Blandat,  Hälsa,  Insikt,  L.O.V.E,  Sjukdom,  Vänner

Crappy b-day o demoner…….

Ibland e det bra dagar o ibland e det inte alls bra dagar. Men just i dag e det ingen bra dag alls, men det e lite timme för timme……

Jag kan väl varna känsliga läsare, att detta kommer inte vara så positivt inlägg, en tyvärr e det ett inlägg som måste skrivas……

Men i alla fall så var det inte riktigt det jag skulle skriva om, utan en helt värdelös födelsedag som jag hade ännu en av detta året.

Jag e så dum att jag hoppas o önskar att det ska bli bättre för varje år, men vad händer? Jo jag hoppas o hoppas o hoppas o blir lika besviken varje fucking år.

Jag e bara dum mot mig själv o inget annat….men jag är väl en hopplös romantiker eller något sånt.

Varför, ja du…  jag har den uppfattningen att när man fyller år det e då som dom som älskar en verkligen VISAR hur mycket man betyder för just dom!

Dom visar med gester o med presenter o liknande hur mycket man verkligen betyder för just dom. Så betyder man MYCKET, då gör dom jätte mycket för en.

Då e det ballonger, blommor, presenter o mycket uppvaktande, o e det som det e med mig, då visar man inget alls…. typ….

Det kändes verkligen som att jag inte betydde något alls för någon…. Det enda jag fick på min födelsedag, det var just en Weet lady shave av min älskling o en Love spell….

Ja jag hade önskat mig just dom sakerna o jag behövde verkligen oxo dom, men inget annat…

Kanske e jag störd sedan min barndom att jag har den uppfattningen på hur man blir uppskattad o bekräftat, jag vet inte… men nu var det hur JAG uppfattar saker…..

Kanske låter jag bortskämd o gnällig o så, men jag bara känner att det e verkligen INGEN som bryr sig förutom mina föräldrar o lite min älskade PG oxo, men thats it!

Visst var det många fina o goa som skrev på Facebook, men det e inte riktigt samma sak, inte det jag menar i alla fall….

Detta e något som alltid följt efter mig, då jag näst intill alltid antingen fått köpa mina presenter själv, eller så har jag firat min födelsedag helt ensam…..tråkigt men sant….

Måste ju säga at det var faktiskt en födelsedag för inte så länge sedan som jag faktiskt kände mig verkligen älskad o omtyckt. O det var när min DÅ läderfamilj firade mig.

Visst lite jobbigt var det, men ändå, det e en födelsedag som jag aldrig kommer att glömma. Tyvärr finns den familjen inte längre, då vi alla gått olika vägar, men min älskade syster, hon fins kvar o hon vet precis vad jag menar…. <3

Men just denna födelsedagen så hade jag hoppats, men sen ändå så vågade jag inte riktigt. Men ändå så gjorde jag det, dum som jag var….

Det jobbiga e bara att jag i mitt undermedvetna, hoppades o när jag blev besviken så var det verkligen som någon slog undan benen för mig…..

Jag bara blev så tom, ledsen o besviken. Sen att komma med just kommertaren….*Det får du sen….* Jag e bara så trött på det, eftersom när det gäller mig, så glöms det alltid bort….

Det blir alltid så, o den enda anledningen som jag tror att det blir så, e just för att den glöms bort för att jag inte betyder så mycket….ännu en sak som e tråkig men sann…..

Så nu har jag fått kräka av mig vad jag tänker o tycket o vad som försegår i mitt huvud…..

Nu ska jag försöka att ta mig från det stället jag nu e, men i bland så e det svårt, svårt att få tyst på demonerna…..

Tro mig det e inte det lättaste att få tyst på dom, men jag ska absolut göra mitt allra bästa. Jag e inne i en lite mörk period just nu eftersom jag har mycket migrän just nu….

Men i morgon då har jag något verkligen kul att få se fram emot, det ska bli sååå kul.

Nu ska jag avsluta detta inlägg o gå o grilla korv med min älskling på bakgården. Just nu sitter jag på våran mysiga veranda o skriver i solskenet…o koltrastarna sjunger i bakrunden….

 

*sakta börjar jag kravla mig upp mot kanten*

…för dom jävlarna ska inte få vinna, inte denna gången heller…..

Allt som händer har en mening, stanna upp o andas o njut av livet...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *