Hälsa,  Sjukdom,  Vänner

Jobbig tid…o vågar knappt ta mig ut…

Signature

Jag vill ta o börja med att varna. Att om du inte vill eller har lust att läsa något negativt, så e det nog bäst att du slutar här o nu.

Tråkigt nog så kommer nog inte detta inlägget att vara just så positivt, för jag har o har haft en jobbig tid just nu.

Så läser du vidare så tackar jag dig för att du tar dig tid, men slutar du här så förstår jag dig så klart.

Jag var sååå otroligt nära att ringa läkare igår för att få hjälp, men jag vill varken bli sjukskriven eller bli tvingad till att börja med dom skit tabletterna igen, sist tog det mig 3 år att sluta.

I alla fall så nu en tid bakåt så har jag inte haft det så väldigt bra, inte mått bra psykiskt o bara allmänt skit! Det e så svårt att ta sig ur när man kommit ner i en negativ spiral o det bara snurrar neråt o neråt hela tiden.

Sen ska vi inte prata om det som tynger mig mest, just pengar. Jag har inte ens så jag kan köpa den maten jag vill o behöver. Jag har inget annat val än att leva på nudlar, snabbmakaroner, falukorv o pan pizza, kan ni fatta hur hemskt det e.

Jag har knappt råd att ens köpa hundmat o då köper jag den billigaste som finns, men hur fan ska jag annars klara mig? Jag får inte bostadsbidrag….näää för jag e ju över 29 år o sen har jag ju ingen unge heller, o då e du inte berättigad till det.

Denna månaden hade jag 200 :- över till mat till mig o tro mig, det blir inte mycket mat för det……Hatar att inte kunna köpa grönsaker o kunna äta rätt.

Sen så e jag med i en grupp på Fb som dom hittar på en massa kuligt, men kan jag följa med på deras turor o annat kul, NOPP jag får bli hemma, för jag har ju inte ens så jag kan köpa en båtbiljett.

Nu tycker ni säkert detta låter konstigt att jag inte har pengar till mer än mat o knappt det. Men får du ut ca 8500:- i månaden o sen en hyra på 6100.- så kan ni säkert räkna ut att jag inte överdriver eller något.

Jag sitter dessutom i en lägenhet som jag var TVUNGEN att ta, ingen jag direkt valde, utan blev tvingad till det.

ensam1Sen har den hyran jag har o en hund som kostar, o telefon o el o allt annat, detta blev jag tvingad till, jag valde inte detta själv.

Men blir man lämnad så blir man, o det e just dom känslorna som nu kommit upp igen för om ett par dagar så e det just 1 år sedan jag tvingades flytta hit.

Just nu trivs jag inte alls här, känner det som att jag blivit intvingad på en plats som inte e mig o i ett liv som jag inte alls valt.

Ibland slår det mig i nacken med ett bollträ just vad det e som hänt mig.

Inte nog med att jag fick en hjärntumör, näää det räckte inte.

Näää jag skulle bli av med mitt jobb, mitt hus, min man o hela mitt liv som jag trodde skulle vara mitt tills det att allt tog slut.

Jag trodde verkligen på detta äktenskapet, jag trodde verkligen att det skulle vara vi för resten av mitt liv……Men nä nää så skulle det inte alls bli.

Jag skulle sitta ensam i en lägenhet o inte fatta ens riktigt vad som hänt, för någon anledning har jag då inte fått utan bara att näää nu e det slut. O ni anar inte hur ont det gör o hur det känns att bara bli bort vald o bort schasad från ens liv, det livet som jag trodde var mitt liv, MITT LIV!

Sen ovan på allt så vänder en del eller snarare en MYCKET stor del mig ryggen, som om det var jag som valde detta beslutet, vilket det absolut inte var. Men det visar bara vilka som verkligen e ens vänner.

O ni som e kvar idag, ni anar inte hur glad jag e att jag har er som mina vänner, jag kanske inte säger det så ofta men jag e såååå tacksam att ni finns där…. Vi kanske inte heller ses så ofta men ändå, ni finns där vilket jag uppskattar sååå mycket.

Jag tror inte nu fattar hur pass dåligt jag mår i bland av allt som hänt mig det senaste året, skildsmässan o så, men jag har redan skrivit det innan, men det gör ändå sååå otroligt ont, ännu.

Sen en liten annan sak som jag har börjar få problem med, det e just att träffa folk, att träffa folk jag inte träffat innan. Jag få suLaptop on Kitchen Table with Cup of Coffeeper ångest o stannar hellre hemma istället.

För ska jag komma till ett ställe där jag inte känner någon, då får jag super ångest, för jag får för mig att dom dömmer ut mig, o kommer inte acceptera mig för den jag e.

Dom kommer tycka jag e fet, ful o mest i allmänt tråkig o hemsk. Just varför jag känner o tänker så kan jag inte riktigt säga, för jag vet inte.

Men jag tror mycket e för att jag har inget jobb, hopplöst att få ett jobb bara o då känns det som att man e allmänt värdelös, man e ingen o man e inte värd något heller.

Ja jag vet att jag har fel o sättet jag tänker på, men kan bara inte hjälpa det, det e en spiral som bara e så negativ o den går inte o stoppa när den väl kommer igång.

Så tyvärr e det mycket därför jag sitter hemma i stället för att gå ut med folk, jag tycker helt enkelt att jag duger inte……

Så nu har jag skrivit av mig lite o tack ni som läst o för att ni har ork o läsa min ”skit” som vissa kallar det, men då kan dom ju ge fan i o läsa istället…

Ha det så super bra, jag ska ta mig en banan o försöka höja min seratonin nivå i hjärnan så jag mår lite bättre. Så det så…..

grön

 

Allt som händer har en mening, stanna upp o andas o njut av livet...

3 Comments

  • Lotta

    Men, hallå…. Det skulle bli ett hjärta !!!!
    Inga dumma frågetecken…
    Tänker på dig. Kämpa på. / kram

  • cilla

    Du kanske behöver dom där pillerna gumman . Jag gick på dom i 11/2 år o min läkare sa att man kan behöva som tillfälligt eller hela livet . Jag avskyr piller o va stor motståndare. Men tiden med dessa var nog en av debästa i mitt liv. Jag var glad o positiv jämt , problemen jag hade försvann inte , men jag kunde hantera dem ! Mår man som du gör nu o gjort länge så kanske du ska fundera på dem igen . Jag e själv i en låg period med en massa inre stress o ångest o vill hela bara vara ensam . Men man jobbar på det. Livet går upp o ner <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.