Crappy b-day o demoner…….

Ibland e det bra dagar o ibland e det inte alls bra dagar. Men just i dag e det ingen bra dag alls, men det e lite timme för timme……

Jag kan väl varna känsliga läsare, att detta kommer inte vara så positivt inlägg, en tyvärr e det ett inlägg som måste skrivas……

Men i alla fall så var det inte riktigt det jag skulle skriva om, utan en helt värdelös födelsedag som jag hade ännu en av detta året.

Jag e så dum att jag hoppas o önskar att det ska bli bättre för varje år, men vad händer? Jo jag hoppas o hoppas o hoppas o blir lika besviken varje fucking år.

Jag e bara dum mot mig själv o inget annat….men jag är väl en hopplös romantiker eller något sånt.

Varför, ja du…  jag har den uppfattningen att när man fyller år det e då som dom som älskar en verkligen VISAR hur mycket man betyder för just dom!

Dom visar med gester o med presenter o liknande hur mycket man verkligen betyder för just dom. Så betyder man MYCKET, då gör dom jätte mycket för en.

Då e det ballonger, blommor, presenter o mycket uppvaktande, o e det som det e med mig, då visar man inget alls…. typ….

Det kändes verkligen som att jag inte betydde något alls för någon…. Det enda jag fick på min födelsedag, det var just en Weet lady shave av min älskling o en Love spell….

Ja jag hade önskat mig just dom sakerna o jag behövde verkligen oxo dom, men inget annat…

Kanske e jag störd sedan min barndom att jag har den uppfattningen på hur man blir uppskattad o bekräftat, jag vet inte… men nu var det hur JAG uppfattar saker…..

Kanske låter jag bortskämd o gnällig o så, men jag bara känner att det e verkligen INGEN som bryr sig förutom mina föräldrar o lite min älskade PG oxo, men thats it!

Visst var det många fina o goa som skrev på Facebook, men det e inte riktigt samma sak, inte det jag menar i alla fall….

Detta e något som alltid följt efter mig, då jag näst intill alltid antingen fått köpa mina presenter själv, eller så har jag firat min födelsedag helt ensam…..tråkigt men sant….

Måste ju säga at det var faktiskt en födelsedag för inte så länge sedan som jag faktiskt kände mig verkligen älskad o omtyckt. O det var när min DÅ läderfamilj firade mig.

Visst lite jobbigt var det, men ändå, det e en födelsedag som jag aldrig kommer att glömma. Tyvärr finns den familjen inte längre, då vi alla gått olika vägar, men min älskade syster, hon fins kvar o hon vet precis vad jag menar…. <3

Men just denna födelsedagen så hade jag hoppats, men sen ändå så vågade jag inte riktigt. Men ändå så gjorde jag det, dum som jag var….

Det jobbiga e bara att jag i mitt undermedvetna, hoppades o när jag blev besviken så var det verkligen som någon slog undan benen för mig…..

Jag bara blev så tom, ledsen o besviken. Sen att komma med just kommertaren….*Det får du sen….* Jag e bara så trött på det, eftersom när det gäller mig, så glöms det alltid bort….

Det blir alltid så, o den enda anledningen som jag tror att det blir så, e just för att den glöms bort för att jag inte betyder så mycket….ännu en sak som e tråkig men sann…..

Så nu har jag fått kräka av mig vad jag tänker o tycket o vad som försegår i mitt huvud…..

Nu ska jag försöka att ta mig från det stället jag nu e, men i bland så e det svårt, svårt att få tyst på demonerna…..

Tro mig det e inte det lättaste att få tyst på dom, men jag ska absolut göra mitt allra bästa. Jag e inne i en lite mörk period just nu eftersom jag har mycket migrän just nu….

Men i morgon då har jag något verkligen kul att få se fram emot, det ska bli sååå kul.

Nu ska jag avsluta detta inlägg o gå o grilla korv med min älskling på bakgården. Just nu sitter jag på våran mysiga veranda o skriver i solskenet…o koltrastarna sjunger i bakrunden….

*sakta börjar jag kravla mig upp mot kanten*

…för dom jävlarna ska inte få vinna, inte denna gången heller…..

Snart flytt o så välsignad…..

Ja jag tycker väl det är tid för ännu ett inlägg här, men vad jag ska skriva om det har jag ingen aning om.

Hmmm, vad har hänt på sista tiden……*tänker*…. Njäää inte så jätte mycket faktiskt.

