Category: Sjukdom

Mörka tankar o dumma människor…

Den 29 dec kl 23,03alon

Ja det kanske låter hemskt o så, men jag har verkligen dom tankarna nu.

Jag mår bara så otroligt dåligt just nu o det känns som att, om jag förvinner så e det ändå ingen som kommer att sakna mig ….

Varför ska jag behöva lida mer?

Jag får bara skit av en del av mina vänner, dom säger ”skärp dig” o annat elakt o kallar mig både det ena o det andra.

Det e ju lite tröst o stöd jag vill o behöver ha, inte att man ska sparka på mig när jag ligger, som en del verkligen gör….

Sen min andra sida jag e medlem på, där e det nästan bara vänner som bryr sig. VERKLIGEN bryr sig, vilket e underbart.

Hade jag inte haft dom så hade jag verkligen gjort det……

Jag e så trött på allt just nu. Jag har verkligen inget alls. Ingen egen familj, ingen kärlek i mitt liv, inget jobb, inga pengar o kan inte ens köpa mat så som det e nu.

Sen ovan på det så har jag daglig värk, migrän o liknande. Ständig oro att jag ska behöva gå genom operationen ännu en gång, det knäcker mig……

Och nu som gräddet på moset så får jag höra att jag är självömkande o att jag behöver proffisinell hjälp och att jag ska skärpa mig.

O NÄÄÄÄ jag tar inte på mig någon offerkofta utan jag mår riktigt jävla dåligt, dåligare än jag gjort på länge o mina vänner vänder mig ryggen……..

Att säga till någon som inte mår bra eller e deppig att dom ska skärpa dig, det e som att säga till en canser sjuk maäänska att sluta att ha canser o bli frisk.

För mig så var detta droppen, jag har verkligen börjat att tänka att avsluta ALLT, o jag det e precis så illa som du just nu tänker…..

Men även att jag miste en vän och att jag nu vet hur mycket skit det snackas om mig, vilket sårar mig ännu mer. Men snart så slipper dom mig helt o hållet, då kan dom skapa sig en egen uppfatting bäst fan dom vill…..

Jag e ju ändå bara till besvär o jag bara får folk o må dåligt, jag e inte till någon som helst nytta, bara en börda för mina vänner, det e ju så dom får det att låta på Fb i alla fall……

night-with-tears-on-her-dark-face1Jag kan ju säga det, att hade jag haft tillräckligt med lugnande tabletter hemma så hade jag varit ett steg närmre….

Tyvärr så har jag ju inte det, men det finns ju andra sätt att fixa det…..

Handlederna, eller halsen…..då går det fort…..Men det bästa hade ju varit o få somna in….

Men jag har tyvärr två saker, bara TVÅ SAKER som hindrar mig….

Det e min älskade Attilla o sen mina föräldrar.

Jag skulle inte kunna låta dom gå genom det att mista mig.

Även om dom nog mått bättre av det i slut ändan, för jag e ju mest bara till besvär o tar upp onödig plats.

Jag vet att detta hade knäckt mina föräldrar TOTALT. O dom e dom enda i hela denna ruttna värld som jag kan lita på o jag älskar dom över allt annat….

Sedan min älskade Attilla, jag kan inte låta honom gå genom ännu en som han älskar att han ska mista den, det räcker med hans husse o sen den killen som brukade gå ut med honom.

Hade det inte varit för detta två andledningar så hade jag redan haft somnat in o lämnat denna orättvisa, kalla, hemska kärlekslösa värld.

Bara tanken på att det bara e två saker som hindrar mig, den tanken e bara så hemsk. Jag borde ha miljoner saker som gör att jag inte skulle gjort det, men den hemska sanningen e att så e det inte.

Det som e bland det jobbigaste e just att vissa av mina vänner tycker o tänker att jag e jobbig, patetisk, självömnkande o besvärlig, det känns inte alls bra.

Sen att jag mist min vän sedan 20 år tillbaka känns inte heller bra, hon betydde så otroligt mycket för mig, men även hon tycker ensam1att jag e jobbig o det gör verkligen ont.

Och jag har verkligen sorg i mitt hjärta över detta……..men jag kan inte rå för att jag mår dåligt….

Sist jag kände som jag gör nu, då hjälpte hon mig upp o stöttade mig, det var efter min skildsmässa, men inte denna gången, tror att hon har gett upp helt nu…….jag e väl bara jobbig nu….

Men det tycker ju många av mina vänner, om dom bara kunde försöka förstå mig istället eller bara så enkelt, säga ”det ordnar sig, allt löser sig nog ska du se” det e allt jag hade behövt att höra…..

Men varför lägga ner tid på någon som mig, som mår dåligt nästan jämnt, att jag skriver att jag e ensam, det gör jag inte för att dom ska tycka synd om mig, utan för att jag bara känner så…..just då…..

Jag behöver inte vilja umgås med någon just då, men bara vill ha någon sorts bekräftelse att någon förstår, det e allt…..

Men som jag själv just nu tänker o tycker…. jag e ändå inte värd något, varför ska någon bry sig om mig. En fet, ful gammal kärring som ändå alltid kommer att vara ensam för ingen i detta universum vill ha henne ändå…,…….som bara tar upp onödig plats……

Vad finns det för anledning till att jag ska leva?

Varför ska jag ta upp plats som någon annan bättre kan ha?

Vad e det för mening med mitt värdelösa, ensamma liv…………?

Jag tycker ju ändå bara synd om mig själv………….

Tear_drop_by_JosCos

Den 30 dec kl 03,39

Efter detta jag skrev, så satte jag mig i bilen o körde ner till stranden. Fick senare reda på att en av mina bästa närmsta vänner ringt polisen och att dom var utanför min lägenhet….

Fick även veta idag att en nära vän oxo faktiskt hade åkt upp hit till min adress och var utanför med polisen. Jag fick även ett samtal a polisen så att dom kunde höra att allt var väl med mig…..

Jag har inte riktigt fattat förrän idag hur otroligt fina vänner jag verkligen har. Några som bryr sig så otroligt mycket om mig……..och vill finnas i mitt liv…..

Jag kan nog inte riktigt fatta det ännu……

Även på det forumet som jag e medlem på, var det människor som gav mig deras nummer o jag kände att jag ville prata med någon.

vänskapEn vän där inne hon försvarade mig något så otroligt mot en annan som bara rent ut sagt kastade skit på mg.

Bara sparkade på mig när jag så att säga ligger ner……

Att vissa mäniskor inte kan fatta att man kan inte skriva så till en människa som mår dåligt.

