det finns alltid något positivt i allt negativit, det bara e så….

Kanske kan man inte hitta det positiva just då, men jag lovar det kommer, på ena eller andra sättet….

Nu ska jag ta o avsluta detta lilla inlägget för att jag tänkte att jag skulle skjuta mina grannar o sen begrava dom på soptippen…..hahahah

Mohahahahhaha ……………….Gissa om jag verkligen hade velat göra det…………. För just det hära med att visa respekt mot andra o tänka på att det finns andra än dom i detta huset, som kanske inte vill höra deras jävla ungar skrika kl 02.30 på natten!!!

O nääää där hittar jag tyvärr inget positivt med det precis…..men det kanske kommer. Eller så e det positiva att jag e såååå tacksam att jag inte har några ungar…..hahahahha

Ta nu hand om varandra o sköt om er mina kära läsare, jag ska gå o ta lite morfin tabletter för min tandvärk, spännings värk…

Så njut av dagen o att ni inte e ensamma eller ja bara njut av stunden, för det gör jag så mycket jag bara kan….man vet aldrig var som kan hända o när……

Mobbing o Karma…

Ja jag vet inte riktigt vart jag ska börja ens. Detta e ett väldigt jobbigt o hemskt ämne för mig…

När jag växt upp var jag mobbad, från 1.a klass till 8.de klass. 9 .an var rätt lugn o sen i gymnasiet var det dags igen.

Det som är jobbigast e att allt o nästan varje år så var det SAMMA person som mobbade mig.

Till en början med så var det just för att dom fick en reaktion av mig. Jag har o har alltid haft lätt för att gråta o skratta, o det var ju SUPER kul o göra mig ledsen o få mig att gråta…

När vi sen kom lite till åren då blev det att jag blev kallad hora, slampa o annat liknande.

Men det värsta av allt e nog att det e just en o samma person som under hela min skolgång o uppväxt förstört för mig.

Denna personen gjorde verkligen allt för att förstöra för mig.

• snackade skit om mig
• spred osanna rykten
• förstörde för mig på lektionerna
• talade osanningar till mina lärare
• talade osanning till mina föräldrar
• spottade mig rakt i ansiktet
• gjorde ALLT i sin makt för att förstöra för mig…. o göra mitt liv till ett helvete
• hotade mig

Ja jag skulle nog kunna göra listan ännu längre, men jag kommer inte riktigt ihåg allt denna gjorde mot mig, jag har förträngt mycket.

Men i alla fall, jag trodde o hoppades att jag skulle slippa denna människan i resten av mitt liv, men ikke!!!

Näää nu börjar det dyka upp mer o mer. Visst jag tror nog att denna håller på o gräva sin egen grav men ändå, jag vill inte ens se människan……

Men eftersom jag e som jag e så tror jag stenhårt på KARMA o det e något som ger mig sinnesro, tack o lov.

Man får verkligen skörda det man sår….. O ”What goes around comes around” Personen kommer att få sota för vad den gjorde mot mig.

En sak jag aldrig riktigt förstått, det e VARFÖR denna gjorde så mot mig?  Jag e inte riktigt den som snackar skit eller gör någon förnär, men det e kanske just därför………….

Vad fan vet jag…

Men våga snacka skit om mig i ”den världen” o jag lovar att denna gången tar jag inte skit, inte en chans!

Men vad jag har förstått så har personen redan börjat gräva sin grav………Mohahahahahahahahaha

I alla fall så att en människa kan göra så mycket illa o få en att må så däligt o sen kunna sova på natten, det kan jag inte riktigt förstå.

Jag mådde så dåligt under den tiden o under skolgången att jag många, många gånger tänkte på självmord eller bara försvinna för att slippa att må så dåligt som jag gjorde.

Jag satt ofta hemma ensam för att jag vågade inte gå ut på kvällarna för personen hotat mig att den skulle misshandla mig m.m.

Jag var så rädd att jag till o med var hemma från skolan bara för att slippa gå till skolan o bli kallad än det ena o en det andra i korridorerna…..

