Fint väder o så nere…..

Just nu sitter jag ute med min dator i finaste vädret o borde må så himla bra.

Solen skiner, det e ca 21 grader, det fläktar precis så lagom o fåglarna kvittrar, det e nästan en perfekt dag……

Men hur mår jag då? Jo något så in i helvetes dåligt, när jag tittar ut ser jag inte solen utan jag bara ser problemen o allt som måste göras o att inte mycket i mitt liv funkar över huvud taget just nu….

Jag vet inte alls om det har med min pappas bortgång, men antar att det har lite med det o göra.

Men sen e det penga problem som har kommit ifatt som inte gör saken bättre…..o nästa månad kommer bli ännu sämre, eftersom det e väldigt lite till inget jobb under sommaren.

Vilket jag saknar något så otroligt, jag gillar verkligen att jobba o att känna mig behövd o att man gör litta nytta. o vara utan jobb då e absolut ingen hit……plus att jag verkligen behöver pengar ju…..

Jag tror att det blivit för mycket helt enkelt nu på slutet. För om man tar upp allt negativt o ställer det mot det positiva…. Ska se hur det blir faktiskt….

O nej jag har inte skrivit detta innan, jag bara skriver vad som kommer upp i huvudet på mig, just nu när jag skriver, så gör jag alltid…

Negativt

• Ekonomi som inte funkar
• Gått upp i vikt
• Bil som strular
• Inte mycket jobb
• Mycket värk
• Sover dåligt
• Ingen ork
• Mår psykiskt dåligt
• Sårar den jag älskar allra mest
• En mor som inte mår bra
• Saknar min pappa

Jag skulle ha kunnat fortsätta men vill inte gräva för djupt….Då tar vi det positiva…

Positivt

• Jag har någonstans jag kan bo
• Har mat på bordet
• En helt underbar man som jag älskar överallt annat
• Två katter o en vovvs som jag älskar
• Har två jobb jag bara älskar som snart börjar igen..
• Det e sommar
• Har en trädgård jag kan gå ut i hur som helst, närsom helst…
• Har inga störiga högljudda grannar
• En helt underbar omgivning att gå ut o gå i…
• En speciell vän som alltid finns där för mig
• Ett helt sädesfält att gå o fundera i
• En bil som funkar sådär…

Ja det var väl vad jag kunde komma på just nu…. Men även där hade jag kunnat hitta mer, men det e svårt när ens hjärna inte riktigt funkar som den ska….

Jag bara känner hur det e något fel o hur jag inte funkar som jag ska. Men jag vet oxo att om jag går till läkare så kommer dom att skriva ut anti depressiva o det e något jag absolut inte vill ha.

Jag vill få ordning på min hjärna själv, utan en massa kemikalie, för det e det dom kommer att ge mg eftersom jag precis förlorat min far….

Jag skulle vilja att det fanns en tablett man kunde ta när man känner att man inte mår bra o PUFF såfixar den till kemin i hjärnan så den funkar som den ska igen…

Då tänker du, ja men det finns det ju o tänker på antidepressiva tabletter. O nej dom funkar ju inte så. Du måste ta dom minst mellan 20 dagar o till 3 mån innan dom börjar verka o då får du en HIMLA MASSA biverkningar som du verkligen inte vill ha.

O tyvärr så e läkare väldigt snabba på att skriva ut sånna tabletter så fort man har det jobbigt på något sätt, jag har tyvärr själv varit med om detta ett fler tal gånger.

Oftast när man e i en kris eller liknande, så när det gått en tid så har du bearbetat problemet redan o behöver inte tabletterna, men eftersom du tagit dom en tid så kan man inte sluta så tvärt, utan det e as svårt att bara sluta med dom.

Nä tacka vet jag magnesium, det hjälper mig en hel del att hålla mitt psyke någorlunda ok, men just nu e dt mest svart o grått. Tror nog jag får ta en extra dos idag o i kväll…..

Jag hatar verkligen att må såhär o behöva såra dom jag älskar, just bara för att jag inte mår bra. Men jag har märkt oxo det att jag mår inte bra av att inte jobba, men inte så lätt när man bara har två små timanställningar.

Jag vill ju inget annant än att just jobba o nu när jag har dom två jag har så e jag så guda glad att ni inte kan förstå hur tacksam jag e….jag önskar bara att jag hade haft några fler sånna jobb nu under sommaren…..

Ja oxo under höst o vintern så klart, jag bara älskar att jobba med det jag gör o mina kollegor e ju bara sååååå underbara, även om dom e lite defekta o knäppa ibland, men det e vi ju alla på något sätt….hahaha

Åhhh vad jag saknar er alla, det ska bara bli såååå kul o börja jobba igen nu när allt börjar…. LÄNGTAR så… <3

Nä det e kanske tid att avsluta detta inlägget o jag måste nog erkänna att jag faktiskt mår lite bättre nu när jag har fått skriva av mig lite.