Dom bara förvärrar saken då, vilket just denna oxo gjorde.

Sen vän till en vän som jag knappt kände gick oxo in och försvarade mig, vilket jag e så otroligt tacksam för.

Om dom bara visste hur glad jag e att det finns människor som verkligen bryr sig om MIG!

Kan knapp fatta det …..Varför skulle DOM bry sig om mig????????????

Jag har kommit fram till en sak idag. O det e att jag MÅSTE rensa bort alla så kallade energi stjälande människor i mitt liv,,,,

Ger dom mig inte energi så e dom inget o ha. Kan dom inte skriva något snällt eller positivt på Fb eller på forumet så e det bort med dom.

Jag ska inte ha någon människa som ger mig dåligt samvete eller någon som vill mig illa, då har dom inte i mitt liv att göra. Så enkelt e dt faktiskt.

JAG måste sätta mig själv FÖRST, för det e ingen annan som gör det.true-friends

Jag var verkligen nära o ta mitt liv igår, jag inser det nu, o hade inte mina vänner gjort som dom hade gjort så hade jag nog jag det ändå.

Även om det skadat Attilla o mina föräldrar……

Men nu e jag här o jag kommer imorgon, när jag vaknar ringa Capio o tjata till mig en kurator tid, så jag kan få den hjälpen jag behöver.

Jag har förstått nu mer o mer att jag måste få prata med någon om allt detta….

Sen kanske jag kan spara ihop på ett par månader till dom antidepresiva tabletterna jag har liggande på apoteket, önskar så att jag hade kunnat hämta ut dom…..

Men jag måste ju ha mat oxo, men om kanske 4-5 mån så kan jag sparat tillräckligt för att ta ut dom…..hoppas verkligen det…..

Nu ska jag försöka att gå o lägga mig o försöka att se framåt, även om det är så otrolig svårt just nu.

Men jag e i alla fall jätte tacksam för att jag har två underbara vänner i mitt liv, o det e T o P, hade det inte varit för er så hade jag inte funnits här just nu……det e jag nästan helt säker på……

Tack för ni finns i mitt liv o för att ni VILL vara där….. TACK……

puss6

 

 

 

 

 

Share on Facebook

Tomt fält & Sisyfos…

wheatNej… JAG TAR INTE PÅ MIG OFFERKOFTAN!!!!! Jag skriver ner mina tankar o ger er tillåtelsen att läsa o kanske förstå, eller inte.

Jag funderade om jag skulle låsa detta inlägget, men näää detta e MIN blogg o jag skriver vad o hur jag vill. SÅ DET SÅ!

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men i alla fall kan jag säga detta att detta kommer nog inte heller bli ett positivt inlägg. Tyvärr e jag inte riktigt där ännu…

Om jag nu någonsin kommer att komma dit, jag tycker själv att jag hela tiden faller ner tillbaka i gropen av negativitet, o kan inte riktig hålla mig därifrån.

Ungefär som Sisyfos…..

*Sisyfos, där han i dess djupaste grotta fick till uppgift att rulla ett stort stenblock uppför en kulle. Om Sisyfos lyckades med att få upp stenblocket på kullen skulle han bli fri.

Varje gång han nästan var uppe på kullens topp slant han dock med stenblocket, som störtade ner i avgrunden så att han fick börja om från början. Han fortsätter ännu med detta meningslösa sisyfosarbete som aldrig tar slut.*

Men det e nog mycket för att just nu så finns det inte ycket positivt i mitt liv, ingenting direkt. Men än min älskade vovve som jag även han funderar på om jag ska hitta foder värd till så att han kan få det bättre hos någon annan.

jag känner att jag inte riktigt kan ge honom det han vill ha, eller e det som jag dömer mig själv för hårt igen.

Jag tror inte jag hade fixat att mista honom, han e den enda jag har som finns för mig, den enda som verkligen finns där hos mig, utan honom hade jag inte haft en själ….

Vet inte riktigt men jag känner det som om att jag står i ett helt tomt fält av ingenting! Ingenting alls, inget växer inget finns där, bara jag…o jag står där….ensam mitt i allt.

Jag känner mig som ett blankt A4 blad, där inget står, där inget kommer att finnas heller. Jag känner mig bara tom o innehålls lös. Ja ja jag vet kanske att det e fel, men jag känner det så, ensamt, tomt, värdelöst.

Jag vet inte vad jag ska känna, för jag känner bara tomhet, jag vet inte vad jag ska tro för det e bara ett tomt svart hål i mitten av mig.

Ibland undrar jag om jag verkligen finns….`?sisyf

Kan säga att det e absolut inte något positivt, men har man inget o ingen så lever man rätt isolerat, jag har inte mycket val.

Andra kan som jag säkert skrev gå ut o festa, nattklubbar, fester, konserter, bio o annat kul, men inte jag. Jag får låna för att ens ha till mat varje månad…..

Då förstår jag att jag VÄLJS BORT, helt klart, det e ju bara logiskt. Men bara för att det e logiskt så behöver det inte kännas bra för mig, o det gör det inte heller.

Jag får samma känsla som jag hade när jag gick i skolan, bort vald, bortstött o utanför o värst av allt mindre värd än andra.

O ÄNNU EN GÅNG JAG TAR INTE PÅ MIG OFFERKOFTAN!!!!!

Jag bara undrar vad det e för mening ibland, varför finns jag, varför tar jag upp plats? Jag sitter ju ändå oftast ensam så varför???

Visst vissa skriver att det sträcks ut en hand o att man måste ge lite själva oxo. Men om den vännen bor 10 mil härifrån o jag har inte en krona o tankningen på bilen bara måste räcka denna månaden? Vad fan gör man då…..

Jag kan ju bara inte köra ner o sen hur tusan kommer jag hem…. Nää innan man säger så så ska man nog ta reda på fakta o inte tro att det e så himla lätt.

Tro mig jag e inte den som försöker att försvåra saker, snarare tvärt om, men snacka inte utan att du vet!

Sen en sak till, när jag blir bort vals, av en vän, av en pojkvän ja av någon som helst i mitt liv så blir jag ledsen, ledsen in i själen. För jag får känslan av att jag e inte något värd, jag får samma känslor som i skolan…..

Just att jag inte e någonting alls värd….

puss6

 

 

Share on Facebook

Jobbig tid…o vågar knappt ta mig ut…

Signature

Jag vill ta o börja med att varna. Att om du inte vill eller har lust att läsa något negativt, så e det nog bäst att du slutar här o nu.

