Vänner o tacksamhet….

Jag kan ju ärligt säga att jag vet inte alls vad jag ska skriva om, men bara känner att jag behöver o vill skriva något…

Just nu så e jag mest bara tacksam, tacksam för att jag e där jag e i livet o för att jag bor där jag bor o har dom vännerna som jag har i min närhet.

Speciellt två som står mig väldigt nära T o P, ni vet vilka ni e o jag e så ofantligt tacksam för att ni finns där för mig. Har några till som finns i kulisserna som allt mer tar plats på scenen o det e C o K.

Ni har inget med varandra att göra men ni finns i mina tankar allt mer o börjar få mer framträdande roller i mitt liv ska ni veta.

Man känner när kompisar kan bli så mycket mer än just kompisar…. Dom tar mer o mer plats i ens tankar o sen gör dom sig påminda på andra sätt oxo.

Men just T o P, har jag verkligen ett speciellt band till, ett band som inte e av denna världen. Ni vet vad jag menar så jag behöver inte gå in mer på det….. Blessed Be sisters… <3

Jag tror ju att allt händer av en anledning o att allt ont har något gott med sig, om ens litet så ändå något gott. O det samma e helt klart med vänner o människor i ens liv.

Våra vägar korsas inte av slump eller av ett misstag på något sätt. Dom människorna som kommer in i våra liv, dom har en mening, ett syfte för att just dom tar plats eller passerar i våran närhet o vänkrets.

På något sätt så tror jag att allt verkligen har en mening. Som att om du exempel missade bussen i dag när du skulle till jobbet, så var det just för någon anledning.

Kanske just för att du skulle springa på den gamla klasskamraten vid jobb o ni bestämde att ni skulle ta en fika. Som sedan resulterar till att ni allt mer umgås o blir bättre o bättre vänner.

Kanske just för den anledningen så missade du bussen i morse….

Detta e bara ett av många, många exempel.

Sen e det ju det hära med gamla själar o själar som känner igen varandra. Jag e helt till 100% säker på att ”själar” känner igen varandra o att det finns gamla o nya själar.

Du vet när du träffar någon som känns såååå bekant o det känns som att ni träffats innan. Ni känner bägge likadant o det känns verkligen som ni haft kontakt innan. Ni bägge känner likadant, men ni har verkligen inte träffats innan.

Den känslan, just att ha träffat eller känt personen innan. Det e i alla fall något jag råkar ut för rätt ofta.

När den känslan kommer då e det oftast just så, att du har träffat den själen innan. Det sägs ju att ” Själar känner igen varandra” o jag bara vet att det e sant, just för att jag råkar ut för det.

Sen finns där ju gamla själar o nya själar, men det e ett helt annat blogg inlägg som kommer senare.

Nä nu ska jag ta o koka litta kaffe o sätta mig o mysa lite av det väder som e idag. Men i alla fall så har jag ett attans nice utsikt där jag sitter just nu…..

Jag e bara så lyckligt lottad att jag får bo här ute på landet o i den oerhört vackra omgivningen som jag gör. Här e bara så fint o mysigt, mer än jag någonsin skulle kunna drömma om.

Vi har äppleträd, päronträd, krusbär, hallon, jordgubbar, smultron, rabarber o körsbär. Min blåbärs planta klarade inte flytten så det blir att köpa en ny.

Bara att kunna ha den lyxen att gå ut naken så fort man vaknar e bara sååå otroligt tacksam för, o skönt e det oxo, när det e sol så klart, så otroligt befriande e det.

Nä nu e det kaffe som gäller för nu e svärföräldrarna här o hämtar en bil….

Ha det bäst o sköt om er alla underbara läsare…..

Kommer aldrig bli riktigt frisk…..

Oj oj oj så fel allt kan bli. Nu syftar jag på gårdagens inlägg….

Att det kunde bli så fel av det jag skrev kunde jag aldrig tro… Helt fel människor tog åt sig, när det i verkligheten var riktat till en av min avlägsna kusiner på en sajt som vi bägge e medlemmar på.

Mycket mer än så kommer jag inte skriva o till er på Ds som trodde det var om er så ber jag om ursäkt att ni skulle ta det så, för det var verkligen inte meningen… <3

Men nu till en sak som har förföljt mig hela dagen. Jag hade en telefon tid med min Neurolog i Lund i dag o det var väl inte så farligt.

Vi pratade o han tyckte att jag skulle gå på återbesök på Ögon avdelningen bara för att kolla av o det e väl bra, men sen oxo magnetröntgen. Jag sa att jag trodde jag var friskförklarad nu…

Då säger han, att det kommer jag aldrig att kunna bli, just eftersom det fortfarande sitter kvar en del av tumören o hjärnhinnan. Jag trodde knappt vad han sa…..