Jag har legat sjuk, vi har börjat packa det sista i lägenheten. Den ska ju äntligen lämnas nu den siste denna månaden, äntligen e verkligen rätta ordet…..

Sen har ju min stackars älskling blivit sjuk nu oxo, just nu ligger han i soffan o snusar, stackaren.

Vi var ute med monstret, Attilla då alltså idag en runda i det super fina vädret, såååå skönt det var. O gissa om han var glad att vi bägge var med.

Annars brukar det ju bara vara jag som går med honom, men i dag så följde min Räv med o det gillade verkligen vovvs.

Det e så skönt o se att Attilla trivs så bra här på landet, det har verkligen gjort både han o mig gott att flytta från stan, vi mår så ofantligt mycket bättre nu, än i betong djunglen…

Om ni bara visste hur glad jag e att jag har fått den ÄRAN att få flytta ut hit. Det låter kanske lite konstigt, men det e faktiskt så som jag känner.

Hade ni bott så som jag gjort nu i 3 år, så hade ni oxo känt så. Detta ständiga störandet o att aldrig få riktigt lugn o ro, att aldrig kunna sova lite länge utan alltid väckas av bank i väggen.

Inte kunna sitta o titta på tv utan att man fick höja tv.n till max bara för att man inte vill höra hur grannens ungar gapar o skriker.

Och nätterna ska vi inte snacka om, inte kunna ligga o sakta somna in, utan att vara tvungen att ha hörselkåpor OCH örnproppar för att nå någon liten sömn.

Sen när det var riktigt illa, då fick jag ligga i badkaret bara för att få någon sömn över huvudtaget, så kul har jag haft det.

Att inte kunna ligga o sola i min lilla mini trädgård utan att äckliga feta grannar stod på sin balkong o fluktade o gjorde gud vet vad under tiden…..

Nu kanske ni kan förstå hur o varför jag känner som jag gör….

Sen att mannen jag flyttat in till e en av dom underbaraste o mest omtänksamma människor som jag någonsin träffat, det gör ju knappast saken mindre bra.

Efter att vi hade varit ute m monstert idag på åkern en runda, så tog jag faktiskt o rastade min kamera litta, tyckte att det behövdes.

Dels så fick älsklingen lida lite, men ´bara för att han ville ha en ny profilbild till en sida vi bägge e med på. Och sen var det ju faktiskt längesedan jag fottade något.

Det blev en del bra bilder faktiskt, jag lägger upp några här i slutet av inlägget, om ni vill se.

O vill ni inte så slipper ni……hehehehe.

Nu ska jag i alla fall ta och gå upp o titta lite på tv, för älsklingen o päsklingen har tagit hela soffan å jag har inte riktigt hjärta att väcka dom.

Ni får ha det så jätte bra mina kära läsare o tack för att just Du tar dig tid o orka att läsa det jag skriver, det betyder mycket ska du veta….

Skärpning o snart vår….

Ja nu tycker jag nog att det e dags att skriva ett inlägg, det var ju ett tag sedan. Lite väl längesedan, jag vet.

Man kan ju undra om jag har några läsare kvar, för jag kan ju erkänna att jag inte varit så värst flitig att skriva inlägg, men mycket har hänt o då har man inte riktigt ork eller lust.

Det blir så att man tappar fotfästet o allt blir bara jobbigt. Inte lust till något o det man måste o bör göra känns bara jobbigt.

Nu e det skärpning som gäller från min sida tycker jag allt. Det känns lite som att nu börjar saker att falla på plats, jag börjar få styrkan igen o börjar mer o men gå upprätt om ni förstår vad jag menar.

Kanske e det för att det börjar ljusna allt mer o just för att det kanske börjar rätta till sig till det bättre för mig….

Låt se, vad e det jobbiga som hänt nu senaste tiden då?

• Det har varit lite jobbigt på jobbet.
• Min far har fått diagnos sarkom=tumör
• Min bror har det jobbigt på sitt håll
• Jag har fått rejält sänkt på min inkomst, mer än 50 %
• Min kära mor mår inte så bra
• Jag har kronisk smärta i mina leder, som bara blir värre
• Även jag har fått ännu en diagnos, artros i mina händer
• Mina axlar börjar värka allt mer o värre
• En muskelbristning som inte vill läka
• Jag har en lägenhet att tömma som hänger över mig, då jag har mycket värk

Men det som har varit jobbigast e nog faktiskt varit att min far varit hos läkare fram o tillbaka o att min mor inte mår så bra.