Sen om jag kommer att posta detta det vet jag inte riktigt, men en sak har jag i alla fall bestämt mig för o det e att alla pass jag kan få kommer jag ta o jobba på, för jag bara måste få in pengar så att jag har till alla skulder o räkningar, hatar att behöva fråga om pengar o inte klara mig själv….

Från o med nu kommer jag ta ALLA pass jag kan få så e det bara …….

Ikväll blir det att fixa till klorna så dom håller lite bättre o sen blir det till att bleka håret så jag bleker bort allt det negativa o mörka, kanske kommer blekningen ner i hjärncellerna som inte funkar som dom ska o bleker bort dom….hahahahha

Nääää vet att det inte funkar så, men man kunde ju hoppas på att det vore så lätt. Jag ska i alla fall in o ha en kopp kaffe nu o en hög med magnesiumtabletter, för nu jävlar så ska jag vända detta o ta tag i det som e fel o fixa till det.

För JAG har makten till att ändra det, det e bara att göra…..

Tack alla fina för att ni orkade läsa o hoppas att det inte var för negativt, jag tyckte i alla fall att jag vände det till det positiva nu på slutet, men kan ju ärligt erkänna det e just för att jag har skrivit av mig.

För att jag hoppas o tror att det e i alla fall en som läser detta, behövs inte mycket mer, men i alla fall en…. o då hjälper detta på något konstigt vis….

Vill ni sen vara helt underbara o kommentera så blir jag ännu gladare….

Näää nu litta kaffe o en massa magnesium….

Skärpning o snart vår….

Ja nu tycker jag nog att det e dags att skriva ett inlägg, det var ju ett tag sedan. Lite väl längesedan, jag vet.

Man kan ju undra om jag har några läsare kvar, för jag kan ju erkänna att jag inte varit så värst flitig att skriva inlägg, men mycket har hänt o då har man inte riktigt ork eller lust.

Det blir så att man tappar fotfästet o allt blir bara jobbigt. Inte lust till något o det man måste o bör göra känns bara jobbigt.

Nu e det skärpning som gäller från min sida tycker jag allt. Det känns lite som att nu börjar saker att falla på plats, jag börjar få styrkan igen o börjar mer o men gå upprätt om ni förstår vad jag menar.

Kanske e det för att det börjar ljusna allt mer o just för att det kanske börjar rätta till sig till det bättre för mig….

Låt se, vad e det jobbiga som hänt nu senaste tiden då?

• Det har varit lite jobbigt på jobbet.
• Min far har fått diagnos sarkom=tumör
• Min bror har det jobbigt på sitt håll
• Jag har fått rejält sänkt på min inkomst, mer än 50 %
• Min kära mor mår inte så bra
• Jag har kronisk smärta i mina leder, som bara blir värre
• Även jag har fått ännu en diagnos, artros i mina händer
• Mina axlar börjar värka allt mer o värre
• En muskelbristning som inte vill läka
• Jag har en lägenhet att tömma som hänger över mig, då jag har mycket värk

Men det som har varit jobbigast e nog faktiskt varit att min far varit hos läkare fram o tillbaka o att min mor inte mår så bra.

Jag gör ju så gott jag kan med det jag kan, min tid. Mycket mer än så kan jag ju inte göra, men det e jobbigt att se hur ens far blir tunnare o går ner mycket i vikt o verkligen inte mår bra.

O NEJ jag har ingen jävla offer kofta på mig, jag bara skriver om mitt liv. Jag söker inte efter att någon ska tycka synd om mig på något sätt. Tror ni det så känner ni verkligen inte mig……

I alla fall så min far väntar just nu på vad provsvaren säger om vad o hur sarkomet ska åtgärdas. Jag bara hoppas på att tumören är godartad och att det går att ta bort, för tydligen e den stor.

Men sen har det ju hänt lite positiva saker oxo i mitt liv, så dom får vi ju oxo ta.

• Jag har träffat en underbar man
• Jag lever med det som jag håller varmt om hjärtat dagligen <3
• Jag har blivit sambo men min älskade SilverRäv
• Jag har aldrig haft så mycket 6 som jag har nu
• Jag har 5 underbara kattungar omkring mig när jag e hemma
• Det börjar bli vår snart
• Vi ska behålla en liten kise katt. Lea
• Jag har tyst o lugnt omkring mig i huset
• Jag har börjat allt mer få sinnesro
• Jag bor med den mest underbaraste, omtänksammaste mannen som finns
• Jag får somna i min älsklings famn VARJE natt
• Jag får lyckan att bo ute på landet, bort från lägenheter o stress
• Jag har fått en plast dotter….hahaha….hon e bara sååå underbar…
• Denna våren kommer att bli magisk
• Vi har snödroppar redan i trädgården
• Jag har en trädgård!!!!