Tråkigt nog så kommer nog inte detta inlägget att vara just så positivt, för jag har o har haft en jobbig tid just nu.

Så läser du vidare så tackar jag dig för att du tar dig tid, men slutar du här så förstår jag dig så klart.

Jag var sååå otroligt nära att ringa läkare igår för att få hjälp, men jag vill varken bli sjukskriven eller bli tvingad till att börja med dom skit tabletterna igen, sist tog det mig 3 år att sluta.

I alla fall så nu en tid bakåt så har jag inte haft det så väldigt bra, inte mått bra psykiskt o bara allmänt skit! Det e så svårt att ta sig ur när man kommit ner i en negativ spiral o det bara snurrar neråt o neråt hela tiden.

Sen ska vi inte prata om det som tynger mig mest, just pengar. Jag har inte ens så jag kan köpa den maten jag vill o behöver. Jag har inget annat val än att leva på nudlar, snabbmakaroner, falukorv o pan pizza, kan ni fatta hur hemskt det e.

Jag har knappt råd att ens köpa hundmat o då köper jag den billigaste som finns, men hur fan ska jag annars klara mig? Jag får inte bostadsbidrag….näää för jag e ju över 29 år o sen har jag ju ingen unge heller, o då e du inte berättigad till det.

Denna månaden hade jag 200 :- över till mat till mig o tro mig, det blir inte mycket mat för det……Hatar att inte kunna köpa grönsaker o kunna äta rätt.

Sen så e jag med i en grupp på Fb som dom hittar på en massa kuligt, men kan jag följa med på deras turor o annat kul, NOPP jag får bli hemma, för jag har ju inte ens så jag kan köpa en båtbiljett.

Nu tycker ni säkert detta låter konstigt att jag inte har pengar till mer än mat o knappt det. Men får du ut ca 8500:- i månaden o sen en hyra på 6100.- så kan ni säkert räkna ut att jag inte överdriver eller något.

Jag sitter dessutom i en lägenhet som jag var TVUNGEN att ta, ingen jag direkt valde, utan blev tvingad till det.

ensam1Sen har den hyran jag har o en hund som kostar, o telefon o el o allt annat, detta blev jag tvingad till, jag valde inte detta själv.

Men blir man lämnad så blir man, o det e just dom känslorna som nu kommit upp igen för om ett par dagar så e det just 1 år sedan jag tvingades flytta hit.

Just nu trivs jag inte alls här, känner det som att jag blivit intvingad på en plats som inte e mig o i ett liv som jag inte alls valt.

Ibland slår det mig i nacken med ett bollträ just vad det e som hänt mig.

Inte nog med att jag fick en hjärntumör, näää det räckte inte.

Näää jag skulle bli av med mitt jobb, mitt hus, min man o hela mitt liv som jag trodde skulle vara mitt tills det att allt tog slut.

Jag trodde verkligen på detta äktenskapet, jag trodde verkligen att det skulle vara vi för resten av mitt liv……Men nä nää så skulle det inte alls bli.

Jag skulle sitta ensam i en lägenhet o inte fatta ens riktigt vad som hänt, för någon anledning har jag då inte fått utan bara att näää nu e det slut. O ni anar inte hur ont det gör o hur det känns att bara bli bort vald o bort schasad från ens liv, det livet som jag trodde var mitt liv, MITT LIV!

Sen ovan på allt så vänder en del eller snarare en MYCKET stor del mig ryggen, som om det var jag som valde detta beslutet, vilket det absolut inte var. Men det visar bara vilka som verkligen e ens vänner.

O ni som e kvar idag, ni anar inte hur glad jag e att jag har er som mina vänner, jag kanske inte säger det så ofta men jag e såååå tacksam att ni finns där…. Vi kanske inte heller ses så ofta men ändå, ni finns där vilket jag uppskattar sååå mycket.

Jag tror inte nu fattar hur pass dåligt jag mår i bland av allt som hänt mig det senaste året, skildsmässan o så, men jag har redan skrivit det innan, men det gör ändå sååå otroligt ont, ännu.

Sen en liten annan sak som jag har börjar få problem med, det e just att träffa folk, att träffa folk jag inte träffat innan. Jag få suLaptop on Kitchen Table with Cup of Coffeeper ångest o stannar hellre hemma istället.

För ska jag komma till ett ställe där jag inte känner någon, då får jag super ångest, för jag får för mig att dom dömmer ut mig, o kommer inte acceptera mig för den jag e.

Dom kommer tycka jag e fet, ful o mest i allmänt tråkig o hemsk. Just varför jag känner o tänker så kan jag inte riktigt säga, för jag vet inte.

Men jag tror mycket e för att jag har inget jobb, hopplöst att få ett jobb bara o då känns det som att man e allmänt värdelös, man e ingen o man e inte värd något heller.

Ja jag vet att jag har fel o sättet jag tänker på, men kan bara inte hjälpa det, det e en spiral som bara e så negativ o den går inte o stoppa när den väl kommer igång.

Så tyvärr e det mycket därför jag sitter hemma i stället för att gå ut med folk, jag tycker helt enkelt att jag duger inte……

Så nu har jag skrivit av mig lite o tack ni som läst o för att ni har ork o läsa min ”skit” som vissa kallar det, men då kan dom ju ge fan i o läsa istället…

Ha det så super bra, jag ska ta mig en banan o försöka höja min seratonin nivå i hjärnan så jag mår lite bättre. Så det så…..

grön

 

Share on Facebook

Optimist på utsidan…

Detta inlägget skrev jag den 22 juni 2011, 3 år sedan….

Jag mådde inte alls bra just då o jag hade en operation som jag fasade för.

Nu mera e det dock inte så, numera mår jag faktiskt super bra.

Jag njuter varje dag, trotts att jag har det så som jag har det.

Men nu ska ni få läsa om ni orkar, tänk dock på att jag var gift då så det kanske står lite fel, för nu e jag ju SINGEL…he he…

 

imagesCA6SHKR1

Ja det e jag verkligen, jag ser ut att må bra o visar inte alls hur illa det verkligen e. Jag ser ut att må bra o att det med operationen INTE direkt berör mig, men tro mig det gör det.

Men vem e det som verkligen får se det, jo K o stackaren kan inte ha det lätt alls. Han får se hur illa jag verkligen mår o hur jobbigt jag verkligen tycker det e.

Bara tanken på att dom ska in i skallen på mig o slipa o rota o sånt får mig att få sådan ångest så jag vet knappt vart jag ska ta vägen.