Jag gör ju så gott jag kan med det jag kan, min tid. Mycket mer än så kan jag ju inte göra, men det e jobbigt att se hur ens far blir tunnare o går ner mycket i vikt o verkligen inte mår bra.

O NEJ jag har ingen jävla offer kofta på mig, jag bara skriver om mitt liv. Jag söker inte efter att någon ska tycka synd om mig på något sätt. Tror ni det så känner ni verkligen inte mig……

I alla fall så min far väntar just nu på vad provsvaren säger om vad o hur sarkomet ska åtgärdas. Jag bara hoppas på att tumören är godartad och att det går att ta bort, för tydligen e den stor.

Men sen har det ju hänt lite positiva saker oxo i mitt liv, så dom får vi ju oxo ta.

• Jag har träffat en underbar man
• Jag lever med det som jag håller varmt om hjärtat dagligen <3
• Jag har blivit sambo men min älskade SilverRäv
• Jag har aldrig haft så mycket 6 som jag har nu
• Jag har 5 underbara kattungar omkring mig när jag e hemma
• Det börjar bli vår snart
• Vi ska behålla en liten kise katt. Lea
• Jag har tyst o lugnt omkring mig i huset
• Jag har börjat allt mer få sinnesro
• Jag bor med den mest underbaraste, omtänksammaste mannen som finns
• Jag får somna i min älsklings famn VARJE natt
• Jag får lyckan att bo ute på landet, bort från lägenheter o stress
• Jag har fått en plast dotter….hahaha….hon e bara sååå underbar…
• Denna våren kommer att bli magisk
• Vi har snödroppar redan i trädgården
• Jag har en trädgård!!!!

Så om man kollar på listorna så har jag verkligen mycket positivt i mitt liv just nu, o jag  bara längtar tills det blir vår o vi kan sitta ute o mysa o dricka kaffe i solen o bara ha det bra.

Ja det finns ju annat kuligt o göra när det e fint väder o varmt oxo…..hahahhaha

Men men i alla fall så börjar jag att komma på banan igen o det känns bara så skönt. Även om vissa saker börjar gå upp för mig mer o mer.

Sånna saker som man egentligen bara vill blunda för, man vill inte riktigt se dom för att dom e just så jobbiga. Jag vet inte ens hur eller om jag klarar att hantera det när det väl kommer….

Men det bara måste jag, men det är så jobbigt. Det kommer ju att hända vare jag vill det eller ej, mina föräldrar kommer ju inte finns där för alltid. O just när det e sjukdomar det är ju då som det kommer upp för en allt mer.

Allra helst så vill man bara blunda för det, men det funkar ju inte så bra, men det hade varit det lättaste. Men men det tar vi när det kommer, ingen mening att ta ut det i förtid, det kommer tids nog.

I dag e det tvätt o lite annat som står på schemat för mig, o mysa med kisarna, för på fredag lämnar mina 2 favoriter.

Men det känns ändå bra för det e en kompis kompis som ska ha bägge, o så dom får komma till ett super bra hem med en riktigt djurvän, vilket glädjer mig mycket. Men kommer ändå sakna dom som attans….

Nä nu ska jag ta o ta mig en kopp kaffe, titta på ”Hem till gården” o sen ta i tu med tvätten o disken… Ännu har vi ju inte en diskmaskin här, så jag får göra det lantiga, diska för hand….

Sen blir det pubträff med massa kinky folk ikväll med min älskling <3

Ha det så underbart mina kära läsare o ta hand om er o era nära o kära o njuuuuut av livet….

Rädsla, oro o dumma kryp…..

Varför ska jag ha så svårt att lita på människor? Varför ska det vara så svårt att ha tillit till någon?

Jag är hela tiden så rädd att om jag visar vad jag känner, o hur jag känner så kommer jag att bli sårad o lämnad.

Jag bara får såna jobbiga känslor o har så otroligt svårt för att släppa in någon i mitt innersta.

Och om det inte är att jag kommer bli sårad så e jag så otroligt rädd att dom ska vara otrogna, eller ljuga o föra osanning eller liknande, jag bara hatar det när dessa känslor o oro kommer.

Jag tror dock nog att just att dom ska vara otrogen e värre, jag fixar inte det en gång till, o dessutom inte heller att bli lämnad. Men vad ska jag göra?

Kan ju inte bara stanna hemma o inte träffa någon. Jag måste ju chansa, men ändå e jag bara så himla rädd, vilket jag bara hatar.