Jag svarade men det sa ju min förra läkare att jag var friskförklarad, då svarar han att det kommer du aldrig till att bli. Den meningen har förföljt mig hela dagen o jag kan inte släppa den…..

Nu e jag bokstavligt talat livrädd att den ska börja växa igen och att jag ska behöva gå genom samma helvete som jag gjorde innan……jag orkar inte det….

Nej jag vet att jag ska inte måla fan på väggen ännu, men ni kan inte förstå hur jobbigt det var o hur jobbigt o hur rädd jag e att det ska bli så igen….

Visserligen så går jag ju nu på kontroller så dom kan upptäcka den om det e så, men ändå…..Har ni inte gått igenom detta innan så kan ni aldrig förstå hur det e att bli opererad i HJÄRNAN….

För mig e detta jätte jobbigt, o speciellt när jag har så ont som jag har ibland med mina migräner, då blir man så mycket mer rädd, tro mig…..

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska komma runt detta, det var ju inte ett besked som jag hade väntat mig. Jag trodde ju att jag var frisk…..

Jag…….. var………. ju…………. frisk….

Just nu vill jag bara krypa in i min älskade PG’s famn o bara gråta, för jag vet inte alls hur jag ska kontra detta…. Vi har hittat på lite olika saker idag bara för att få mig på andra tankar.

Men denna om tumören, den sitter i nacken, precis som en elak liten demon jävel som viskar i ens öra hela tiden o påminner mig om att så som det var då, så kan det bli igen……

Nu e det lite tv på schemat o sen sängen, det e ju jobb imorgon för Hif spelar ju…..o helgen ska vi se vad vi hittar på för kuligt, men söndag så blir det sista föreställnigen av EvaRydberg med goa vänner o gotte gott…..

Så liiiiite kul e där o se fram emot, om jag bara kan skaka av mig den där jävla demon puckot, men det kommer bli svårt….men tro mig jag kommer göra vad jag kan för att få bort den…..

Fint väder o så nere…..

Just nu sitter jag ute med min dator i finaste vädret o borde må så himla bra.

Solen skiner, det e ca 21 grader, det fläktar precis så lagom o fåglarna kvittrar, det e nästan en perfekt dag……

Men hur mår jag då? Jo något så in i helvetes dåligt, när jag tittar ut ser jag inte solen utan jag bara ser problemen o allt som måste göras o att inte mycket i mitt liv funkar över huvud taget just nu….

Jag vet inte alls om det har med min pappas bortgång, men antar att det har lite med det o göra.

Men sen e det penga problem som har kommit ifatt som inte gör saken bättre…..o nästa månad kommer bli ännu sämre, eftersom det e väldigt lite till inget jobb under sommaren.

Vilket jag saknar något så otroligt, jag gillar verkligen att jobba o att känna mig behövd o att man gör litta nytta. o vara utan jobb då e absolut ingen hit……plus att jag verkligen behöver pengar ju…..

Jag tror att det blivit för mycket helt enkelt nu på slutet. För om man tar upp allt negativt o ställer det mot det positiva…. Ska se hur det blir faktiskt….

O nej jag har inte skrivit detta innan, jag bara skriver vad som kommer upp i huvudet på mig, just nu när jag skriver, så gör jag alltid…

Negativt

• Ekonomi som inte funkar
• Gått upp i vikt
• Bil som strular
• Inte mycket jobb
• Mycket värk
• Sover dåligt
• Ingen ork
• Mår psykiskt dåligt
• Sårar den jag älskar allra mest
• En mor som inte mår bra
• Saknar min pappa

Jag skulle ha kunnat fortsätta men vill inte gräva för djupt….Då tar vi det positiva…

Positivt

• Jag har någonstans jag kan bo
• Har mat på bordet
• En helt underbar man som jag älskar överallt annat
• Två katter o en vovvs som jag älskar
• Har två jobb jag bara älskar som snart börjar igen..
• Det e sommar
• Har en trädgård jag kan gå ut i hur som helst, närsom helst…
• Har inga störiga högljudda grannar
• En helt underbar omgivning att gå ut o gå i…
• En speciell vän som alltid finns där för mig
• Ett helt sädesfält att gå o fundera i
• En bil som funkar sådär…

Ja det var väl vad jag kunde komma på just nu…. Men även där hade jag kunnat hitta mer, men det e svårt när ens hjärna inte riktigt funkar som den ska….