Men vad ska jag göra? Kan ju inget alls göra o kan man inte vara sig själv med dom man älskar, vem ska man då vara det med????

Absolut inget jag varken kan eller vill gå in på här, men ni som känner oss väl vet ju.

Kanske träffar du eller ni på mig ute o då verkar det kanske inte som detta med tumören berör mig så mycket, men tro mig jag lägger på en fasad, en mask så att det ser bra ut.

Eller så e det bara så att jag tagit lugnande tabletter o då e jag verkligen lugn när det gäller detta….. Bra grejor det….ha ha ha….

Sen när det gäller FB så skriver jag verkligen hur jag mår. Mår jag riktigt kasst så skriver jag det o e det ordentligt makalöst dåligt då orkar jag inte ens skriva något alls.

Samma e ju när jag mår riktigt bra, då skriver jag inte heller något direkt, för då har jag så mycket annat o göra. Då vill man ju inte sitta vid datan precis!

Men i alla fall så vad jag riktigt vill komma fram till vet jag faktiskt inte riktigt. Det e väl att jag kanske ser ut att må bra, men kanske inte gör det. Även om jag nu haft ett par bra dagar, tack o lov!

Sen en sak till som jag nog vill komma fram till, det e att jag orkar inte bry mig om små grejor just nu.

Jag har tillräckligt med mig själv o hålla mig ”över vatten ytan”.

Att se till att jag själv mår bra e jobb nog. jag kan inte tänka på vad andra tycker o tänker o så.

Dom som inte orkar med mig o läsa det jag skriver på FB eller rent ut sagt inte orkar att höra att jag inte mår bra, då får det vara!

Jag pallar helt enkelt inte, jag måste sätta mig själv först o ingen annan. För mår inte jag bra så kan jag inte heller få andra att må bra. Så e det bara……

Nu ska vi snart sluta här i dag, tack o lov. Det har varit litta segt idag för nu börjar semestern att närma sig o då märks det direkt att det blir mindre att göra.

Sen nu efter jobb så ska vi o handla o sen imorgon efter jobb så ska vi skruva ihop borden o ”prov duka/möblera” ute på altanen o se hur vi kan få plats med alla gäster på bröllopet.

På fredag e det bara MYS som gäller o inget annat! Ska bli sååå nice! Grilla med några vänner o bara ha det bra o så….inget alls avancerat!

Mina kära läsare ni får ha det så jätte bra o sköt om er o njut i det faktiskt fina o varma vädret idag!

 

 

Share on Facebook

Snö-trafik o hemska känslor…

MP900386038Jag bara känner att jag vill o behöver få skriva av mig lite. Ännu en gång e det dumma kommentarer på Fb som får mig både ledsen o irriterad.

Sedan blir man anklagad för saker o annat skit, ska det aldrig ta slut?

Jo idag började det med att jag körde i tid till Rögle för att kolla hockey, o på motor vägen ligger det en liten bil o kör nästan mitt i bägge filerna.

Man kunde inte köra om på någon sida o bilen körde i 50 km i timmen. Visst det hade kommit snö men vägen var torr o körbanan var det inte en snöflinga på ens.

Jag blev rätt irriterad så jag skrev att jag blev lack på dessa bilförare som fan inte kan köra så fort det kommer lite snö…..

Då får man dumma kommentarer om att det finns omkörnigs fil o andra liknande, blir bara så irriterad o ledsen. Sen en massa andra om att man ska vara försiktig.

JA det ska man, men kan man inte köra i mer än 50 km i timmen kanske man inte ska ge sig ut på fucking motorvägen!!!! O i alla fall så kan man lägga på vinterdäcken kanske…..o INTE KÖRA I MITTEN AV VÄGEN, på bägge körfälten!!!!!

Så nu har jag fått skriva av mig litta, o ni som läser detta, ni får helt enkelt ta det hur ni vill. Jag orkar inte lägga ner mer energi på sånt här skit nu.

Det tar för mycket av mig, allt med vänner som tagit bort mig o liknande, jag orkar inte mer.

Från o med nu så kommer jag lägga min energi på positiva grejor o inte på sånt som gör mig ledsen o nere. Vill ni ha kvar mig på Fb, e jag jätte glad, vill ni blocka mig, som många tydligen gjort, varsågod.

Från o med nu ska jag försöka att fylla mitt liv med positiva saker, känslor o vänner. Vänner som kan bygga upp mig o som verkligen finns där för mig.true-friends

Sånna vänner som inte stjäl energi från mig, sånna vänner som vill MITT bästa, vänner som inte har sååå mycket problem o som bara pratar om dom själva o inte alls lyssnar på den dom pratar med.

Jag e färdig med allt sånt….orkar inte mer nu. Allt det jag har gått igenom dom senaste 4 åren e ibland det värsta jag varit med om i hela mitt liv.

Att detta som nu sist hände inte knäckte mig totalt fattar jag knappt själv, det e ett sådant svek, o jag känner mig sååå lämnad, övergiven o så dåligt av det mår jag.

Ja jag kanske tjatar om det, men jag mår fortfarande dåligt av det. Jag gjorde just det man aldrig ska göra….

”Investera aldrig mer än du är beredd att förlora i ett förhållande”

Just det gjorde jag fel, jag sattsade HELA MIG, jag trodde verkligen på detta, jag trodde verkligen att det verkligen skulle vara vi resten av våra liv, Du sa ju det!!!

Så sårad som jag blev av just detta, har jag aldrig blivit. Jag stod ut o kämpade o fanns där….o vad fick jag……jo skildsmässa o få stå ensam i kylan.

Så jävla dum jag var o trodde på oss, trodde på någon annan än mig själv…..aldrig mer…..

Ja jag kanske e dum som skriver så, jag e kanske dum som skriver sånt här, men jag måste å det ur mig.Jag kan inte tjata o tragga ner mer på dom få vänner jag har kvar.

Jag e fortfarande förkrossad, jag e fortfarande helt sönder trasad i själen……………….mitt hjärta är fortfarande helt tillintetgjort….

Inte ens detta med tumören har jag tagit mig genom, eller bearbetat. Jag har inte ens skrapat på ytan när det gäller det o nu har jag något såååå mycket värre, hemskare som jag måste försöka läka min själ från.

MP900396129Helt o hållet kommer jag inte kunna läka den, det går bara inte. Sen ska vi inte prata om mitt hjärta, det finns där inte längre, bara ett tomt hål, som ett stort gapande svart hål…….jag kommer aldrig kunna kunna igen.