Jag vill ju vara säker, stark o självsäker på mig.

Vet inte alls vad jag ska göra när dessa jobbiga hemska känslorna kommer, jag bara känner att jag drar mig undan o vågar inte riktigt visa eller vara mig själv riktigt.

Tror nog för att jag får så dumma tankar so att vem skulle vilja ha mig, o VARFÖR just mig? Jag har väl inget direkt att erbjuda någon…… Varför skulle någon vilja ha mig??????

Jag ser bara felen o skavankerna, jag ser inte det lilla som e bra.

Ja jag vet att det e fel att tänka så, men kan bara inte hjälpa det när dom tankarna o känslorna kommer………..

HATAR DET, men e så rädd……..

Kanske e det inte meningen att jag ska ha någon, kanske e det meningen att jag e ensam stark, då e det ju ingen som kan såra mig då…..

Allt kan ju börja så bra o så o sen kommer dessa dumma tankar o känslor in i bilden. Man hör ett sms komma, eller liknande o direkt e det dumma tankar som snurrar och den dåliga självkänslan som kommer krypande.

Kan inte den äckliga lilla kryp till dålig självkänsla krypa tillbaka till den lilla sten den en gång var under o sen stanna där…. Jag vill inte ens se den, än mindre känna av den…..

Kanske e det vara så att jag bara ska sättas på prov på något sätt, det e kanske helt enkelt meningen att jag ska må skit o sen jobba mig genom just detta jobbiga.

Eller så e du universums sätt att säga till mig att jag helt enkelt ska vara själv, jag ska inte ha någon, jag ska sköta mig själv o vara stark i mig själv……hmm……

Dom säger ju ”Ensam e stark”, förr så tyckte jag det vara bullshit, men börjar förstå vad o hur dom tänker….

En annan liten sak som e så jobbigt just i detta tillståndet, e att jag är så nära till tårar hela tiden, jag känner mig jobbigt svag, vilket även det jag hatar.

Bland det värsta jag vet e just att gråta framför en annan människa, jag bara hatar det att visa mig svag o ynklig……

Usch vet inte alls vad jag ska tänka o tycka….. Mår ju inte så jätte bra av att vara ensam, men att ha dessa tankar i känslor som nu e ju inte heller så kul.

Jag vet inte alls vad jag ska göra eller känna eller agera, jag e bara så rädd. Rädd att, att bli sårad o sviken igen, klarar det inte, inte en gång till……

Snubblade över en låt idag som texten bara var sååååå bra, så klart Lisa Nilsson, min favorit…..

Jag vet inte vem du är
Var du kommer ifrån
Är du en räddande ängel
Eller en förlorad son
Jag vet inte vad du gjort i ditt liv
Eller vad du vill med mig
Så lyssna nu på vad jag har att säga dig

Att innan jag vänjer mig
Innan det är försent att säga nej
Ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand

Älskling i natt är månen full
Den speglar sig i gatan
Det lyser som guld
In genom förnstret där vi sitter
Bredvid varann

Så släck cigaretten nu och lägg dig ner
Det är tyst i huset
Ingen hör och ingen ser
Om en liten stund går solen upp igen

Men är du här när jag vaknar
När morgonen kommer
Och innan jag vänjer mig
Innan det är försent att säga nej
Ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand

Jag har blivit lämnad så många gånger
Jag orkar inte en gång till
Så tänk efter vad du vill
Och ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand

BilKrock o händiga MÄN…..

Ja då var det tid i gen för ett litet inlägg. Tror inte det blir så långt men det blir ett litet inlägg i alla fall. Just när man skriver så brukar dom just bli långa…..hahahah

Det hände ju en sak i helgen som inte alls var så kul, jag krockade på motorvägen på väg ner till mitt hjärta. Det var inte alls kul kan jag säga, riktigt, riktigt hemskt var det faktiskt.

Att krocka på en vanlig gata det e väl sin sak, men just på motorvägen e verkligen ingen hit. Som tur var så blev det inte så allvarligt, men ändå. Det kunde gått riktigt, riktigt illa.

Nu var det min bil som blev värst, just för att det var jag som small in i bilen framför, när han var tvungen att tvärbromsa när en lastbil bara kom på att svänga rakt ut i vänster körfält, UTAN att blinka…..

Som tur var så hade vi redan börjat sakta ner just för att det var en olycka lite längre fram, så det var ju inte i 110 km/tim som det small. Men ändå, det kunde gått riktigt, riktigt illa…..