Så om man kollar på listorna så har jag verkligen mycket positivt i mitt liv just nu, o jag  bara längtar tills det blir vår o vi kan sitta ute o mysa o dricka kaffe i solen o bara ha det bra.

Ja det finns ju annat kuligt o göra när det e fint väder o varmt oxo…..hahahhaha

Men men i alla fall så börjar jag att komma på banan igen o det känns bara så skönt. Även om vissa saker börjar gå upp för mig mer o mer.

Sånna saker som man egentligen bara vill blunda för, man vill inte riktigt se dom för att dom e just så jobbiga. Jag vet inte ens hur eller om jag klarar att hantera det när det väl kommer….

Men det bara måste jag, men det är så jobbigt. Det kommer ju att hända vare jag vill det eller ej, mina föräldrar kommer ju inte finns där för alltid. O just när det e sjukdomar det är ju då som det kommer upp för en allt mer.

Allra helst så vill man bara blunda för det, men det funkar ju inte så bra, men det hade varit det lättaste. Men men det tar vi när det kommer, ingen mening att ta ut det i förtid, det kommer tids nog.

I dag e det tvätt o lite annat som står på schemat för mig, o mysa med kisarna, för på fredag lämnar mina 2 favoriter.

Men det känns ändå bra för det e en kompis kompis som ska ha bägge, o så dom får komma till ett super bra hem med en riktigt djurvän, vilket glädjer mig mycket. Men kommer ändå sakna dom som attans….

Nä nu ska jag ta o ta mig en kopp kaffe, titta på ”Hem till gården” o sen ta i tu med tvätten o disken… Ännu har vi ju inte en diskmaskin här, så jag får göra det lantiga, diska för hand….

Sen blir det pubträff med massa kinky folk ikväll med min älskling <3

Ha det så underbart mina kära läsare o ta hand om er o era nära o kära o njuuuuut av livet….

BilKrock o händiga MÄN…..

Ja då var det tid i gen för ett litet inlägg. Tror inte det blir så långt men det blir ett litet inlägg i alla fall. Just när man skriver så brukar dom just bli långa…..hahahah

Det hände ju en sak i helgen som inte alls var så kul, jag krockade på motorvägen på väg ner till mitt hjärta. Det var inte alls kul kan jag säga, riktigt, riktigt hemskt var det faktiskt.

Att krocka på en vanlig gata det e väl sin sak, men just på motorvägen e verkligen ingen hit. Som tur var så blev det inte så allvarligt, men ändå. Det kunde gått riktigt, riktigt illa.

Nu var det min bil som blev värst, just för att det var jag som small in i bilen framför, när han var tvungen att tvärbromsa när en lastbil bara kom på att svänga rakt ut i vänster körfält, UTAN att blinka…..

Som tur var så hade vi redan börjat sakta ner just för att det var en olycka lite längre fram, så det var ju inte i 110 km/tim som det small. Men ändå, det kunde gått riktigt, riktigt illa…..

Jag hade en himla tur o även familjen framför mig som jag körde in i…. Dom fick en liten, liten skråma på stötdämparen bak medans jag fick strålkastare, blinkers o huven förstörda. Som tur var så klarade min motor o kylare sig.

Bara för att en jävla lastbils idiot, inte orkade använda blinkersen. Polack jävel!!!!

Ja ja jag har i alla fall nu fram tills idag försökt att ordna så att min bil skulle bli körduglig o så att jag kunde köra utan att farbror polisen inte skulle dra mig i öronen.

Där jag hade tänkt att fixa strålkastaren, där passade inte den som han hade hemma. O sen så var det annat som blev fel, men till slut så fick jag hjälp av mitt hjärta.

Han ordnade så vi kunde köra o hämta en strålkastare o en blinkers, o ovan på allt så satte han dit dom oxo när vi kom hem till honom. O i morgon så ska vi hämta en motorhuv där oxo o sen ska den oxo på. Visserligen så kommer den att bli en annan färg, med det gör inte mig något, så länge bara det e bäst för bilen så.

Han e bara så underbart händig…..en RIKTIG man! Min Silverräv <3

Bara det att han ville ha ett Andreas kors o så bara snickrade han ihop ett, helt jävla underbart. Finns inget bättre än män som bara kan sånt o sen fixar det oxo….

Jag bara e så underbart konfunderad över hur vi träffats ( 4 år sedan första gången ) o hur allt bara faller på plats, mer o mer för varje dag o gång vi ses. Inte som förra jag träffade där det bara var lögner o svek o annat skit från början till slut.

Känner det att kan man inte lita på varandra från början så finns det bara inget alls. Just lögner e det värsta jag bara vet o det vill jag inte vara med om igen. O denna mannen kan jag verkligen lita på, vilket e så underbart.