Säger bara fy fan för denna människan vad den gjorde mot mig….. Nu tänker du säkert att jag men du kan väl förlåta…

FÖRLÅTA…. ?!?! Förlåta, förlåta en människa som BOKSTAVLIGEN förstört min barndom o uppväxt, näääää du .

Det denna människan fick mig att gå igenom, alla lögner denna spred om mig till mina vänner, lärare o föräldrar, det e inget jag NÅGONSIN kommer att förlåta……

Finns bara ett ord för mobbare o det e avskräde!!!!!!!

Nu när jag allt mer börjar springa på denne så river det upp sår, sår som aldrig kommer att läka, sår som e så djupa att ingen kan förstå hur illa dom e…..

Vissa av er undrar säkert vem denna person e, men sorry. Jag sjunker inte så lågt att jag hänger ut folk här, jag sjunker inte till samma nivå som denna personen e, så e det bara.

Jag har mer vett, heder o förstånd än så….

Men många som känner mig vet redan vem denna människan är för att ni känner mig väl, o ni som förstår mig o vet vad jag pratar om.

Vill jag bara säga tack, Tack för att ni lyssnat på mig o inte skitsnacket som andra snackar……

Men som sagt säger bara en sak o det e

KARMA!

Jag e lugn o jag kan vänta. För jag VET att det kommer förr eller senare…..

Nu får ni underbara läsare ha det så jätte bra o sköt om er….. Jag har energi till max just nu. Träffade hela min MC familj i lördags nere på klubben o det e alltid lika underbart o träffa pojkarna o flickorna där….

Dom e verkligen min andra familj, underbara människor ……….. o snart börjar säsongen på riktigt….. <3

Ta hand om er o era nära o kära, man vet aldrig var dom händer imorgon….

O en sak till, mobba inte andra människor, då tappar ni allt värde ni har som människa…..

Det är bara ord…

”Jag vet inte för vem jag skriver, det är bara ord. Är det i handen det börjar, eller huvudet eller utanför
mig själv? ”

Ibland känner jag bara att jag måste skriva, jag har ingen aning om vad men jag har så många tankar. Tyvärr allt för många av dom som jag inte kn skriva här. Men ändå…..

Några av dom kan jag ju skriva, men inte alls, dom e absolut inte barnvänliga…..hehehe.

Nu skiner solen här o allt bara känns så otroligt mycket lättare o roligare, ja jag e så lättpåverkad….hahahah. Men jag bara känner att våren verkligen e på gång nu o det är bara så underbart.

Luften känns mildare, det är lite varmare o ljuset är verkligen på väg tillbaka. För varje dag så återvänder det med minut för minut o det är bara så underbart. Livet kommer tillbaka på något sätt….

Känns som att man börjar vakna till liv igen efter en dvala. Eller så e det jag som börjar VERKLIGEN hitta tillbaka till min VANLIGA Nikki, den som har varit glömd o bortvald i såååå många år.

Jag bara känner att jag är stark

Jag är älskad

Jag är omtyckt

Jag är glad

Jag är självsäker

Jag är vacker

Jag är eftertraktad

Jag är fantastisk

JAG ÄR STARK

Jag kan väl inte riktigt säga varför jag känner så här men jag bara känner att jag är inne på rätt väg, den vägen som JAG ska vara på.

O dom underbara vänner jag har runt mig är verkligen dom som ska finnas i mitt liv, jag väljer sällan bort vänner. Men när dom själva tar bort mig från deras vänlista så visar dom verkligen hur mycket jag betyder för dom…..

Jag e ingen som tvingar mig på någon o det kommer jag aldrig att göra. Jag har varken ork eller lust att göra det, jag har dom vännerna som SKA finnas hos mig, så är det bara, allt händer av en anledning…..

Vänskap e något man e två om, så är det bara. O passar jag inte för en person så får det vara……..Nog om detta….

Jag har i alla fall fått ”tillbaka” en del vänner i mitt liv, sånna som varit borta många år…men på något sätt så är det meningen att dom ska finnas i mitt liv igen.

Jag vet inte varför men jag vet att jag är en ledsagare, kanske ska jag hjälpa dom med något, eller så ska kanske dom hjälpa mig…. På något sätt så är det i alla fall meningen att dom ska finnas i min omgivning….