Jag bara känner hur det e något fel o hur jag inte funkar som jag ska. Men jag vet oxo att om jag går till läkare så kommer dom att skriva ut anti depressiva o det e något jag absolut inte vill ha.

Jag vill få ordning på min hjärna själv, utan en massa kemikalie, för det e det dom kommer att ge mg eftersom jag precis förlorat min far….

Jag skulle vilja att det fanns en tablett man kunde ta när man känner att man inte mår bra o PUFF såfixar den till kemin i hjärnan så den funkar som den ska igen…

Då tänker du, ja men det finns det ju o tänker på antidepressiva tabletter. O nej dom funkar ju inte så. Du måste ta dom minst mellan 20 dagar o till 3 mån innan dom börjar verka o då får du en HIMLA MASSA biverkningar som du verkligen inte vill ha.

O tyvärr så e läkare väldigt snabba på att skriva ut sånna tabletter så fort man har det jobbigt på något sätt, jag har tyvärr själv varit med om detta ett fler tal gånger.

Oftast när man e i en kris eller liknande, så när det gått en tid så har du bearbetat problemet redan o behöver inte tabletterna, men eftersom du tagit dom en tid så kan man inte sluta så tvärt, utan det e as svårt att bara sluta med dom.

Nä tacka vet jag magnesium, det hjälper mig en hel del att hålla mitt psyke någorlunda ok, men just nu e dt mest svart o grått. Tror nog jag får ta en extra dos idag o i kväll…..

Jag hatar verkligen att må såhär o behöva såra dom jag älskar, just bara för att jag inte mår bra. Men jag har märkt oxo det att jag mår inte bra av att inte jobba, men inte så lätt när man bara har två små timanställningar.

Jag vill ju inget annant än att just jobba o nu när jag har dom två jag har så e jag så guda glad att ni inte kan förstå hur tacksam jag e….jag önskar bara att jag hade haft några fler sånna jobb nu under sommaren…..

Ja oxo under höst o vintern så klart, jag bara älskar att jobba med det jag gör o mina kollegor e ju bara sååååå underbara, även om dom e lite defekta o knäppa ibland, men det e vi ju alla på något sätt….hahaha

Åhhh vad jag saknar er alla, det ska bara bli såååå kul o börja jobba igen nu när allt börjar…. LÄNGTAR så… <3

Nä det e kanske tid att avsluta detta inlägget o jag måste nog erkänna att jag faktiskt mår lite bättre nu när jag har fått skriva av mig lite.

Sen om jag kommer att posta detta det vet jag inte riktigt, men en sak har jag i alla fall bestämt mig för o det e att alla pass jag kan få kommer jag ta o jobba på, för jag bara måste få in pengar så att jag har till alla skulder o räkningar, hatar att behöva fråga om pengar o inte klara mig själv….

Från o med nu kommer jag ta ALLA pass jag kan få så e det bara …….

Ikväll blir det att fixa till klorna så dom håller lite bättre o sen blir det till att bleka håret så jag bleker bort allt det negativa o mörka, kanske kommer blekningen ner i hjärncellerna som inte funkar som dom ska o bleker bort dom….hahahahha

Nääää vet att det inte funkar så, men man kunde ju hoppas på att det vore så lätt. Jag ska i alla fall in o ha en kopp kaffe nu o en hög med magnesiumtabletter, för nu jävlar så ska jag vända detta o ta tag i det som e fel o fixa till det.

För JAG har makten till att ändra det, det e bara att göra…..

Tack alla fina för att ni orkade läsa o hoppas att det inte var för negativt, jag tyckte i alla fall att jag vände det till det positiva nu på slutet, men kan ju ärligt erkänna det e just för att jag har skrivit av mig.

För att jag hoppas o tror att det e i alla fall en som läser detta, behövs inte mycket mer, men i alla fall en…. o då hjälper detta på något konstigt vis….

Vill ni sen vara helt underbara o kommentera så blir jag ännu gladare….

Näää nu litta kaffe o en massa magnesium….

Varför just på natten?

Ja, varför just e det på natten som alla känslor o tankar kommer om min älskade pappa?

Ni som kanske inte vet så gick min älskade far bort efter en tid på sjukhuset efter en stor operation. Dom hade hittat ett sarkom o det visade sig vara otäck cancer. Dom fick ta hans ena njure o sen började även den andra njuren att strula.

Han skulle blivit 83 år i november, men cancern hade ätigt upp en stor del av hans kropp så han var i rätt dåligt skick innan han blev opererad……

Varför kan dom inte känslorna komma på dagen så jag kan bearbeta dom då, o inte när jag ska sova o samla kraft inför morgon dagen…..