Det e just det när man märker att någon ljuger för en, då bara dör allt. O när man känner att man kan lita på någon o att dom e talar sanning för en då bara blir det tvärtom.

Men nog om detta, det kommer bild på min stackars bil sedan när det e klart…. Visst den kommer inte vara bara grön längre, men den kommer i alla fall att vara hel! Tack vare min händiga älskade Silverräv…..

Hmmm, märks det att jag e lycklig, eller i alla fall att jag mår bra….. För tro mig det gör jag, om ni bara visste….Jag kan inte skriva ut så mycket ännu men det kommer nog…Vi får väl se vart detta kommer sluta….

Attans bra känns det i alla fall o framför allt äkta o bara såååååå underbart…..

Men nu e det tid att avsluta detta inlägget o ägna mig åt mitt hjärta…… Imorgon blir det byte av motorhuv o oxo byte av mina stackars klor, för det e bara tid att göra det nu. Måste ju ha dom starka tills nästa vecka då Rögle börjar igen, tack o lov….

Ni får ha det så jätte bra min fina läsare o ta hand om er o era nära o kära, man vet aldrig vad morgondagen kommer med i sin famn…. Jag vet i alla fall vilken famn jag skulle vilja somna i inatt……

Kedjor o bilverkstad…..

Jaha då sitter man här i Åstorp på en god väns bilfirma o dom håller på att byta min drivaxel på min lilla bil.

Vi får väl hoppas att dom får till det så den sen kan gå genom besiktningen, attans duktig e han i alla fall. Så jag måste ju bara absolut rekommendera er denna bilverkstaden.

Bara att klicka på bilden så kommer ni till hans hemsida….

Så då var det nog kanske snart klart här o vad hittar man på sen i dag då? ja säg det, blir kanske en runda ut om Bauhaus o kolla lite kedjor, hehe…. För det gör jag ju aldrig annars…..

Jag har nog blivit smått beroende av just kedjor, konstigt, vet inte alls vart det kommer ifrån…..*tittar upp i himlen o försöker se oskyldig ut…haha*

Nää jag vet inte riktigt hur jag ska säga det men jag e ju lite konstig o har vissa böjelser eller vad man nu ska säga…. Mycket mer än så säger jag inte riktigt….

Ni som känner mig vet precis vad jag menar o det ska ni vara glada för att ni vet. Jag e ju inte den som döljer min läggning direkt, men ni som räknat ut det, grattis…..hahahhaha

Så nu vet jag inte alls vad jag ska skriva så jag svamlar mest. Jag har såååå mycket jag skulle vilja skriva här men jag kan bara inte, det e för komplicerat just nu.

Jag skulle kunna ställa mig på Kullagatan o skrika ut det, men det går ju bara inte….inte som det e nu…

Men en sak ska ni i alla fall veta o det e att jag mår bra, väldigt bra tack vare en speciell person som verkligen får mig att känna mig LEVANDE, på ett väldigt speciellt sätt ska ni veta.

O det e ett sätt som ni inte hade förstått, inte om man inte själv e inne i det . Då e det bara sååå magiskt o underbart o fantastiskt o även efter….hehehe….. Dagar efter faktiskt….hehehehe….

Men i alla fall så mår jag bra o jag har det rätt så bra, även om skador o liknande inte riktigt läker som dom ska. Och även om jag miste mitt jobb just för en skada som jag verkligen inte kunde hälpa men men.

Det var helt enkelt inte meningen att jag skulle vara där, så då blev det så här…. o det e nog tur i oturen om vi säger så….har jag fått klart för mig…..

Så nu e snart min lilla räserbil klar o det var tydligen i grevens tid att drivaxeln bytades… Nu ska jag ta o kra hem snart o hitta på något….

Ta hand om er o sköt om er mina läsare, du e det snart dags för att kolla mitt schema….. 😉

Only one ….

Det var ett tag sedan jag bloggade nu, men känner att jag börjar få tillbaka lusten att börja skriva igen.

Väldigt mycket har hänt i mitt liv den senaste tiden o jag kan tyvärr inte skriva om allt, men visst lite.

Denna låten e något som jag kan känna igen MYCKET o dess utom e den väldigt bra oxo, men den beskriver MYCKET hur jag känner just nu. Det har bara gått väldigt fort.

Min hjärna har inte riktigt hunnit med, men den börjar komma ifatt nu, men det är sååå mycket att ta in.

Misstolka mig nu inte, utan det är positivt, som sagt det har gått fort, väldigt fort.

Mycket mer än så kan jag inte riktigt skriva just nu, men det är en vändning jag absolut inte hade väntat mig o jag är glad att jag har kommit till insikt o hittat tillbaka till den Nikki jag bara älskar att vara…..