Jag hade en himla tur o även familjen framför mig som jag körde in i…. Dom fick en liten, liten skråma på stötdämparen bak medans jag fick strålkastare, blinkers o huven förstörda. Som tur var så klarade min motor o kylare sig.

Bara för att en jävla lastbils idiot, inte orkade använda blinkersen. Polack jävel!!!!

Ja ja jag har i alla fall nu fram tills idag försökt att ordna så att min bil skulle bli körduglig o så att jag kunde köra utan att farbror polisen inte skulle dra mig i öronen.

Där jag hade tänkt att fixa strålkastaren, där passade inte den som han hade hemma. O sen så var det annat som blev fel, men till slut så fick jag hjälp av mitt hjärta.

Han ordnade så vi kunde köra o hämta en strålkastare o en blinkers, o ovan på allt så satte han dit dom oxo när vi kom hem till honom. O i morgon så ska vi hämta en motorhuv där oxo o sen ska den oxo på. Visserligen så kommer den att bli en annan färg, med det gör inte mig något, så länge bara det e bäst för bilen så.

Han e bara så underbart händig…..en RIKTIG man! Min Silverräv <3

Bara det att han ville ha ett Andreas kors o så bara snickrade han ihop ett, helt jävla underbart. Finns inget bättre än män som bara kan sånt o sen fixar det oxo….

Jag bara e så underbart konfunderad över hur vi träffats ( 4 år sedan första gången ) o hur allt bara faller på plats, mer o mer för varje dag o gång vi ses. Inte som förra jag träffade där det bara var lögner o svek o annat skit från början till slut.

Känner det att kan man inte lita på varandra från början så finns det bara inget alls. Just lögner e det värsta jag bara vet o det vill jag inte vara med om igen. O denna mannen kan jag verkligen lita på, vilket e så underbart.

Det e just det när man märker att någon ljuger för en, då bara dör allt. O när man känner att man kan lita på någon o att dom e talar sanning för en då bara blir det tvärtom.

Men nog om detta, det kommer bild på min stackars bil sedan när det e klart…. Visst den kommer inte vara bara grön längre, men den kommer i alla fall att vara hel! Tack vare min händiga älskade Silverräv…..

Hmmm, märks det att jag e lycklig, eller i alla fall att jag mår bra….. För tro mig det gör jag, om ni bara visste….Jag kan inte skriva ut så mycket ännu men det kommer nog…Vi får väl se vart detta kommer sluta….

Attans bra känns det i alla fall o framför allt äkta o bara såååååå underbart…..

Men nu e det tid att avsluta detta inlägget o ägna mig åt mitt hjärta…… Imorgon blir det byte av motorhuv o oxo byte av mina stackars klor, för det e bara tid att göra det nu. Måste ju ha dom starka tills nästa vecka då Rögle börjar igen, tack o lov….

Ni får ha det så jätte bra min fina läsare o ta hand om er o era nära o kära, man vet aldrig vad morgondagen kommer med i sin famn…. Jag vet i alla fall vilken famn jag skulle vilja somna i inatt……

Det är upp till DIG!

Ni bara måste se detta klippet, o tänk efter, känn efter o välj rätt…..

De e verkligen upp till var o en… Det e upp till DIG!

Denna lilla film berörde mig VERKLIGEN, det fick mig att tänka efter o tårarna kom för att det var så otroligt mitt i prick det han sa i filmen…

Visst det e 8 min, men snälla se den, det e värt det…… Men tro mig, den berör, verkligen…..

Ensam i soffan IGEN!

Ja vi kör väl en nummer två av denna, för jag vill verkligen förklara hur jag känner o hur JAG uppfattar saker.

Kan bara säga det att jag vill inte alls göra mig själv till ett offer, det e absolut inte det jag vill göra, jag tycker bara att jag blir fel behandlad.

Jag känner att jag hela tiden blir bortvald o man vill inte umgås alls med mig, det känns inte bra.

Men antar att jag e väl tråkig o jag kan ju inte hitta på något eftersom jag inte har pengar, även om det alltid e jag som kör o parkering o allt sånt.

Men visst det e ju min bil o ibland får man lite till parkering, men det känns ändå att JAG e inget värt mer, jag passar inte att umgås med för jag e tråkig eller fel på något annat sätt.