Varför e det nu som jag känner att tårarna byggs upp o snart svämmar över?
Varför kan jag inte få en riktigt natts sömn?

Det skulle ju inte bli så här, han skulle ju bara opereras o sen skulle han återhämta sig på sjukhuset o sen skulle han komma hem……o bli den pappan jag hade när jag växte upp….

Det skulle inte bli så här, han skulle inte bli sämre o sedan bättre o sedan jätte mycket sämre……o sen så dålig att han avled…..

Jag saknar min älskade pappa, även om vi inte hade jätte kontakt dom senaste åren pga hans demens o så, men han fanns alltid där.

Träffade honom minst en gång i veckan o nu…..nu finns han inte mer….

Allt känns så overkligt att jag kan inte ens greppa det…..

Jag tror inte jag gör det förrän begravningen e, o jag kan inte riktigt heller fatta att den kommer att vara snart….jag kan liksom inte alls förstå det, eller så vill jag helt enkelt inte riktigt släppa honom….

Vet inte riktigt, men jag har ett tomrum inom mig, som mest bara mår illa o gör ont… jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det hela…..o sen kommer ångesten…..

Den sortens ångest som sakta växer o växer inom dig tills den tar upp varje liten cell av dig. Hela du bara gör ont, mår illa o du vet inte vart du ska ta vägen…..o du kan inte andas….

O ju mer du försöker kväva den så den inte ska ta över permanent, så hjälp det inte. Det e bara att släppa fram tårarna o låta allt svämma över…..låta det skölja över dig tills du inte kan andas så illa du mår…..

Då kommer istället ångesten för att du inte längre har två föräldrar längre, du har bara en kvar o vetskapen att även hon kommer att försvinna en dag. O den ångesten e så mycket starkare o svartare än du någonsin kan förstå…..

Speciellt nu när jag har kontakt med henne minst 2 ggr om dagen bara för att se till att hon mår bra o att han äter o liknande…..hon e verkligen mitt stöd o styrka ibland…..hon e min älskade mor o hon e inte 25 längre precis….

Men den svarta starka ångesten bara måste jag slå ifrån mig, för nu behöver min älskade mor mig mer än hon någonsin gjort. Nu e det min tur o hjälpa henne så som hon hjälpt mig genom mitt liv….

Ändå så vet jag inte alls hur jag ska kunna greppa detta, hur jag ska fixa det o hur jag ska kunna släppa honom, eller inte. Han kommer ju alltid att finnas med mig på något sätt, men ändå finns han inte där längre…

Hur ska jag klarar mig utan min far, vem ska hjälpa mig med dom tekniska o annat sånt som han alltid gjorde…..

Han ställde alltid upp för mig….. Om jag så var i Göteborg eller någon annanstans långt hemifrån o jag ville hem, då visste jag att jag alltid kunde ringa honom o han kom o hämtade mig…..

Han fanns alltid där för mig, nu har jag ingen sådan människa i mitt liv längre, jag har inte min älskade far i mitt liv längre…..o det gör så otroligt ont, så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen ibland….som nu….

Jag bara fasar för begravningen, hur tusan ska jag klara av den, för då kommer det ju bli verkligt, då e det verkligen sant o mitt framför mig, att han e död….jag har till o med svårt o skriva ordet…*gråter*

Har märkt nu sedan hans död den 26 juni tror jag att det var, så har jag blivit annorlunda. Jag e nervösare, min hjärna funkar inte alls som den brukar, jag glömmer saker, mår illa, känner mig svag.

Jag e inte som jag brukar helt enkelt, jag e ju av med min far, han som alltid fanns där, ALLTID….det gör så fruktansvärt ont…..*gråter hejdlöst*

Du kanske träffar mig ute bland folk o jag e som jag brukar, glad, uppåt o pigg, så som jag brukar. Men så e det inte bakom masken, tro mig….

Bakom min mask så e det ett kaos, ett kaos som ni inte kan föreställa er. Jag känner det e s om om att jag står i ett mörkt rum o har sanningen framför mig o jag bara skriker….

– JAG VILL INTE, JAG VILL INTE, JAG VILL INTE!!!!! Jag vill inte att detta ska vara sant, jag vill inte att min pappa ska vara död, han ska ju finnas hos mig…..*gråter igen*

Men på begravningen så kommer det vara mitt framför mig, då KOMMER det vara sant. Hur mycket jag än inte vill att det ska vara sant så kommer det att vara det då…..då kommer jag inte undan längre….

Tills dess så kan jag skjuta det framför mig o försöka att förstå, dock motvilligt, vad det e som verkligen hänt….