Och om ni undrar så är jag fortfarande singel, tyvärr har det inte på det hållet att göra …..*ler*

Så nu kan jag inte riktigt skriva mer, men ni ska veta att jag mår bra, mycket bra o njuter av livet igen…..

Sköt om er o ta hand om era nära o kära…..

Your cruel device
Your blood, like ice
One look, could kill
My pain, your thrill

I want to love you but I better not touch (don’t touch)
I want to hold you, but my senses tell me to stop
I want to kiss you but I want it too much (too much)
I want to taste you but your lips are venomous poison
You’re poison, running through my veins
You’re poison
I don’t want to break these chains

Your mouth, so hot
Your web, I’m caught
Your skin, so wet
Black lace, on sweat

I hear you calling and it’s needles and pins (and pins)
I want to hurt you just to hear you screaming my name
Don’t want to touch you but you’re under my skin (deep in)
I want to kiss you but your lips are venomous poison
You’re poison, running through my veins
You’re poison
I don’t want to break these chains
Poison…

(Guitar solo)

One look, could kill
My pain, your thrill

I want to love you but I better not touch (don’t touch)
I want to hold you, but my senses tell me to stop
I want to kiss you but I want it too much (too much)
I want to taste you but your lips are venomous poison
You’re poison, running through my veins
You’re poison
I don’t want to break these chains
Poison (Poi-son)

I want to love you but I better not touch (don’t touch)
I want to hold you, but my senses tell me to stop
I want to kiss you but I want it too much (too much)
I want to taste you but your lips are venomous poison
Yeah
Well I don’t want to break these chains
Poison (Poi-son)
Runnin’ deep inside my veins
Burnin’ deep inside my brain
Poison (Poi-son)
And I don’t want to break these chains

Insikter som kommer ifatt….

Varför ska det vara så fruktansvärt svårt?

Varför e det så svårt att förstå?

Varför vill inte min kropp det jag vill?

Varför e inte allt som det var innan?

Jag vill ju så mycket, jag vill ju verkligen detta. Av hela mitt hjärta o hela min själ, men det går bara inte….. Kroppen vill inte, knoppen fixar det inte heller….

Jag har så svårt att verkliegn förstå o sätta gränser. Jag vill så otroligt mycket, men märker allt mer att jag klara inte av det. Min kropp o huvud bara skriker att jag måste ta det lite lungt.

Jag vill inte låta min operation o min sjukdom stoppa mig, men nu har det gått så långt att jag har inget alls val. Jag måste ta ett par steg bakåt…..

Har allt för ofta migrän, min kropp, ryggen, fötterna, benen o axlarna skriker bara STOPP!

Jag måste inse att jag e inte 25 år längre, jag har inte den orken jag hade då. Jag har verkligen börjat bli gammal, o min sjukdoms bild e ju inte något som gör det bättre precis.

Kanske gör jag misstaget att jag inte talar om för folk om min sjukdom bara för att jag vill inte att dom ska tycka synd om mig, eller behandla mig annorlunda.

Men det e nog något jag måste göra i fortsättningen, jag har nog inte mycket mer val. Inte nu när jag allt mer märker att det bara inte går.

Idag var det huvudet rätt in i väggen, o mycket mycket tårar. Det var då det gick upp för mig att jag inte klarar detta livet jag försökt med. Det går bara inte.

Jag måste trappa ner, o kanske bara läsa på halvtid o vara sjukskriven resten, bara just för att jag inte orkar med mer. Min kropp orkar inte…..

Jag verkligen HATAR att behöva erkänna detta, jag brottar fortfarande med tanken….det gör ont i hela mig att jag måste erkänna detta….o att jag måste göra detta.

Just nu känner jag mig bara sorgsen, besviken, misslyckad o ledsen.

Sånna här insikter e aldrig kul o få, man gör allt man kan för att undvika dom, men ändå så kommer dom o till slut så hinner dom ifatt…..

Så idag efter mötet med min lärare så blev det att åka hem o sen beställa journalen från Lund om operationen. Imorgon blir det ner till läkare på Capio o sen får vi se.

Jag hatar att inte vara som jag brukar. Hatar att inte kunna göra det jag gjort innan, hatar att inte kunna leva fullt ut som jag vill o önskar. Hatar att jag har den sjukdomen jag har.

Men nu ska jag sätta på en film o sjunka ner i soffan o försöka bearbeta allt detta som hänt, o försöka att komma tillfreds med dom ändringarna som kommer att göras, vilket inte kommer att vara lätt.

Jag vill ju detta så mycket o gärna…..eller e jag för gammal….?

Sköt om er mina kära läsare o ta hand om er o era älskade….. Man vet aldrig var som händer imorgon….

Hemsk timme, dag, vecka…..ALLT!