Känns som om att jag e tillbaka i tonåren o blir mobbad o e utanför ännu en gång, men det e det ju oxo…..ännu en gång står jag utanför o tittar in…

Som sagt jag vill inte framstå som ett offer, absolut inte för jag sitter inte i en hörna o gråter, men fel o orättvist känns det.

Sen har jag en del vänner jag har försökt att boka fikadate med o dom ska höra av sig eller nästa gång dom e på detta hållet. Men man hör aldrig av dom.

Ja jag har frågat sen igen men när man frågat dom 3 ggr då ger jag upp, då lägger jag ner, för då vill dom helt enkelt inte… Jag fattar vinken…

Man ger o ger o ger o ändå blir man bara trampad på o bortvald o utanför… Det måste ju vara något fel på mig då…..kan ju inte vara något annat….

Nää jag kan inte gå på bio, nattklubbar, konserter o allt annat kul, nää för jag har inte råd, jag går minus varje månad så det går inte o antagligen så e jag mindre värd då….tydligen…

O en sak till ni som har familj, visst var glada, ni e aldrig ensamma. Vissa säger när ungarna har lagt sig…

*Åhh jag e oxo ensam hemma, precis som du*…. Näää det e ni inte alls, för ni har man o barn o så…. jag har INGEN! Här e ingen alls hemma….. Fatta det, INGEN ALLS!

Så kom inte o säg att *ni vet hur det e att sitta själva*….. för det vet ni verkligen inte…..

Näää jag tror nog att jag ska bli så där hård o kall som man blir när man inte har någon alls, för det har jag verkligen inte, inte någon alls.

Innan hade jag men inte nu mera, nu står jag ensam o bortvald….. NÄ INTE OFFER, FAKTA!!!

Men som sagt jag e väl inte längre värd något mer, inte nu mera när andra saker har ändrats….

Skitsamma, blir hård o kall o visar inga känslor mer, lika bra det….

Vänner e ju ändå inget jag direkt har, längre.

Innan var dom få men nu e det inga alls tyvärr, nu står jag själv, precis som i skolan….

Dom flesta hade en bästis o så, jag hade aldrig en o samma, utan dom skiftade alltid, vet inte varför åter igen e det väl fel på mig…. Nää inte offer utan FAKTA igen….

Skitsamma nu, från o med nu så kommer jag att hitta på saker ensam, för det e enda sättet jag kommer ut, ingen vill hitta på något med mig ändå. Det e bevisat igen….

Jag kan ju bara tänka mig hur det snackas nu bakom min rygg, o det tackar jag för, ännu en gång visar det hur LITE jag egentligen betyder…..

Förresten så måste jag ju säga att jag hade två super dagar på stranden förra veckan som var sååå nice, men det var då det…… Man kan ju hoppas att något sådant kan hända igen…..

Nu ska jag gå o begrava mina känslor o allt annat som gör mig svag o sen oxo sluta m FB, för det bara förstör, det får en att känna sig ännu mera ensam när man ser hur mycket alla andra kan hitta på som jag aldrig blir varken inbjuden på eller ens tillfrågad om.

Snacka om att det får en att känna sig ännu mera utanför o bortstött…

Ni som har vänner, var rädd om dom o ta hand om dom, jag önskar att jag visste vad det var för fel på mig så jag kunde ändra mig…för fel måste där ju vara…..

Åter igen jag e INGET OFFER! Det e inte det jag e ute efter!!!!

Optimist på utsidan…

Detta inlägget skrev jag den 22 juni 2011, 3 år sedan….

Jag mådde inte alls bra just då o jag hade en operation som jag fasade för.

Nu mera e det dock inte så, numera mår jag faktiskt super bra.

Jag njuter varje dag, trotts att jag har det så som jag har det.

Men nu ska ni få läsa om ni orkar, tänk dock på att jag var gift då så det kanske står lite fel, för nu e jag ju SINGEL…he he…

Ja det e jag verkligen, jag ser ut att må bra o visar inte alls hur illa det verkligen e. Jag ser ut att må bra o att det med operationen INTE direkt berör mig, men tro mig det gör det.

Men vem e det som verkligen får se det, jo K o stackaren kan inte ha det lätt alls. Han får se hur illa jag verkligen mår o hur jobbigt jag verkligen tycker det e.

Bara tanken på att dom ska in i skallen på mig o slipa o rota o sånt får mig att få sådan ångest så jag vet knappt vart jag ska ta vägen.

Men vad ska jag göra? Kan ju inget alls göra o kan man inte vara sig själv med dom man älskar, vem ska man då vara det med????