Jag kommer aldrig att våga känna, men det gör inte för jag kommer inte ha något hjärta som kan krossas, för det jag hade, det finns inte mer, det existerar inte mer o kommer aldrig göra det heller….

Det e kanske hårt o skriva så men det e bara hur jag känner o hur sanningen e…..jag e så ledsen, så sårad o så totalt utlämnad….. Hur dumt det än låter så käns det som om att jag e inte värd något mer.

Allt det jag gick genom för en människa, det var inget värt, det betydde inget. Alla dom tårarna jag fällde betydde inte något som helst…..

Ibland kan jag inte hjälpa det, men jag känner mig lurad, lurad på mina känslor, lurad på mina tårar lurad på det livet jag SKULLE ha haft…..

Men nu e det ju så att allt som händer har en mening o allt negativt har något positivt med sig, vad det ska vara i detta fallet vet jag inte just nu….men det kommer väl.

Näää nu ska jag inte tjata o trada mer, men jag tackar i alla fall er som läser detta o vill ni skriva en kommentar så e jag jätte tacksam.

Jag vill som sagt inte hänga ut någon, vissa vet vad som hänt o så o vissa fattar nog inte så mycket. Men mer ingående än så här gör jag inte, detta skriver jag för MIG o ingen annan….

Detta e MITT sätt att försöka laga min trasiga själ…..

Sen ska ni har väldigt klart för er en sak! O det e att jag skriver inte detta eller på Fb för att ni ska tycka synd om mig, jag skriver för att jag vill, för att dela med mig.

Gillar ni inte det jag skriver, då gillar ni inte mitt liv, för ja på senase åren har jag bara haft skit i mitt liv, så e MITT liv.

Tycker ni sen inte om att läsa det, eller ni tycker att jag bara skriver negativa o tråkiga saker, synd. För det e just så mitt liv e…..

Jag har inte lyxen att ha ett jobb, en man eller inte ens ett vettigt ställe att bo på. Sen har jag inte heller lyxen att ha barn o bry mig om, det kommer jag aldrig att få ha….tyvärr…..

Nu har jag inte heller lyxen att ha någon som älskar mig, älskar mig för den jag e. Hur jag ser ut……bara för att jag e jag……Tvivlar tyvärr att det någonsin kommer att få igen……

Pallar du inte läsa hur jag har det så i mitt liv, då skulle du testa att LEVA mitt liv, försöka stå ut med hur jag har det, FÖRSÖKA ta dig genom min smärta som jag känner DAGLIGEN……

…….DÅ kan jag lyssna på vad du har att säga……

7

 

 

 

 

 

Share on Facebook

Liiite nytt…

Jultomte+32140Ja då sitter man hr i soffan o ska snart iväg, tänkte att jag skulle i alla fall skriva ett litet inlägg o senare i dag oxo ändra layouten, det e ju knappast rosa bandet längre…..

Där ser man hur ofta jag bloggar.

Nä det har inte blivit så mycket för jag kan ju inte säga att jag har mått så väldigt bra precis.

Mycket läkarbesök IGEN o en ekonomi som inte håller o ett hjärta som bara inte vill läka…..

Jag et bara inte vart jag ska börja, det har varit så mycket nu en tid med oro o ängslan o läkare.

Mitt blodtrycket e väl inte det bästa har fått höja min medicin, vilket verkar hjälpa nu, men det höga trycket beror tydligen nog på inre stress, inget bra alls.

Nu under en tid har jag varit på en hel del läkar besök, ögonläkare, allmäna läkare o blivit ordentligt röntgad, hemska magnet röntgen.

I morgon har jag telefon tid m Nevrokirurgen i Lund för att få min dom. Jag bara hoppas att allt e bra o att det e något annat som orsakar mina kraftiga migräner, e bara så trött på dom, jag vill ju bara vara frisk…

Sen kan jag inte hjälpa det, men jag har ett hjärta som bara inte vill läka, ett minne som inte vill raderas o tårar som inte vill sluta rinna ner för mina kinder….dom tar aldrig slut.

Ibland mår jag bara så otroligt dåligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen, o det e inte för att jag e svag eller så, jag har fått mitt hjärta krossat o det gör så ofantligt ont att ni kan bara inte förstå det.

Jag ligger ofta vaken om nätterna , tänker, gråter o bara mår så kasst för att försöka förstå vad det var som hände.

Varför det gick som det gjorde o varför ingen vill stanna med mig? E jag så hemsk? Man e ju två i ett förhållande, varför e det då så att när det tar slut e det bara en som blir sårad o krossad?

Så som jag känner just nu så har jag inget hjärta, förutom när det gör så jävla ont. Men oftast e det bara ett tomt svart hål där, ett inget som bara finns där, som inget känner o som ändå ingen vill ha……

Just nu så tvivlar jag att jag ens behöver ett hjärta mer, ingen som vill ha det ändå o som jag sa innan, det finns ändå inget där, bara en avgrund som gapar tomt, ensligt o svart…

Nä jag e inte så positiv just nu, men jag mår inte heller så bra, jag kan bara inte hålla humöret o skenet uppe just nu, det e för mycket. Sen vet jag ju inte om jag har en tumör igen o i så fall vad som ska göras åt den, jag orkar bar inte just nu.Decorated Christmas Tree

Känns nästan som om att jag inte har något kvar att kämpa för, nu skrev jag NÄSTAN….

Jag har ju min Attilla o det e tur det, utan honom hade jag inte andats mer, antagligen. han finns alltid där för mig, tack o lov. Han e den ända som alltid finns där dag som natt, timme efter timmer, minut o sekund varje dag……

Sen när man springa på så kallade vänner o när dom ser en så bara hån ler dom, för att dom vet att mitt äktenskap inte funkade men deras gör, fy fan för er! Jäkla tur att man tagit bort denna personen från min fb….

Den personen har gjort så mycket skit för mig i mitt liv så ni anar inte, men jag säger bara KARMA, o sen fuck you till den idioten!!!

Tråkigt nog så har jag inte heller så många vänner kvar, många har vänt ryggen, trotts allt som hänt o trots att det var jag som blev lämnad. Men då var det inte heller ens riktiga vänner, vilket sårar det med, så otroligt mycket.

Men inget att göra åt det, det var helt enkelt inte meningen att jag skulle vara gift eller bo i Mörarp. ALLT som händer har en mening, o det finns inget ont som inte har något gott med sig, så e det bara.

Visst jag mår ofta dåligt o känner mig nere, men jag börjar sakta, sakta resa mig upp, men väldigt sakta. Jag e otroligt såra o förkrossad, men jag tänker inte låta detta knäcka mig mer.