Kanske får jag veta varför dom finns där, eller så kommer jag inte få veta det, allt visar sig med tiden.

Jag vet i alla fall att det är två av mina absoluta bästa vänner som jag är såååå OTROLIGT glad att jag har i mitt liv. O det är Therese o Riina.

Utan er vore jag inte där jag är nu, utan er hade jag legat kvar i sängen o inte velat gå upp, utan er vore jag INGET, utan er vore jag nog inte ens här.

Så TACK från djupet av mitt hjärta för att ni två alltid finns där för mig!!!! Älskar er bägge mer än ord kan beskriva!

T*A*C*K älskade ni !

Näää nu måste jag nog ta tag i dagen o få litta gjort, har ju en del att förberda mig inför helgen….för då händer det saker….hahahhaha. Underbart o kul ska det bli i alla fall….

Jag lägger i alla fall in en av mina absolut bästa låtar som jag bara älskar, texten e såå bra o den låten får bara mig att må sååå bra…..

Jag vet inte för vem jag skriver,
det är bara ord. Är det i handen
det börjar, eller huvudet eller utanför
mig själv? Jag vet inte för vem jag sjunger,
och vem bryr sig om sånt? Det är bara små toner
som flyger genom luften, till ett öra någonstans.

Ref: Det är bara toner, toner som lever,
det är bara ord som redan finns.
Det är bara toner, toner jag lånat.
Det är bara ord, bara ord…

Kanske såg jag min tanke flyga, lite ovanligt högt.
Kanske hade den väntat länge, eller kanske föddes
den just nu. Någonting i dina ögon, något i det du sa,
eller var det i sättet som handen, på min axel, vilade
så tungt.

Ref: Det är bara toner, toner som lever,
det är bara ord som redan finns.
Det är bara toner, toner jag lånat.
Det är bara ord, bara ord.

Dina steg över grust gick långsamt, mot bilen en dörr
slog igen och så, plötsligt satt jag här med
pennan i min hand….
Jag vet inte för vem jag lever, men jag
lever ändå. Kanske är det för ljuset i tunneln
eller kanske, bara för mig själv.

Ref: Det är bara toner, toner som lever,
det är bara ord som redan finns.
Det är bara toner, toner jag lånat.
Det är bara ord, bara ord
Det är bara toner, toner som lever
det är bara ord som redan finns.
Det är bara toner, toner jag lånat.
Det är bara ord, bara ord…

Nu får ni ha det så jätte bra mina läsare o ta hand om er o era nära o kära. Ta vara på dagen o njut av livet, för det ska jag absolut göra….. Ibland e livet bara underbart, så som det är nu……

Only one ….

Det var ett tag sedan jag bloggade nu, men känner att jag börjar få tillbaka lusten att börja skriva igen.

Väldigt mycket har hänt i mitt liv den senaste tiden o jag kan tyvärr inte skriva om allt, men visst lite.

Denna låten e något som jag kan känna igen MYCKET o dess utom e den väldigt bra oxo, men den beskriver MYCKET hur jag känner just nu. Det har bara gått väldigt fort.

Min hjärna har inte riktigt hunnit med, men den börjar komma ifatt nu, men det är sååå mycket att ta in.

Misstolka mig nu inte, utan det är positivt, som sagt det har gått fort, väldigt fort.

Mycket mer än så kan jag inte riktigt skriva just nu, men det är en vändning jag absolut inte hade väntat mig o jag är glad att jag har kommit till insikt o hittat tillbaka till den Nikki jag bara älskar att vara…..

Och om ni undrar så är jag fortfarande singel, tyvärr har det inte på det hållet att göra …..*ler*

Så nu kan jag inte riktigt skriva mer, men ni ska veta att jag mår bra, mycket bra o njuter av livet igen…..

Sköt om er o ta hand om era nära o kära…..