Jag förstår inte alls hur jag ska klara detta, men jag bara måste…..men herre gud, det e min pappa som e död o borta, han finns inte mer.

O nu som jag har skrivit detta så känner jag mig bara tom, helt tom på känslor o allt, bara tom…..

Tror nog att det e dags att sluta nu, för jag känner att jag har fått skriva av mig en del,,,,,

Hoppas det inte var för hemskt att läsa…

Ta nu hand om varandra o ta vara på era stunder med era föräldrar, man vet aldrig när dom rycks ifrån er…..

Crappy b-day o demoner…….

Ibland e det bra dagar o ibland e det inte alls bra dagar. Men just i dag e det ingen bra dag alls, men det e lite timme för timme……

Jag kan väl varna känsliga läsare, att detta kommer inte vara så positivt inlägg, en tyvärr e det ett inlägg som måste skrivas……

Men i alla fall så var det inte riktigt det jag skulle skriva om, utan en helt värdelös födelsedag som jag hade ännu en av detta året.

Jag e så dum att jag hoppas o önskar att det ska bli bättre för varje år, men vad händer? Jo jag hoppas o hoppas o hoppas o blir lika besviken varje fucking år.

Jag e bara dum mot mig själv o inget annat….men jag är väl en hopplös romantiker eller något sånt.

Varför, ja du…  jag har den uppfattningen att när man fyller år det e då som dom som älskar en verkligen VISAR hur mycket man betyder för just dom!

Dom visar med gester o med presenter o liknande hur mycket man verkligen betyder för just dom. Så betyder man MYCKET, då gör dom jätte mycket för en.

Då e det ballonger, blommor, presenter o mycket uppvaktande, o e det som det e med mig, då visar man inget alls…. typ….

Det kändes verkligen som att jag inte betydde något alls för någon…. Det enda jag fick på min födelsedag, det var just en Weet lady shave av min älskling o en Love spell….

Ja jag hade önskat mig just dom sakerna o jag behövde verkligen oxo dom, men inget annat…

Kanske e jag störd sedan min barndom att jag har den uppfattningen på hur man blir uppskattad o bekräftat, jag vet inte… men nu var det hur JAG uppfattar saker…..

Kanske låter jag bortskämd o gnällig o så, men jag bara känner att det e verkligen INGEN som bryr sig förutom mina föräldrar o lite min älskade PG oxo, men thats it!

Visst var det många fina o goa som skrev på Facebook, men det e inte riktigt samma sak, inte det jag menar i alla fall….

Detta e något som alltid följt efter mig, då jag näst intill alltid antingen fått köpa mina presenter själv, eller så har jag firat min födelsedag helt ensam…..tråkigt men sant….

Måste ju säga at det var faktiskt en födelsedag för inte så länge sedan som jag faktiskt kände mig verkligen älskad o omtyckt. O det var när min DÅ läderfamilj firade mig.

Visst lite jobbigt var det, men ändå, det e en födelsedag som jag aldrig kommer att glömma. Tyvärr finns den familjen inte längre, då vi alla gått olika vägar, men min älskade syster, hon fins kvar o hon vet precis vad jag menar…. <3

Men just denna födelsedagen så hade jag hoppats, men sen ändå så vågade jag inte riktigt. Men ändå så gjorde jag det, dum som jag var….

Det jobbiga e bara att jag i mitt undermedvetna, hoppades o när jag blev besviken så var det verkligen som någon slog undan benen för mig…..

Jag bara blev så tom, ledsen o besviken. Sen att komma med just kommertaren….*Det får du sen….* Jag e bara så trött på det, eftersom när det gäller mig, så glöms det alltid bort….

Det blir alltid så, o den enda anledningen som jag tror att det blir så, e just för att den glöms bort för att jag inte betyder så mycket….ännu en sak som e tråkig men sann…..

Så nu har jag fått kräka av mig vad jag tänker o tycket o vad som försegår i mitt huvud…..

Nu ska jag försöka att ta mig från det stället jag nu e, men i bland så e det svårt, svårt att få tyst på demonerna…..

Tro mig det e inte det lättaste att få tyst på dom, men jag ska absolut göra mitt allra bästa. Jag e inne i en lite mörk period just nu eftersom jag har mycket migrän just nu….

Men i morgon då har jag något verkligen kul att få se fram emot, det ska bli sååå kul.

Nu ska jag avsluta detta inlägg o gå o grilla korv med min älskling på bakgården. Just nu sitter jag på våran mysiga veranda o skriver i solskenet…o koltrastarna sjunger i bakrunden….