Nu börjar jag att lyfta huvudet ut gyttjan i träsket jag hamnat i, sakta reser jag men, men denna julen o nyår kommer vara mega hemska, eftersom jag antagligen kommer sitta hemma ensam. Jag fasar för denna kommande julen….

Så nu har ni fått en liten dock inte så positiv uppdatering men det e bara så som läget e just nu. Men jag har i alla fall gnällt klart o har inte riktigt tid att sitta här mera, ska i väg på ett möte som jag hoppas sluta väldigt  positivt…..

Ni får ha det så bra ni kan o ta hand om er o era nära o kära, jag har bar en vovve att ta hand om nu så jag fixar det….hahaha… Ha det gott ni som nu orkar läsa o TACK för att ni läser…..

4

 

Share on Facebook

2 år sedan…

42-15975404Ja så länge e det sedan jag gick genom min hjärnoperation.

Jag kan inte riktigt FATTA att dom har varit inne i hjärnan , eller i alla fall i utkanten o rotat.

Tagit bort en tumör stor som en krona, så liten var den ju inte. Och slipat ner mitt sidoben för där fanns ju oxo en tumör ju, som petade 2.5 cm ( som en kon ) in i huvudet!!!!

Skönt att jag slipper se ut som en melon i huvudet…..hahahaha…

Jag lades in på torsdagen den 27/10 -11 men fick komma hem på permission över helgen, redan samma dag.

Här kommer ett utdrag ut ett annat inlägg jag gjorde samma år jag gjorde operationen, 3 veckor efter den faktiskt……

 

 

Söndag

Sen skulle jag vara där på söndag kväll senast kl 19.30 för att läggas in på riktigt. Jag skulle ducha i som nästan kändes som frätande för både skinn o hår.

Plus att dom skulle ju ha koll på mig att jag inte åt efter kl 00.00.

Jag började kolla på en film, men fick även sömn tabletter så jag verkligen skulle få sova, vilket jag gjorde rätt så snabbt!

 

Måndag

På morgonen så väcktes jag kl 06.00 o skulle ta tabletter, dels lugnande o något annat.

Duschen nästa o sen var det ännu lite lugnande, redan då kände jag mig lite seg, nice. För jag var verkligen nervös men på ett konstigt sätt.

När kl var ca 07.40 så kom en jätte snäll sköterska in som skulle rulla ner mig till operation, o vi pratade lite för att tiden skulle gå o för att jag skulle slappna av lite.

Kl 07.55 så var jag nere på operationen o fick nästan direkt något lugnande in sprutat i kanylen, dom rullade in mig o sen kommer jag inte alls ihåg mer.

Jag hade fått redan på att jag skulle vara sövd i ca 4 – 5 timmar, men det blev hela 10 timmar som jag var sövd. Det var en mycket svårare operation än dom hade väntat sig.

Sen är det ju så att läkaren som opererade mig är SUPER SPECIALLIST o docent m.m så han vet verkligen vad han sysslar med.

Han e väldigt noga plus att dom hade ju hitta en till tumör när dom var där inne o rotade, en som dom inte informerat mig om, vilket jag var tacksam för. Då hade jag varit ännu oroligare.

Den satt o tryckte ordentligt mot hjärnan så det var inte alls konstigt att jag har haft dom huvud värkerna som jag har haft. Om dom båda tumörerna har någon samband kan dom inte säga.

Viktigast just nu e att dom e borta o jag håller på att läka, riktigt bra oxo faktiskt! Tycker jag i alla fall.

Jag har nästan den energin jag hade innan, o det positiva finns där verkligen. Lite ont har jag men det e ju inte så konstigt ju, vore konstigare om jag inte hade haft ont.

I alla fall så vaknade jag på NIVA vid ca 20 tiden på kvällen o mådde så där. Jag fick redan på att ju längre du e sövd ju sämre mår du. Gissa hur jag mådde då när jag varit sövd i hela 12 timmar?!?!?!?!?!?!? ( har fått min journal o jag var sövd i 12 timmat inte 10 tim som dom sa till mig )

Min läkare va inne hos mig o sa att nu e det inget som trycker på din hjärna mer, och allting gick bra. Skönt o höra från honom, även om jag inte riktigt var vid medvetandet.

Jag mådde inte jätte kasst o jag fick Kentogan ( morfin liknande läkemedel ) rätt så ofta men det var inte det jobbigaste. Det var det hemska slemmet jag hade i halsen.

Det ville fan inte släppa, hur tusan jag än gjorde. Jag satt uppe o hostade, nästan spydde o harklade mig hela den natten, sov inte en blund.

Inte kunde sköterskorna ge mig något slemlösande medel heller. Näää det gick inte men dom som kom på morgon skiftet DOM gav mig, gissa om jag blev glad.

Det släppte inte riktigt helt men det blev bättre i alla fall.

 

Tisdag

Sen vid ca 10 så fick jag komma upp på avdelningen. Jag var inställd på att jag skulle ligga på en sal med 3 andra eller fler, men nopp. Jag fick eget rum, gissa om jag blev glad, till o med fanns där TV på rummet.

Tror lite det e därför jag blev bra så fort, jag fick eget rum, tv o medicin när jag behövde. Maten ska vi ju inte prata om för den var bara sååååå hemsk!

Hela denna dagen gick mest till att försöka må bra o försöka bli av med det hemska slemmet som satt i halsen som bara INTE VILLE SLÄPPA!

Helt otroligt var det. Här på denna avdelningen ville dom inte heller ge mig slemlösande, fattade inte alls vad det var dom sysslade med, jag behövde det ju verkligen!

Men i alla fall så fick jag smärtstillande o lugnande när jag behövde. Dom var så snälla att dom kom in med mat o fika till mig när jag ville ha, alla var jätte söta därnere.

Nästan när jag mår som sämst så kommer K o min mor in, jag hade i tankarna att jag skulle ringa o säg att jag var uppe på avdeliningen, men jag skulle bara försöka må lite bättre innan jag hade kraft att ringa dom.

Nu kom dom i stället o det var absolut inte alls fel. Dom ville ju bara se så att jag mådde bra för K fick ju inga som helst besked när han ringde ner o skulle höra hur det var med mig.

Jag hade sagt att det var ok att låta folk veta att jag fanns på avdelningen, men ändå så sa dom inget alls till honom, litta kasst faktiskt tycker jag.

Märkte på K att han verkligen tyckte det var jobbigt, dels att se mig så o dels att behöva vara i den miljön, det gillar man inte alls!

