H.E.L.G,  Hälsa,  Jobbet,  L.O.V.E,  Sjukdom,  Väder o vind

E den redan här?

Näää det får den ju inte vara ju. I dag verkar det i alla fall inte som det, solen strålar o det e rätt varmt ute.

Men ändå så känns den kalla lite friska luften lite ändå, den som kommer just på hösten…

Kan det vara så att den redan e här….o sommaren REDAN har gått oss förbi?

Höstdagsjämningen e ju inte förrän den 23 september, så det e ju faktiskt fortfarande sommar då. TACK O LOV!

Men man kan ju inte låta bli att bli orolig att det varma o goa redan skulle vara slut. NOPP så e det inte!

Vi har mer än en månad kvar på sommaren o sen kommer det säkert en Britt sommar oxo, hoppas, hoppas, hoppas…..

Ja ja nog om vädret nu i alla fall. Vad e det som hänt hos mig på sistonde då?

Jo vi har nu senast varit i Söderköpingen på lyxhotell o innan vi checkade in så var vi en runda på Kolmården……Gud så underbara djur e… Dom ger mig verkligen styrka, så mycket mer än ni kan ana.

Hur många som helst av djuren tittade rätt på mig när jag fotade dom, som om dom visste att jag stod där, kändes sååå mysko…. Men sen e jag ju litta knepig så det var nog det dom oxo såg…..hahahahah

Jag vet inte riktigt vad det är man jag känner mig annorlunda, inte riktigt som mig själv, men det kan ju bero på tumören…..eller bara inbillning…vem vet.

Men på något sätt så kände jag bara att, jag vet inte alls hur jag ska förklara det utan att låta knäpp. Känner mig som att på något sätta att dom kan se o känna att jag inte e riktigt frisk.

På samma sätt som Attila gör, även om han verkligen e min hund så e det ju självklart att HAN känner av o märker när jag mår dåligt.

Men nog om detta OXO, att jag e litta knäpp o konstig o inte som andra, vet vi redan.

Annars hade jag inte blivit så mycket mobbad under skolåren som jag blev….bland annat.

När vi sedan kom till hotellet o körde in i underbara Söderköpninge så, guuuuuud vilken mysig stad det är….

Små söta hus o gamla trähus o smala mysiga vägar. Det e ju ingen stor stad men gud i himmelen så mysig.

Efter incheckningen så gick vi direkt ner o käkade en 3 rätters MEGA god middag. Alla andra gäster hade klätt upp sig men inte vi inte……hahahaha.

Kent hade lappade jeans o en svart collage tröja o jag i mina knä korta jeans, rött linne o svarta collage tröja…..hahahah Dom trodde nog vi var riktiga lantisar, eller annat … Kent var ju nyrakad på huvet så hans gaddning syntes väldigt väl!!!!

Alltid kul när dom glor så som dom gjorde. Jag skulle ha bytt om men hon i receptionen var rätt så snäsig när jag skulle beställa tid till maten, som det stod i menyn….hmm….

Näää vissa har verkligen inte i service yrket att göra, sååå störig människa…. Inte ett dugg trevlig eller ett leende o sen var hon lika snäsig när vi checkade ut på lördagen.

Vi skulle från början ha stannat 2 nätter men vi kände det att det räcker med en o snacka om tur det……

För under hela dagen på Kolmården så varken åt eller drack jag, det fanns ju så mycket o fotta o titta på så jag glömde det litta.

Plus att jag kände mig nog lite stressad för vi skulle nog har checkat in på hotellet INNAN vi körde till Kolmården, men det gick ju inte heller, för vi kunde inte checka in innan kl 15, fattar inte riktigt varför.

Men i alla fall så efter vi ätigt den goa middagen så började jag få lite ont i huvet, det var inte sååå farligt men det blev värre o värre o värre. Sen satte det sig ordentligt bakom mitt öga oxo, självklart det där tumören sitter.

När kl var 01.54 så fick jag gå upp o ta ett gäng tabletter o då menar jag verkligen ett gäng….3 Pamol o 2 Ibimutine o ingte ens det hjälpte. När jag får sådan smärta så kommer ju ångesten oxo o det gör ju ABSOLUT inte saken bättre.

Efter en kvart eller så så blev det o ta lugnande oxo, inte alls bra att blanda så, men vad tusan skulle jag göra, hade inte mycket val.

Jag tror jag somnade någon timme o sen vaknade jag 03.56 igen o hade fortfarande as ont. Jag tog några smärt stillande till o försökte sova, men det e ju litta svårt när man har en MULLER maskin bervid…hahaha.

Han snarkar ju som en hel arme o några till så det blev inte mycket sova av, tyvärr. Även om sängarna var sköna o så, men jag tror jag somnade någon timme sen o vaknade igen runt 07 något.

Så någon sömn o prata om det blev det inte för mig inte. Men i alla fall vara det mysigt att vakna med min älskling o känna att man inte behöver stressa upp som man gör i veckorna.

Jag hade ingen som helst lust att gå ner o äta frukost, sen var den himla tidig oxo….mellan 08.00 – 10.00 tycker det e väldigt kort frukost o sååååå jätte fin var den i alla fall inte.