Absolut inget jag varken kan eller vill gå in på här, men ni som känner oss väl vet ju.

Kanske träffar du eller ni på mig ute o då verkar det kanske inte som detta med tumören berör mig så mycket, men tro mig jag lägger på en fasad, en mask så att det ser bra ut.

Eller så e det bara så att jag tagit lugnande tabletter o då e jag verkligen lugn när det gäller detta….. Bra grejor det….ha ha ha….

Sen när det gäller FB så skriver jag verkligen hur jag mår. Mår jag riktigt kasst så skriver jag det o e det ordentligt makalöst dåligt då orkar jag inte ens skriva något alls.

Samma e ju när jag mår riktigt bra, då skriver jag inte heller något direkt, för då har jag så mycket annat o göra. Då vill man ju inte sitta vid datan precis!

Men i alla fall så vad jag riktigt vill komma fram till vet jag faktiskt inte riktigt. Det e väl att jag kanske ser ut att må bra, men kanske inte gör det. Även om jag nu haft ett par bra dagar, tack o lov!

Sen en sak till som jag nog vill komma fram till, det e att jag orkar inte bry mig om små grejor just nu.

Jag har tillräckligt med mig själv o hålla mig ”över vatten ytan”.

Att se till att jag själv mår bra e jobb nog. jag kan inte tänka på vad andra tycker o tänker o så.

Dom som inte orkar med mig o läsa det jag skriver på FB eller rent ut sagt inte orkar att höra att jag inte mår bra, då får det vara!

Jag pallar helt enkelt inte, jag måste sätta mig själv först o ingen annan. För mår inte jag bra så kan jag inte heller få andra att må bra. Så e det bara……

Nu ska vi snart sluta här i dag, tack o lov. Det har varit litta segt idag för nu börjar semestern att närma sig o då märks det direkt att det blir mindre att göra.

Sen nu efter jobb så ska vi o handla o sen imorgon efter jobb så ska vi skruva ihop borden o ”prov duka/möblera” ute på altanen o se hur vi kan få plats med alla gäster på bröllopet.

På fredag e det bara MYS som gäller o inget annat! Ska bli sååå nice! Grilla med några vänner o bara ha det bra o så….inget alls avancerat!

Mina kära läsare ni får ha det så jätte bra o sköt om er o njut i det faktiskt fina o varma vädret idag!

Verkligen kärlekens dag…..

Ja det e ju just det idag, kärlekens dag, Alla hjärtans dag…..

Ingen jätte viktig dag men ändå lite speciell.

Även om allt e som det e o jag e ensam så mår jag ändå såååå otroligt bra, helt underbart.

Så bra som jag mår nu har jag inte gjort på så ofantligt många år.

TACK ännu en gång Cissi o Isabell att ni fick mig att ta tag i The Secret….. Tack tack tack….Det e mycket tack vare er att jag mår så bra som jag gör…..

Men det roligaste med just idag när annars dom flesta singlar mår dåligt just för att dom inte har någon, mår jag bara bra.

Jag tog o taggade mina kära vänner på Fb bara för att visa att jag tänker på dom, o gud i himmelen så mycket jag fick tillbaka. Aldrig har jag blivit så glad för kommentarer.

Förstår verkligen idag hur många som verkligen bryr sig om mig, jag e sååå glad o tacksam att jag har dessa människorna i mitt liv.

Konstigt första året jag e ensam det e det året jag känner mest kärlek….helt otroligt underbart e det…..

Men o mer kommer jag tillbaka till den människan o personen jag var innan o det e sååå mycket tack vare mina vänner, speciellt den som alltid finns där……

Riina….

Vad skulle jag gjort utan dig sötnos? Tack från botten av mitt hjärta o själ att du alltid finns där för mig….. Kramar i miljoner från mig till dig…..

Nu ska jag ta o gå ut en runda i den fina vår solen  o njuta av solens strålar o värme. Jag önskar er alla en riktigt bra, trevlig o underbar alla hjäetans dag.

Jag kommer med all säkerhet att tillbringa min i min mysiga soffa med min lille vovve. Vilket jag e sååå ok med, inte mig alls emot……..men man vet ju aldrig vad som kan hända…he he….

Kramar i massor på er alla mina kära läsare o ha en underbar dag, för det ska jag ha…..

Krypande, lömska känslor…

Nä man kan inte riktigt hjälpa hur man känner det, i natt var en sådan natt.