Dom var där bara ett litet tag o sen körde dom igen, det var skönt o få se dom i alla fall, det gav mig lite styrka. Under tiden dom var där så kom en sjukgymnastik in till mig o gav mig något som liknade en trumpet av något slag.

Gissa om den hjälpte mig att få bukt på det hemska slemmet, när jag andades genom den så blev allt bara såååå mycket bättre o det började verkligen att försvinna. TACK O LOV!

Resten av tisdagen mådde jag så där, mådde lite illa o fick något för det o det var ju bara ännu räligare ju. Det kommer jag ALDRIG mer be om.

På natten till onsdagen fick jag ligga åter igen med dropp, mina prover var inte så bra som dom skulle vara. Så det blev ingen sömn den natten heller.

 

Onsdag

Nu började jag kunna äta, även om det var mega svårt. Jag hade ju sedan innan problem med min vänster käke o nu när dom var inne o rotade där så blev den riktigt illa däran. Den har inte hämtat sig ännu.

Droppen kopplades bort o jag fick någon sörja som jag skulle dricka som skulle höja mina värden, vilket den oxo gjorde. När jag väl hade druckigt den så mådde jag mycket bättre.

Jag åt inte speciellt mycket för allt luktade bara sååå otroligt mycket o som jag sa innan så maten var ju bara under all kritik, den var verkligen hemsk. Plus att den SÅG verkligen hemsk ut oxo.

K o min mor o far kom ner en runda på kvällen o tyckte att jag sååå mycket bättre ut o jag kände mig ju oxo bättre, skönt attans det var.

Under hela tiden jag var inlaggd så satt jag nästa upp varje natt o sov, bara för att svullnaden o det hemska runt ögat skulle gå ner så fort som möjligt, o det gjorde det!!!!

Jag har bild här från onsdagen för då fick jag min Iphone tillbaka så då kunde jag ta bilder, innan dess hade jag bara inte ork, men det fattar ni nog.

 

Torsdag

Nu började jag må riktigt bra, tittade på tv mycket o började att äta allt mer, även om det var attans himla svårt med käken, fy tusan så ont det gjorde i den. Dels så kunde jag ju inte riktigt öppna munnen heller så lätt var det ju inte heller.

Jag kan inte öppna munnen helt nu heller, men jag tror att det kommer att ta tid innan det ger sig helt.

Min mor o far kom en runda på kvällen o hade en fläkt med sig, det var ju så sjukt varmt på det rummet jag hade så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen.

Men bättre för varmt i sånna tillfällen än för kallt, men den hjälpte i alla fall. Jag hade ju fönstret öppet från det jag kom dit på tisdagen tills det jag åkte hem på fredagen, men det var ju varmt ute oxo, fick jag veta.

Läkarna var inne o tittade till mig på ronden o jag sa att jag gärna åkte hem, för det ville jag verkligen. Jag tyckte att det hade varit såååå skönt o bara få komma därifrån.

Kändes lite som ett fängelse, även om det inte var det. Jag hade ju tv på rummet o så men man kände sig ändå låst, ogillades.

Men dom ville inte släppa iväg mig på torsdagen utan jag fick vänta tills på fredag tyckte dom. Det hade med att jag hade varit sövd så länge att göra.

På kvällen kom min läkare in ÖL Dr Gunnar Skagerberg in till mig o skulle höra hur det var med mig o hur jag mådde. han berättade om operationen o hur det hade gått till, tiden innan att jag hade mått så dåligt o att han verkligen förstod att jag mått dåligt.

Han sa det att vi skulle kolla upp nu efter operationen hur det blir o att jag kommer vara sjukskriven länge  o kommer inte vara presentabel, som han sa, på en lång tid framöver.

Men det tycket jag e en självklarhet, det e ju ingen lite operation dom gjort ju o det e ju självklart att man kommer vara svullen o liknande en tid efter.

Resten av den dagen blev att kolla tv o bara ta det lugnt somnade rätt tidigt faktiskt. Ringde min mor. K o pratade bara sen nannade jag nästan hela den natten.

 

Fredag

Bara 4 dagar efter operationen så fick jag åka hem. Läkarna var inne hos mig o så till att jag mådde bra o jag frågade allt möjligt om vad jag inte fick göra o så.

Min föräldrar kl ca 10 tiden o skulle hämta mig. Jag fick själv springa eller leta upp läkare så dom skrev ut tabletter o liknande till mig.

Jag ville ju bara komma hem!!!!!

Hade jag inte gjort det så hade det tagit såååå mycket längre tid.

Jag tror vi lämnade sjukhuset o Lund ca kl 11.20, gissa om jag var glad då!!!!

Sååå underbart skönt det var att få komma hem o bara att komma ut från sjukhuset var en sådan underbar känsla så det går inte o beskriva.

Jag kände när jag gick till parkeringshuset så kändes det att jag hade varit stilla i ett par dagar o inte gjort något alls.

Men det var bara sååå skönt att få komma ut att jag bara åsidosatt dom känslorna o känningarna.

Nu har jag inte riktigt ork att skriva mer, det var mycket nu tycker jag o jag skriver ju inte bara för eran skull, utan för min egen oxo, lite dagbok faktiskt.

Men jag ska ju inte jobba mer detta året då jag e sjukskriven en bra tid framöver. Skönt så kan jag vila upp mig ordentligt o jag e rätt så trött ibland så det behövs nog verkligen.

Ni får ha det så jätte bra o sköt om er så gott ni bara kan. Jag ska göra mitt allra bästa med att bara ta det lugnt o inte anstränga mig för mycket m.m.

avdelare1

Detta skriver jag inte alls för att ni ska tycka synd om mig eller något, utan detta skriver jag för att påminna mig själv att jag kan lösa allt…

Klarade jag mig genom detta o sitter här, o en skildsmässa, då klarar jag fan vad som helst, så det så…….

Nu ska jag o min älskling krypa upp i soffan o mysa, så det så……Ha det gott för det ska jag!!!!!

4

Share on Facebook

Inte meningen …

rosa-bandet-2013-41Ja det var ju inte riktigt meningen att jag skulle göra designen i natt eller fixa till innehållet här inne, men men nu blev det så ändå.

Sååå vad tycker ni? Tar jätte gärna emot o hör av ni tycker…

Som ni ser så e den ju rosa för det e ju oktober, lite får man ju rätta sig efter o göra sin del för att visa att man håller på rosa bandet….

Just nu e kl 01,43 o jag borde ha legat i sängen just nu o nannat, men men, fin blogg har jag i alla fall nu.