*sakta börjar jag kravla mig upp mot kanten*

…för dom jävlarna ska inte få vinna, inte denna gången heller…..

Nikkiz666

Posted by Intagrate Lite

Nikkiz666

Posted by Intagrate Lite

Skärpning o snart vår….

Ja nu tycker jag nog att det e dags att skriva ett inlägg, det var ju ett tag sedan. Lite väl längesedan, jag vet.

Man kan ju undra om jag har några läsare kvar, för jag kan ju erkänna att jag inte varit så värst flitig att skriva inlägg, men mycket har hänt o då har man inte riktigt ork eller lust.

Det blir så att man tappar fotfästet o allt blir bara jobbigt. Inte lust till något o det man måste o bör göra känns bara jobbigt.

Nu e det skärpning som gäller från min sida tycker jag allt. Det känns lite som att nu börjar saker att falla på plats, jag börjar få styrkan igen o börjar mer o men gå upprätt om ni förstår vad jag menar.

Kanske e det för att det börjar ljusna allt mer o just för att det kanske börjar rätta till sig till det bättre för mig….

Låt se, vad e det jobbiga som hänt nu senaste tiden då?

• Det har varit lite jobbigt på jobbet.
• Min far har fått diagnos sarkom=tumör
• Min bror har det jobbigt på sitt håll
• Jag har fått rejält sänkt på min inkomst, mer än 50 %
• Min kära mor mår inte så bra
• Jag har kronisk smärta i mina leder, som bara blir värre
• Även jag har fått ännu en diagnos, artros i mina händer
• Mina axlar börjar värka allt mer o värre
• En muskelbristning som inte vill läka
• Jag har en lägenhet att tömma som hänger över mig, då jag har mycket värk

Men det som har varit jobbigast e nog faktiskt varit att min far varit hos läkare fram o tillbaka o att min mor inte mår så bra.

Jag gör ju så gott jag kan med det jag kan, min tid. Mycket mer än så kan jag ju inte göra, men det e jobbigt att se hur ens far blir tunnare o går ner mycket i vikt o verkligen inte mår bra.

O NEJ jag har ingen jävla offer kofta på mig, jag bara skriver om mitt liv. Jag söker inte efter att någon ska tycka synd om mig på något sätt. Tror ni det så känner ni verkligen inte mig……

I alla fall så min far väntar just nu på vad provsvaren säger om vad o hur sarkomet ska åtgärdas. Jag bara hoppas på att tumören är godartad och att det går att ta bort, för tydligen e den stor.

Men sen har det ju hänt lite positiva saker oxo i mitt liv, så dom får vi ju oxo ta.

• Jag har träffat en underbar man
• Jag lever med det som jag håller varmt om hjärtat dagligen <3
• Jag har blivit sambo men min älskade SilverRäv
• Jag har aldrig haft så mycket 6 som jag har nu
• Jag har 5 underbara kattungar omkring mig när jag e hemma
• Det börjar bli vår snart
• Vi ska behålla en liten kise katt. Lea
• Jag har tyst o lugnt omkring mig i huset
• Jag har börjat allt mer få sinnesro
• Jag bor med den mest underbaraste, omtänksammaste mannen som finns
• Jag får somna i min älsklings famn VARJE natt
• Jag får lyckan att bo ute på landet, bort från lägenheter o stress
• Jag har fått en plast dotter….hahaha….hon e bara sååå underbar…
• Denna våren kommer att bli magisk
• Vi har snödroppar redan i trädgården
• Jag har en trädgård!!!!

Så om man kollar på listorna så har jag verkligen mycket positivt i mitt liv just nu, o jag  bara längtar tills det blir vår o vi kan sitta ute o mysa o dricka kaffe i solen o bara ha det bra.

Ja det finns ju annat kuligt o göra när det e fint väder o varmt oxo…..hahahhaha

Men men i alla fall så börjar jag att komma på banan igen o det känns bara så skönt. Även om vissa saker börjar gå upp för mig mer o mer.

Sånna saker som man egentligen bara vill blunda för, man vill inte riktigt se dom för att dom e just så jobbiga. Jag vet inte ens hur eller om jag klarar att hantera det när det väl kommer….

Men det bara måste jag, men det är så jobbigt. Det kommer ju att hända vare jag vill det eller ej, mina föräldrar kommer ju inte finns där för alltid. O just när det e sjukdomar det är ju då som det kommer upp för en allt mer.

Allra helst så vill man bara blunda för det, men det funkar ju inte så bra, men det hade varit det lättaste. Men men det tar vi när det kommer, ingen mening att ta ut det i förtid, det kommer tids nog.