Men Kent fick ner mig i alla fall o det e jag glad för, jag skulle hellre vilja vara kvar i sängen o sedan ta mig från rummet o till bilen  o sen bara köra.

Han får mig till så mycket bra min MAKE. För mat o dricka var just det jag behövde för att börja må ialla fall lite bättre. Visst mer tabletter var ju ett måste men i alla fall så märkte det att när jag åt att jag mådde bättre, tack min underbara man.

Sen checkade vi ut o började köra hem. När vi körde upp dagen innan så såg Kent en skylt som det stod Flygvapen museet på….( jag hade ju hoppats att han missade den …..hihi ) Han ville ju bara såååå gärna gå in där.

Jag sa nej första gången han tog upp det för jag mådde såååå himla kasst o kände bara att jag ville hem. Sen så körde vi i ca 30 min till o jag tänkte på hur mycket han verkligen ville gå o kolla på detta o hur mycket han gillar sånt.

Så när jag såg skylten med avfarten så sa jag att kör in om du vill, jag klara mig. Jag hade mega ont  i huvet men jag tänkte det att jag gör detta för HANS skull.

Han ställer upp så mycket för mig så detta vill jag göra för honom, även om jag e riktigt kass. Gissa om han blev glad, älskar såååå att göra honom glad finns inget bättre än att se den lyckan i hans ögon när han blir riktigt glad….o det blev han nu.

Även om det inte ett dugg intresserar mig, flygvapnet o så o gamla flygplan, så var det faktiskt rätt intressant.

Hur dessa klumpar har kunnat flyga eller ens lyfta från marken e mig helt ofattbart!

Men där var något som jag faktiskt fick upp ögonen för o det var kriget! Det var hur världskrigen hur dom startade o slutade o mycket andra detaljer, MYCKET intressant faktiskt.

Men gå på museum e ok det kan jag visst göra, men sitta o titta på när gamla gubbar sitter o pratar om krigen på TV där drar jag gränsen. Det e bara sååååååååååååå tråkigt…………hahahahaha……… Ni anar nog vad Kent brukar vilja titta på…..

Han var i alla fall jätte glad när vi kom ut därifrån o då körde vi inom en Statoil mack o tog varsin varm sandwich bara för att vi var tvugna att äta något, jag var inte ett dugg hungrig, men tvingade den i mig.

Nu hade i alla fall huvudvärken släppt lite men värken bakom ögat var bara sååååå hemsk. Men det var i bilen o sen hämtade vi Attila hos Kents föräldrar, gissa om han blev glad när vi kom.

In med vovvsen i bilen o sen i väg o handla så vi kunde fixa litta käk. När jag kom hem så fick jag in det vi handlat o sen bara direkt upp o la mig. Trodde inte jag hade några migräntabletter men hittade en i en låda….TACK O LOV!

Sov i ca 1.30 o sen ner o så grillade vi o käka….sen gick jag nog o la mig ca 01, för jag var så sjukt trött att jag inte orkade vara uppe. Plus att värken började komma tillbaka lite då oxo.

Vaknade dagen efter o mådde rätt ok, ingen värk alls o det e bara sååååååå skönt o få göra det. Jag känner lite att jag gnäller lite o jag har en vän som har det såååå mycket djävligare än mig.

Tänker ofta på dig Annelie, lider verkligen med dig. Den tumören jag har e ju verkligen inget om man jämför med dig o din smärta o sjukdom.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade kunnat göra något för dig.

Det är så synd att vi bor så långt ifrån varandra, men jag hoppas att du vet att jag finns här för dig vännen.

Nu ska jag i alla fall ta o avsluta detta LILLA inlägget för jag ska äta lunch o sen ska jag ut o leka lite med min underbara vovve Attila, så det så.

Ni får ha det så jätte bra o sköt om er om det nu finns några läsare kvar till denna lilla bloggen, jag eju inte över duktig på att blogga precis.

Men sedan tumören så har alla MÅSTE försvunnit för mig, jag tr varje dag som den kommer o känner jag för att skriiva av mig så gör jag o känner jag inte för det så skiter jag i det helt enkelt…hahahah

Sköt om er o ta vara på dagen, man vet aldrig när dom hittar en tumör eller annat i kroppen så, kom ihåg att ANDAS o  LEVA varje dag !!!!!

 

 

 

Share on Facebook

Allt som händer har en mening, stanna upp o andas o njut av livet...

One Comment

  • Fru Beppo

    Hej vännen
    Vi aka vara glada o tacksamma för våra män.. men vi måste oxå ha förståelse för att dom kan må dåligt o tycka att det är jobbigt ibland…
    Du har din sjukdom o jag har min o jag tror det viktigaste är att kämpa vidare. Att inte låta den skrämma oss o att faktiskt acceptera oss för vad vi blivit ..även om vi inte är dom samma längre..
    Vi måste lära oss att leva här o nu
    Inte i dåtid.. o inte i framtiden
    Livet är jobbigt.. värken är jobbigt…ångesten är jobbig… men det är saker vi måste stå över.. vi måste vara starka
    Jag önskar så att vi kunde hjälpa varandra mer
    Kraaaaaaaaam o sköt om dig

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.