Kanske gör jag om typsnittet i headern imorgon för det var jag inte riktigt nöjd med, vi får se…

Nu ska jag ta o kolla lite på Ds o sen e det natti natt för min del, hoppas bara att huvudvärken kan hålla sig borta inatt så jag får sova. So  gott alla sötnosar o ni andra oxo så klart….

4

Share on Facebook

Skriva av mig…

Ja det skulle jag verkligen vilja o behöva göra, men kan inte, inte här…..There_Is_Always_Hope_by_Krzyho

Det går bara inte, det blir alltför mycket missförstånd.

Vilket e sååå störigt att man inte kan skriva vad man vill i sin egen blogg.

Men jag vill inte heller såra någon, för vissa tror att jag har något emot dom, vilket jag inte har.

Jag fattar bara inte var dom fått det från att jag skulle ha något emot dom.

Men det e ju vissa i min bekantskaps krets som kallar mig dum blondin så det e väl att jag inte fattar, jag vet inte.

Just nu har jag inte riktigt ork för sånt här, jag har nog med skit i mitt liv just nu så jag orkar bara inte bry mig.

Sen att jag skulle skriva på Fb bara för att folk skulle tycka synd om mig e ju bara så jävla fel, jag e inte sån.

Jag tror nog att jag ska ge fan i att skriva mer på Fb, för det blev fan bara fel där….

Sen så gillar nog inte Fb mig mer, alla min inlägg jag gjort idag e borta, jag fattar inte hur eller varför.

Visst något virus har jag ju i min Iphon för jag blir utslängd där ifrån när jag kollar bilder o ibland bara slocknar telefonen…. STÖRIGT som fan…

Sen tror tyvärr vissa vänner där inne att det e mot dom o att JAG tagit bort inläggen….Jag e inte sån, LOVAR.

Men ni som känner mig VET att jag inte alls e sån, men som sagt jag orkar bara inte, jag har nog med skit i mitt liv just nu.

Jag önskar att jag hade kunnat få er att förstå vad jag går genom just nu, det e nog det jävligaste jag gjort i mitt liv, förutom tumören då.126

Så tjafs o missförstånd o likande missförstånd o liknande orkar jag bara inte med, pallar bara inte…..

Den värken jag har just nu o idag o några dagar har bara varit hemsk o den gör jag faktiskt riktigt rädd! Jag vill inte behöva gå genom en operation till…..

Känner det att jag måste nog ringa Ögonenheten imorgon o få en tid, för säkerhets skull…..

Nu ska jag avsluta här o snart nanna, jag har ju bara sovit ca 4 tim inatt, jag har sååå mycket tankar som flyger i huvet o en hel del ångest.

Mycket som inte alls e bra just nu, men jag vägrar att sluta kämpa, jag tar tag i det jag kan o kämpar tills mitt liv e slut eller jag stupar.

Jag kämpar för det jag TROR på o det som betyder mest i mitt liv, det kommer jag aldrig att släppa … <3

Ni får ha det så super bra o ta hand om era nära o kära o njut av livet. Jag kämpar vidare o njuter så mycket jag bara kan, tro mig….

puss6P.s Tyck inte synd om mig, det e absolut inte det jag e ute efter, då missuppfattar ni mig totalt!

Share on Facebook

2013 & oväntat bakslag,,,

Ja då var det nyy år o jag e på banan igen, eller egentligen inte!2013-010

Fick ett mega bakslag för bara någon dag sedan o det e bara sååå jobbigt men vad tusan ska man göra.

Bara att försöka komma till sans med det o försöka borsta av sig o gå vidare.

Jag som bara ÄLSKADE det jobbet, men som sagt inget att göra.

Hade gjort vad som helst för att få behålla det, men sist in först ut, så e det bara!

Det svar som dom slog mig i huvet med en slägga när ag fattade vad det innebar, hemskt.

Det var inte det att dom sa det på något dumt sätt eller så. Utan det var när det gick upp för mig att jag inte alls skulle få den tjänsten som det var meningen att jag skulle få efter en tid.

Men absolut inget att det sas på något dumt sätt, utan det var när jag FATTADE vad det innebar.

Jag sticker absolut inte under stolen att jag e besviken, så e det bara för jag trivs/trivdes såååå otroligt bra.

Men e även tacksam att ha fått jobba där, även om det var för en kort tid.

MEN SKIT E DET!!!

Får se hur länge jag kan vara kvar, men gissa om att jag söker med ljus o lykta redan nu….hatar ju att bara sitta hemma….

Nää nya tag o ta tag i livet igen. Efter allt jag har gått igenom så klarar jag fan detta oxo…..

SRTC_melee_Baseball_Bat

Nu får det fan vara nog med negativa saker….

Vet inte riktigt vad det e med mig, men även om detta med jobbet e ett SUPER bakslag så mår jag helt otroligt bra ändå.

Visst e jag besviken, så in i helvete men det e ju bara så o det har ju någon mening ju….

Nää nu tas det nya tag igen o jag ska konsentrera mig mer på Revyn, Bergateatern.

Det ska bli sååå kul o det närmar sig med storm steg nu.

Woman Portrait GSnart e det dax att se igen, tack o lov.

Vet att dom hade en repetition idag men jag jobbae ju så jag missade den, sååå typiskt.

Men jag ska verkligen göra ALLT jag kan för att kunna vara med på ALLA kommande repetitioner….bara ÄLSKAR det!!

Jag får väl ta o göra om utseendet på bloggen oxo, det e ju inte jul längre liksom… ;o)

Men det får bli nu i kommande vecka, jobbar många timmar imorgon o sen e jag litta ledig, ska bli sååå nice o komma ifatt med tvätten o allt annat här hemma.

Sen ska ju julsakerna o granen bort oxo o det ska bli såååå nice o få städa ut julen o välkomna våren. Ska bli såååå nice!

Nu ska jag ta o avsluta här o sen e det nanna som gäller, ska försöka komma upp i tid innan jobbet imorgon, om jag nú inte har migrän igen, som jag haft nu i dom senaste 5 dagarna…..

Tror inte det e något allvarligt för tabletterna hjälper men det verkar inte riktigt ge sig. Ska ringa min läkare o se vad som kan göras…..nog bäst.

Ni får ha det så super bra ni kan mina kära läsare för jag ska absolut gära ett gott försök, o jag vet att jag kommer att lyckas………hahahah

Ta vara på varje minut ni har tillsammans o njut av varje sekund….tiden får vi aldrig igen så njut till fullo…..

jul

 

Share on Facebook

WordPress Themes