I dag e det tvätt o lite annat som står på schemat för mig, o mysa med kisarna, för på fredag lämnar mina 2 favoriter.

Men det känns ändå bra för det e en kompis kompis som ska ha bägge, o så dom får komma till ett super bra hem med en riktigt djurvän, vilket glädjer mig mycket. Men kommer ändå sakna dom som attans….

Nä nu ska jag ta o ta mig en kopp kaffe, titta på ”Hem till gården” o sen ta i tu med tvätten o disken… Ännu har vi ju inte en diskmaskin här, så jag får göra det lantiga, diska för hand….

Sen blir det pubträff med massa kinky folk ikväll med min älskling <3

Ha det så underbart mina kära läsare o ta hand om er o era nära o kära o njuuuuut av livet….

Rädsla, oro o dumma kryp…..

Varför ska jag ha så svårt att lita på människor? Varför ska det vara så svårt att ha tillit till någon?

Jag är hela tiden så rädd att om jag visar vad jag känner, o hur jag känner så kommer jag att bli sårad o lämnad.

Jag bara får såna jobbiga känslor o har så otroligt svårt för att släppa in någon i mitt innersta.

Och om det inte är att jag kommer bli sårad så e jag så otroligt rädd att dom ska vara otrogna, eller ljuga o föra osanning eller liknande, jag bara hatar det när dessa känslor o oro kommer.

Jag tror dock nog att just att dom ska vara otrogen e värre, jag fixar inte det en gång till, o dessutom inte heller att bli lämnad. Men vad ska jag göra?

Kan ju inte bara stanna hemma o inte träffa någon. Jag måste ju chansa, men ändå e jag bara så himla rädd, vilket jag bara hatar.

Jag vill ju vara säker, stark o självsäker på mig.

Vet inte alls vad jag ska göra när dessa jobbiga hemska känslorna kommer, jag bara känner att jag drar mig undan o vågar inte riktigt visa eller vara mig själv riktigt.

Tror nog för att jag får så dumma tankar so att vem skulle vilja ha mig, o VARFÖR just mig? Jag har väl inget direkt att erbjuda någon…… Varför skulle någon vilja ha mig??????

Jag ser bara felen o skavankerna, jag ser inte det lilla som e bra.

Ja jag vet att det e fel att tänka så, men kan bara inte hjälpa det när dom tankarna o känslorna kommer………..

HATAR DET, men e så rädd……..

Kanske e det inte meningen att jag ska ha någon, kanske e det meningen att jag e ensam stark, då e det ju ingen som kan såra mig då…..

Allt kan ju börja så bra o så o sen kommer dessa dumma tankar o känslor in i bilden. Man hör ett sms komma, eller liknande o direkt e det dumma tankar som snurrar och den dåliga självkänslan som kommer krypande.

Kan inte den äckliga lilla kryp till dålig självkänsla krypa tillbaka till den lilla sten den en gång var under o sen stanna där…. Jag vill inte ens se den, än mindre känna av den…..

Kanske e det vara så att jag bara ska sättas på prov på något sätt, det e kanske helt enkelt meningen att jag ska må skit o sen jobba mig genom just detta jobbiga.

Eller så e du universums sätt att säga till mig att jag helt enkelt ska vara själv, jag ska inte ha någon, jag ska sköta mig själv o vara stark i mig själv……hmm……

Dom säger ju ”Ensam e stark”, förr så tyckte jag det vara bullshit, men börjar förstå vad o hur dom tänker….

En annan liten sak som e så jobbigt just i detta tillståndet, e att jag är så nära till tårar hela tiden, jag känner mig jobbigt svag, vilket även det jag hatar.

Bland det värsta jag vet e just att gråta framför en annan människa, jag bara hatar det att visa mig svag o ynklig……

Usch vet inte alls vad jag ska tänka o tycka….. Mår ju inte så jätte bra av att vara ensam, men att ha dessa tankar i känslor som nu e ju inte heller så kul.

Jag vet inte alls vad jag ska göra eller känna eller agera, jag e bara så rädd. Rädd att, att bli sårad o sviken igen, klarar det inte, inte en gång till……

Snubblade över en låt idag som texten bara var sååååå bra, så klart Lisa Nilsson, min favorit…..