Ja då var det tid igen att skriva av sig lite. Ska bli kul o se hur många som läser detta nu när Fb e bort taget.

I alla fall så mår jag inte så bra just nu, känner mig bara nere o väldigt ledsen.

Visst jag har mått super sedan jag började med min utbildning, men det har bara blivit för mycket just nu. För mycket jobb (praktik) o lektioner o sen nästan ingen sömn.

Nu när Rögle oxo snart sätter riktigt igång så e det riktigt jobbigt. Men när det gäller just Rögle så kommer jag släppa ALLT så fort dom vill att jag ska jobba.

Så dåligt jag har det nu har jag aldrig haft det. Visst en del har erbjudit sig att hjälpa mig, men tyvärr så lyser den hjälpen med sin frånvaro, så frågan e om jag kan fixa detta.

Jag funderar väldigt starkt att avsluta detta just för att jag inte klarar ut det, varken ekonomiskt eller ens psykiskt eller fysiskt. Alltmer märker jag att min kropp inte e 25 längre.

Som nu i veckan. Jag blev satt att vika servetter o efter att vikt ca 140 st så hade jag så ont i ryggen att jag hade kramp. Dom två gångerna jag vilade då ser min handledare mig o säger att inte vila jobba på.

Denna personen e 25 år, DET E INTE JAG! Jag blev jätte ledsen o gick ner i omklädningsrummet o grät. Jag orkar inte som jag gjorde innan, jag klarar det helt enkelt inte o det gör ont i hela mig.

Sen innan jag fortsatte o vika åter igen 140 st så tog jag en liten paus för att krampen i ryggen skulle släppa, då tittade jag i mobilen vad en av lärarna hade skrivit i ett mail till mig. Detta såg hon oxo, o jag fick en tillsägelse att

”Här koncentrerar vi oss på jobbet inte mobilen!!”

Då blev det omklädningsrummet igen, tårar. Sen sitter dom o dricker kaffe medans jag får röja undan efter dom, i stället för att lära mig kassan eller något annat som jag behöver lära mig.

Känns lite som att hon håller mig tillbaka, jag vill ju lära mig, inte stå o stampa på samma ställe.

Som sagt just nu e jag väldigt väldigt nere o mår inte alls bra. Sen så e det allt detta m vänner o liknande.

Jag har tagit ort Fb för att jag e så trött på att vara utanför o känna mig bortvald. Stå utanför o titta in.

Jag fick lära mig i väldigt tidig ålder att en vänskap med 3 st e inget som funkar, jätte tråkigt men sant. Och tyvärr ännu en gång har jag fått det bevisat, att jag aldrig lär mig.

Det kanske låter hårt, men det e bättre att jag stål sätter mig o börjar fatta att det e jag mot världen, Jag o Attilla e det förståss.

Beroende på hur länge jag kan ha kvar honom hos mig.

Jag märker ju mer o mer att han inte mår så jätte bra. I början när vi flyttade hit så var det grann pojken som gick ut mycket med honom. Nu e han äldre o då e tjejer o annat viktigare, klart att det e men Attilla sörjer honom.

Sen var det hans syster som intresserade sig för honom, o nu så har det oxo passerat. Men denna gången var det en annan hund som var mer intressant. Attilla mår inte alls bra av detta.

Och bland det värsta e att hon går just utanför min altan där Attilla ligger o hon har då den andra hunden med sig. Attilla blir deprimerad av detta, o mår inte bra.

De gör ont i mig oxo, för det känns som att min älskade vovve inte duger längre.

Försöker att slå bort tankarna att jag kanske måste lämna bort honom ändå, jag vill inte, men jag vill inte heller att han ska må dåligt.

Så som jag har det nu så har jag så lite tid till honom, vilket gör ont i hjärtat o själen i mig. Han e ju mitt allt, den enda jag har o kan verkligen lita på.

Just nu e det inte mycket som e bra i mitt liv.

Jag har väl EN liten sak men även den e inte alls säker för det är inget som e helt säkert, utan”vi får se vad tiden ger”, Det var personens egna ord, o då känns det inte så 100 precis.

Men vem vill ha en gammal tant som mig???

Näää det e bara att stålsätta sig att jag kommer att få vara ensam, så e det bara, för det finns ingen där för mig mer.

Denna dagen går helt i tårarnas tecken o det återstår att se när det slutar, eller om. För just nu känns det som att jag e på väg med huvudet med full fart in i väggen.

Nu ska jag sluta att gnälla o gå ut i köket o göra mig lite tröst mat, alltså Negerbollar.

Ta hand om er o hoppas att ni har en bättre helg än mig…..

Det får vara NOG NU!

Så då var det tid igen, att skriva av sig….

Om det blir negativt eller positivt det vet jag inte riktigt ännu, kan väl inte säga att jag e så positiv precis.