Helt plötsligt känns det bara som om att något kommer krypande i soffan mot mig, en känsla , en tanke.

Men det e just dom känslorna som man slår bort när man har blivit lämnad o övergiven, dom hinner ifatt.

Visst i bland när man ar koll o mår någerlunda så kan man hinna o klara av att mota bort dom eller SLÅ bort dom men ett osynligt boll trä.

Eller så duckar man så dom inte får fatt, men ibland kommer dom just krypande, när man minst anar det.

Och dom hoppar på en o biter sig fast, framkallar minnen som man försöker förtränga, får en att känna saknad o ensamhet o att man inte e någonting värd.

Dom släpper inte taget om en, dom gräver sig in o det känns som du äter upp all glädje o positivitet som man har i kroppen.

Det enda dom lämnar efter sig e en tomhet o en bedövande o ilande smärta som inte går att beskriva med ord.

Som att varje cell i din kropp, krossas om o om igen.

Ditt hjärta e det en isande kall hand som tar ett ordenligt grepp om och kramar allt liv o hopp ur det, o sen när allt e urkramat så pulveriseras det så det verkligen inte finns något kvar

….. fram tills nästa hjärtslag, då börjar allt om igen…

Jag trodde att jag hade hittat mitt livs kärlek, mannen i mitt liv, den jag skulle leva med resten av mitt liv, o jag såg så fram emot det.

Såg så fram emot att leva livet ihop, resa, uppleva saker o bli gamla ihop. Jag trodde verkligen, VERKLIGEN på detta.

Men det e inte mycket i ens liv som går som man vill det ska gå.

Vad exakt som hände kommer jag inte gå in på här, det e det inte många som vet.

Just nu mår jag bara så dåligt, visst jag mår bra ibland oxo, men just nu har känslorna kommit i fatt mig o det känns så jobbigt, jag har knappt sovit i natt så jag e verkligen nere i nerverna, mer än vad jag brukar vara.

Det e inte så lätt att ha mist hela sitt liv o allt som man höll kärt, allt som man trodde skulle finnas där en väldigt lång tid.

Det kan sänka vilken person som helst.

Kom bara inte med att jag tar på mig offer tröjan eller något sådant, för jag e fan inte den som tog detta beslutet, jag e den som blev lämnad o jag lider, jag e sårad, jag e ledsen, jag e så besviken o ensam.

Kom sen inte att jag gnäller, jag har ett brustet/krossat hjärta o ett liv som bara går utför, kommer hamna hos fogden igen o allt bara går åt helvete, så kom inte att jag bara gnäller.

Det e inte bara en som snackar om att jag bara gnäller utan det e tyvärr många, jag har ett brustet hjärta, JAG HAR RÄTT ATT GNÄLLA O MÅ DÅLIGT!!!!!

Ni som inte tycker det kan ju sätta er in i ALLT jag varit med om, o ni vet inte ens hälften av allt som hänt! Så kom inte o snacka att jag bara gnäller. Det e just där för jag lagt ner Fb, Jag e trött på påhopp!

Här skriver jag vad jag vill o vill man inte så kan man bara ge fan i att gå in på bloggen. SÅ DET SÅ!

Ni vet inte hur mycket jag mist o hur otroligt mycket det betydde för mig, det var mitt liv, min kärlek, mitt ALLT!

Jag kämpar VARJE dag att ens komma upp ur sängen o gå upprätt!

Jag kämpar varje minut att inte tänka på ALLT jag varit tvungen att lämna!

Jag kämpar varje sekund med att inte tänka på den jag alltid kommer att älska på ett sätt som inte går att sätt ord på!

Så får man höra att man gnäller o ska kämpa!!!

Hur fan jävla lätt tror ni att det e??! Visst det finns andra som har det värre, men dom e inte jag.

Dom har inte levt mitt liv eller gått ens en meter i mina skor!

Ni har fan inte heller haft en hjärntumör!!!!! Bara att gå genom det……

Jag har fortfarande inte bearbetat o kommit genom det, jag hinner inte upp till ytan förrän det e nästa slag i nacken, det tar aldrig slut…

Så ge då fan i o döm mig o säg att jag ska kämpa! Det e ju just det jag gör PÅ MITT SÄTT!

Detta e inte för att få uppmärksamhet eller tycka synd om mig,en vissa fattar inte hur JAG har det o hur jag lever mitt liv det e MITT beslut o MINA val.

Jag gnäller inte jag kämpar för mitt liv, fatta det!!!!