Jag vet inte vem du är
Var du kommer ifrån
Är du en räddande ängel
Eller en förlorad son
Jag vet inte vad du gjort i ditt liv
Eller vad du vill med mig
Så lyssna nu på vad jag har att säga dig

Att innan jag vänjer mig
Innan det är försent att säga nej
Ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand

Älskling i natt är månen full
Den speglar sig i gatan
Det lyser som guld
In genom förnstret där vi sitter
Bredvid varann

Så släck cigaretten nu och lägg dig ner
Det är tyst i huset
Ingen hör och ingen ser
Om en liten stund går solen upp igen

Men är du här när jag vaknar
När morgonen kommer
Och innan jag vänjer mig
Innan det är försent att säga nej
Ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand

Jag har blivit lämnad så många gånger
Jag orkar inte en gång till
Så tänk efter vad du vill
Och ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand

BilKrock o händiga MÄN…..

Ja då var det tid i gen för ett litet inlägg. Tror inte det blir så långt men det blir ett litet inlägg i alla fall. Just när man skriver så brukar dom just bli långa…..hahahah

Det hände ju en sak i helgen som inte alls var så kul, jag krockade på motorvägen på väg ner till mitt hjärta. Det var inte alls kul kan jag säga, riktigt, riktigt hemskt var det faktiskt.

Att krocka på en vanlig gata det e väl sin sak, men just på motorvägen e verkligen ingen hit. Som tur var så blev det inte så allvarligt, men ändå. Det kunde gått riktigt, riktigt illa.

Nu var det min bil som blev värst, just för att det var jag som small in i bilen framför, när han var tvungen att tvärbromsa när en lastbil bara kom på att svänga rakt ut i vänster körfält, UTAN att blinka…..

Som tur var så hade vi redan börjat sakta ner just för att det var en olycka lite längre fram, så det var ju inte i 110 km/tim som det small. Men ändå, det kunde gått riktigt, riktigt illa…..

Jag hade en himla tur o även familjen framför mig som jag körde in i…. Dom fick en liten, liten skråma på stötdämparen bak medans jag fick strålkastare, blinkers o huven förstörda. Som tur var så klarade min motor o kylare sig.

Bara för att en jävla lastbils idiot, inte orkade använda blinkersen. Polack jävel!!!!

Ja ja jag har i alla fall nu fram tills idag försökt att ordna så att min bil skulle bli körduglig o så att jag kunde köra utan att farbror polisen inte skulle dra mig i öronen.

Där jag hade tänkt att fixa strålkastaren, där passade inte den som han hade hemma. O sen så var det annat som blev fel, men till slut så fick jag hjälp av mitt hjärta.

Han ordnade så vi kunde köra o hämta en strålkastare o en blinkers, o ovan på allt så satte han dit dom oxo när vi kom hem till honom. O i morgon så ska vi hämta en motorhuv där oxo o sen ska den oxo på. Visserligen så kommer den att bli en annan färg, med det gör inte mig något, så länge bara det e bäst för bilen så.

Han e bara så underbart händig…..en RIKTIG man! Min Silverräv <3

Bara det att han ville ha ett Andreas kors o så bara snickrade han ihop ett, helt jävla underbart. Finns inget bättre än män som bara kan sånt o sen fixar det oxo….

Jag bara e så underbart konfunderad över hur vi träffats ( 4 år sedan första gången ) o hur allt bara faller på plats, mer o mer för varje dag o gång vi ses. Inte som förra jag träffade där det bara var lögner o svek o annat skit från början till slut.

Känner det att kan man inte lita på varandra från början så finns det bara inget alls. Just lögner e det värsta jag bara vet o det vill jag inte vara med om igen. O denna mannen kan jag verkligen lita på, vilket e så underbart.

Det e just det när man märker att någon ljuger för en, då bara dör allt. O när man känner att man kan lita på någon o att dom e talar sanning för en då bara blir det tvärtom.

Men nog om detta, det kommer bild på min stackars bil sedan när det e klart…. Visst den kommer inte vara bara grön längre, men den kommer i alla fall att vara hel! Tack vare min händiga älskade Silverräv…..

Hmmm, märks det att jag e lycklig, eller i alla fall att jag mår bra….. För tro mig det gör jag, om ni bara visste….Jag kan inte skriva ut så mycket ännu men det kommer nog…Vi får väl se vart detta kommer sluta….

Attans bra känns det i alla fall o framför allt äkta o bara såååååå underbart…..

Men nu e det tid att avsluta detta inlägget o ägna mig åt mitt hjärta…… Imorgon blir det byte av motorhuv o oxo byte av mina stackars klor, för det e bara tid att göra det nu. Måste ju ha dom starka tills nästa vecka då Rögle börjar igen, tack o lov….

Ni får ha det så jätte bra min fina läsare o ta hand om er o era nära o kära, man vet aldrig vad morgondagen kommer med i sin famn…. Jag vet i alla fall vilken famn jag skulle vilja somna i inatt……