Inte just nu, men kanske börjar det att vända -Hoppas verkligen på det-

Men jag vet inte riktigt, känns bara so att jag aldrig kommer träffa någon igen, som om att jag haft min chans…..För lite som jag känner just nu så vem ville ha en överviktig 43 åring?

Näää jag vet jag ska inte tänka så, men just nu kan jag inte låta bli, jag kämpar verkligen med tankarna i mitt huvud, tro mig….

Sen funderar jag på hur jag ska göra m min stackars vovve, gillar absolut inte att lämna honom så länge på dagarna som jag nu måste. Ska jag behöva lämna bort honom?

Men sen e det det, ska han behöva mista mig oxo, räckte det inte att han miste en person i skildsmässan? Jag vill ju bara att han ska må bra ju….o sen visst jag behöver ju motion oxo…..

Men fixar han at vara ensam så länge, jag tycker så himla synd om honom bara…. HJÄLP vad ska jag göra?

Jag vill helst inte lämna bort honom, för han e verkligen mitt allt, börjar gråta bara jag tänker på att vara tvungen att leva utan honom…..Mitt lilla hjärta…..

Vet inte om ni vet om det, men jag har antagligen fått jobb, men alla papper e inte klara ännu. Eftersom det e som det e på arbetsmarknaden så vill denna arbetsgivaren ha ett utdrag av brottsregistret.

Vilket kan ta upp till 2 veckor innan det kommer, innan vi skriver papperna.Men det e ju för att vi har så dyra varor som vi har i butiken.

Så vi får helt enkelt se vad som händer då, dock vet jag att det brevet inte kommer att innehålla något, så det verkar inte som om något ska kunna hindra anställningen, men jag vågar helt enkelt inte att hoppas ännu……

Jag har ju alltid önskat o hoppas på att få ett jobb på just Kullagatan i stan, o nu e det nära.

Ja ja vi får väl se hur tiden utvisar detta…..

I alla fall så har jag just nu stängt ner en mycket kär sida till mig och stängt ner mitt galleri där helt, för att jag e så trött på att bli behandlad som skit.

Jag e trött på att bara utnyttjas o sen bli bortslängd som om man inte ens e värd vatten…..

Näää allt sånt har jag nu lagt på hyllan, jag har slängt in handuken för jag orkar helt enkelt inte bli sårad o ledsen mera, det räcker nu!

Nu ska jag bara ta o ägna mig åt mina två jobb o bara jobba o jobba o skita i allt annat. Vill som sagt inte bli sårad mer, mitt psyke pallar inte det mer helt enkelt…..

Jag ska bara ägna mig åt mig själv o bara bry sig om MIG, jag har ett par vänner som verkligen finns där, det e verkligen inte många. Men klart att dom oxo finns med i mitt liv, men annars orkar jag inte mer… DET FÅR VARA NOG NU!

Som i sången *Let it go* i Frozen,,,,

Att nu släpper jag allt, skiter i vad alla andra säger o låter världen gå vidare o jag e bara jag. O hon sjunger oxo att *The cold never bothered me anyway* o det tolkar jag att jag kommer stå ensam i kylan, o det gör inget, för kylan stör mig inte ändå….

Jag tar på mig min pansar nu o släpper inte in NÅGON mer…….Det får vara slut nu……

Med dessa orden så önskar jag er en trevlig kväll o klistrar in den underbara klippet från Frozen…..

 Jag e den jag e o ser ut som jag gör, acceptera det eller skit i det!!!!!

Optimist på utsidan…

Detta inlägget skrev jag den 22 juni 2011, 3 år sedan….

Jag mådde inte alls bra just då o jag hade en operation som jag fasade för.

Nu mera e det dock inte så, numera mår jag faktiskt super bra.

Jag njuter varje dag, trotts att jag har det så som jag har det.

Men nu ska ni få läsa om ni orkar, tänk dock på att jag var gift då så det kanske står lite fel, för nu e jag ju SINGEL…he he…

Ja det e jag verkligen, jag ser ut att må bra o visar inte alls hur illa det verkligen e. Jag ser ut att må bra o att det med operationen INTE direkt berör mig, men tro mig det gör det.

Men vem e det som verkligen får se det, jo K o stackaren kan inte ha det lätt alls. Han får se hur illa jag verkligen mår o hur jobbigt jag verkligen tycker det e.

Bara tanken på att dom ska in i skallen på mig o slipa o rota o sånt får mig att få sådan ångest så jag vet knappt vart jag ska ta vägen.

Men vad ska jag göra? Kan ju inget alls göra o kan man inte vara sig själv med dom man älskar, vem ska man då vara det med????

Absolut inget jag varken kan eller vill gå in på här, men ni som känner oss väl vet ju.