Your cruel device
Your blood, like ice
One look, could kill
My pain, your thrill

I want to love you but I better not touch (don’t touch)
I want to hold you, but my senses tell me to stop
I want to kiss you but I want it too much (too much)
I want to taste you but your lips are venomous poison
You’re poison, running through my veins
You’re poison
I don’t want to break these chains

Your mouth, so hot
Your web, I’m caught
Your skin, so wet
Black lace, on sweat

I hear you calling and it’s needles and pins (and pins)
I want to hurt you just to hear you screaming my name
Don’t want to touch you but you’re under my skin (deep in)
I want to kiss you but your lips are venomous poison
You’re poison, running through my veins
You’re poison
I don’t want to break these chains
Poison…

(Guitar solo)

One look, could kill
My pain, your thrill

I want to love you but I better not touch (don’t touch)
I want to hold you, but my senses tell me to stop
I want to kiss you but I want it too much (too much)
I want to taste you but your lips are venomous poison
You’re poison, running through my veins
You’re poison
I don’t want to break these chains
Poison (Poi-son)

I want to love you but I better not touch (don’t touch)
I want to hold you, but my senses tell me to stop
I want to kiss you but I want it too much (too much)
I want to taste you but your lips are venomous poison
Yeah
Well I don’t want to break these chains
Poison (Poi-son)
Runnin’ deep inside my veins
Burnin’ deep inside my brain
Poison (Poi-son)
And I don’t want to break these chains

Insikter som kommer ifatt….

Varför ska det vara så fruktansvärt svårt?

Varför e det så svårt att förstå?

Varför vill inte min kropp det jag vill?

Varför e inte allt som det var innan?

Jag vill ju så mycket, jag vill ju verkligen detta. Av hela mitt hjärta o hela min själ, men det går bara inte….. Kroppen vill inte, knoppen fixar det inte heller….

Jag har så svårt att verkliegn förstå o sätta gränser. Jag vill så otroligt mycket, men märker allt mer att jag klara inte av det. Min kropp o huvud bara skriker att jag måste ta det lite lungt.

Jag vill inte låta min operation o min sjukdom stoppa mig, men nu har det gått så långt att jag har inget alls val. Jag måste ta ett par steg bakåt…..

Har allt för ofta migrän, min kropp, ryggen, fötterna, benen o axlarna skriker bara STOPP!

Jag måste inse att jag e inte 25 år längre, jag har inte den orken jag hade då. Jag har verkligen börjat bli gammal, o min sjukdoms bild e ju inte något som gör det bättre precis.

Kanske gör jag misstaget att jag inte talar om för folk om min sjukdom bara för att jag vill inte att dom ska tycka synd om mig, eller behandla mig annorlunda.

Men det e nog något jag måste göra i fortsättningen, jag har nog inte mycket mer val. Inte nu när jag allt mer märker att det bara inte går.

Idag var det huvudet rätt in i väggen, o mycket mycket tårar. Det var då det gick upp för mig att jag inte klarar detta livet jag försökt med. Det går bara inte.

Jag måste trappa ner, o kanske bara läsa på halvtid o vara sjukskriven resten, bara just för att jag inte orkar med mer. Min kropp orkar inte…..

Jag verkligen HATAR att behöva erkänna detta, jag brottar fortfarande med tanken….det gör ont i hela mig att jag måste erkänna detta….o att jag måste göra detta.

Just nu känner jag mig bara sorgsen, besviken, misslyckad o ledsen.

Sånna här insikter e aldrig kul o få, man gör allt man kan för att undvika dom, men ändå så kommer dom o till slut så hinner dom ifatt…..

Så idag efter mötet med min lärare så blev det att åka hem o sen beställa journalen från Lund om operationen. Imorgon blir det ner till läkare på Capio o sen får vi se.

Jag hatar att inte vara som jag brukar. Hatar att inte kunna göra det jag gjort innan, hatar att inte kunna leva fullt ut som jag vill o önskar. Hatar att jag har den sjukdomen jag har.

Men nu ska jag sätta på en film o sjunka ner i soffan o försöka bearbeta allt detta som hänt, o försöka att komma tillfreds med dom ändringarna som kommer att göras, vilket inte kommer att vara lätt.

Jag vill ju detta så mycket o gärna…..eller e jag för gammal….?

Sköt om er mina kära läsare o ta hand om er o era älskade….. Man vet aldrig var som händer imorgon….