Kanske träffar du eller ni på mig ute o då verkar det kanske inte som detta med tumören berör mig så mycket, men tro mig jag lägger på en fasad, en mask så att det ser bra ut.

Eller så e det bara så att jag tagit lugnande tabletter o då e jag verkligen lugn när det gäller detta….. Bra grejor det….ha ha ha….

Sen när det gäller FB så skriver jag verkligen hur jag mår. Mår jag riktigt kasst så skriver jag det o e det ordentligt makalöst dåligt då orkar jag inte ens skriva något alls.

Samma e ju när jag mår riktigt bra, då skriver jag inte heller något direkt, för då har jag så mycket annat o göra. Då vill man ju inte sitta vid datan precis!

Men i alla fall så vad jag riktigt vill komma fram till vet jag faktiskt inte riktigt. Det e väl att jag kanske ser ut att må bra, men kanske inte gör det. Även om jag nu haft ett par bra dagar, tack o lov!

Sen en sak till som jag nog vill komma fram till, det e att jag orkar inte bry mig om små grejor just nu.

Jag har tillräckligt med mig själv o hålla mig ”över vatten ytan”.

Att se till att jag själv mår bra e jobb nog. jag kan inte tänka på vad andra tycker o tänker o så.

Dom som inte orkar med mig o läsa det jag skriver på FB eller rent ut sagt inte orkar att höra att jag inte mår bra, då får det vara!

Jag pallar helt enkelt inte, jag måste sätta mig själv först o ingen annan. För mår inte jag bra så kan jag inte heller få andra att må bra. Så e det bara……

Nu ska vi snart sluta här i dag, tack o lov. Det har varit litta segt idag för nu börjar semestern att närma sig o då märks det direkt att det blir mindre att göra.

Sen nu efter jobb så ska vi o handla o sen imorgon efter jobb så ska vi skruva ihop borden o ”prov duka/möblera” ute på altanen o se hur vi kan få plats med alla gäster på bröllopet.

På fredag e det bara MYS som gäller o inget annat! Ska bli sååå nice! Grilla med några vänner o bara ha det bra o så….inget alls avancerat!

Mina kära läsare ni får ha det så jätte bra o sköt om er o njut i det faktiskt fina o varma vädret idag!

Hamnfika o jobbfjäsk…

Ja då har man varit på årets första o underbaraste hamn fika m min fina EX fru….hahahahaha.

Vi kom fram till det att det var hela ett o ett halvt år sedan vi sågs, ( kan inte fatta att tiden gått så fort ) så gissa om att vi hade o prata om.

Mycket att ta igen o mycket att prata om. Så mycket skratt o dans minnen, så himla kul o prata om.

Men satan i gatan så gammal man känner sig…hahahaha

Men vi kom i alla fall överens om att vi ska göra en repris på detta snarast……

Dagen i dag ar fått mig in på rätt spår igen, o det känns bara såååå bra…..Tack fina Tess….

Nu till något helt annat, jobb fjäsk fy vad jag e trött på detta. Jag har en vän som bara känner att han måste fjäska järnet för sin chef för att han ska få mer jobb.

Visst kan man ställa sig in, men till o med nästan bli brun om näsan, näää fy tusan. Jag skulle bara vägrat att göra det, men det e ju jag det.

Sen visst har han oxo blivit behandlad orättvist. Han har varit på sitt jobb i ca 5 år o en gammal anställd kommer tillbaka o går totalt om honom.

Denna nya har varit borta i ca 4 år o nu kommer han tillbaka o får jobba ALLA pass som han bara vill ha. Jag vet inte men i mina ögon så e det bara så fel. E man borta från arbetsplatsen så försvinner väl ens rättigheter, eller?

Jag har sagt till honom min vän att han ska säga upp sig, för deras chef behandlar ju dom helt fel, men det e ju upp till honom…

Nä fjäska för att få jobba, näää tack, svagt…..

Hade jag varit i min väns skor hade jag bett chefen att dra, o säga till att det e orättvis behandling……men det e ju jag det o jag har ju inget jobb…hahahahaha

Just nu så e jag bara sååå trött, sov ju bara 5 timmar i natt, somnade kl 08 till 13 o det e bara sååå fel.

Förhoppningsvis så kan jag sova bättre i kväll, jag har ju hållt igång hela dagen o e faktiskt rätt trött just nu……

Hmm kanske ska ta o tappa upp ett bad o krypa ner i, känner mig lite frösen så det e ju inte fel…..eller hur….

Nu får ha det så jätte bra o njut av solens strålar som sakta men säkert börjar återvända mer o mer till oss…..

Jag känner mer att LIVET mer o mer börjar åter komma till mig, vilket e bara såååå underbart…..

 P.s Har precis kollat en sak, o detta e faktiskt mitt 600:e inlägg, inte illa inte när man e dyslektiker o litta annat….hahahaha